En annorlunda tjej (1986)

Buckeye Basin, en liten stad i sydvästra USA. Cassie, en cocktailservitris, har blivit stadens paria sedan hon attackerat sin populäre pojkvän Billy med en gaffel på en kinesrestaurang sedan han vägrat att gifta sig med henne efter det att han gjort henne med barn. Billy gifter in sig i en förmögen familj och Cassie tvingas adoptera bort sin baby. Hennes väninna Pat drar iväg med henne till en utomhusföreställning av Shakespeares Stormen. Efter föreställningen träffar hon som hastigast scenarbetaren Riley. Cassie, som tycker hon borde göra något, ansluter sig till en dramakurs som teatertruppen ger. Så småningom blir hon och Riley förälskade i varandra och hon flyttar med honom till Los Angeles.

Pressreaktion Svensk filmografi

""En annorlunda tjej" är ännu en hedervärd amerikansk småstadsskildring, om än långt ifrån i samma klass som t ex "I nåd och onåd" eller Alamo Bay".

Amerikanarna är mästare på person- och miljöskildringar. Att med hjälp av några få repliker teckna en persons sociala bakgrund. Att med några bilder från huvudgatan berätta stadens och dess människors historia.

Amerikanarna är också -- å andra sidan -- mästare i att frossa i banala klichéer. I att berätta en historia så att vilken idiot som helst kan räkna ut hur det ska sluta.

"En annorlunda tjej" har både dessa brister och förtjänster." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

Filmen utvecklar sig till något av en ung flickas Bildungsroman, american style, och berättas konsekvent ur Cathys synvinkel (bokstavligen så i de insprängda minnesekvenserna). Något som talar för att regissören Purcell, med det tvekönade förnamnet Evelyn, förmodligen är kvinna.

Och visst ger Arquette även denna gång sin hispiga tjej en intagande närvaro. Med sin gröna ögon och lätt utstående tänder blir hon något av en sentida Rita Tushingham, den brittiska diskbänksrealismens okrönta drottning. Eller för att ta något mer närliggande, en lillasyster till Woody Allens Annie Hall: dessa märkliga gamla hattar, nervöst fladdrande händer, andlöst avbrutna meningar.

Synd bara att materialet inte alltid når upp till Arquettes inlevelse. Ty "En annorlunda tjej" är en av dessa filmer som bär omisskännliga spår av en regidebutants skavanker och trubbighet, av en ibland självömkande hämnd på oförätter begångna i det förflutna.

I gengäld finns det här en lika omisskännlig aura av något självupplevt och därför i någon mening äkta. Vilket kan vara nog så sympatiskt i en tid av eleganta men lånade fjädrar." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Filmen handlar om svek, mot sig själv och andra. Ska Cassie våga lita på kärleken igen, efter att ha blivit så grymt lurad av en tidigare pojkvän?

Den som frestar henne att försöka på nytt är Riley, en ljussättare på ett kringresande teatersällskap. Han spelas av den fantastiske Eric Roberts, känd från "Star 80" och "Runaway train". Vilken skådis! Han fyller duken med en vibrerande närvaro.

Det är en ojämn film som debutanten Purcell har gjort. Men ibland är den fantastisk, rolig, varm, rörande och med en ambition att berätta något väsentligt.

Rosanna Arquette är som alltid ljuvlig, fnittrig och full av liv, men kanske lite väl "tokrolig" ibland. Jag önskar att man vågat ta ut de svårare svängarna lite mer.

Kanske vågar Evelyn Purcell göra det i sin nästa film. Hon har absolut förutsättningarna att göra något riktigt, riktigt bra." Helena von Zweigbergk i Expressen

"Den annorlunda tjejen (Rosanna Arquette) är efter några rejäla smällar i sitt unga liv på väg att återhämta sig. Med en monolog ur Romeo och Julia har hon just haft en viss lokal scenisk framgång, och på väg nedför trappan blir hon föremål för välgörande vänlig uppmärksamhet -- dock inte från mamman (Louise Fletcher) som föredrar att pladdra om hur billigt hon kommit över den monstruösa vas hon bär på och stolt visar upp.

Regissörens tanke har möjligen varit större än förmågan att ge den filmiskt uttryck, men ibland lyckas det. Där finns t ex några praktfulla kontraster mellan landskapets harmoni och självklara storhet och den neurotiska skräpkultur människorna i den lilla orten -- någonstans i Arizona? -- omger sig med.

Framför allt har filmen sin styrka i ett par goda skådespelarprestationer. Louise Fletcher (från Gökboet) balanserar perfekt ut efter en gråskala sin roll som ointresserad mor. Rosanna Arquette i huvudrollen visar att hennes register är litet bredare än man hittilss haft anledning att förmoda. Och framför allt är hon en god hushållerska: hon har resurser kvar när det blir dags för slutscenens metamorfos. Hon spelar också fram nyanser i nervigheten och vilsenheten hos den annorlunda tjejen vars bakgrund vi får som bitar i ett pussel." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se