Det sista slagfältet (1987)

Den unge Jackie Willow tar värvning i armén. Året är 1968 och hans dröm är att få kriga i Vietnam. Men han placeras vid en krigskyrkogård och får en god vän i en äldre militär, Hazard. Hazard har genomskådat Vietnamkriget men Willow lyckas ändå få komma dit. Efter ett år återvänder han -- död.

Pressreaktion Svensk filmografi

""Det sista slagfältet" kretsar kring sergeantens förhållande till en av rekryterna (D.B. Sweeney) och till en kvinnlig granne (Anjelica Huston), som är journalist, fredsaktivist och måttligt imponerad av militärers åsikter.

Den som väntar sig action à la "Plutonen", blir säkert besviken.

Vilket den som uppskattar lyhört skådespeleri, bra regi och ett mänskligt drama om riktiga människor, definitivt inte lär bli." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Coppola ger sken av att ha gjort en liberalt nyanserad film med både antikrigsdemonstrationer och beskyllningar för folkmord -- som inslag i den amerikanska 60-talsbilden.

Men det verkar mest vara alibin, dekorationer på det humanitära skjortbröstet. Hjärtat har Coppola någon annanstans denna gång.

Det visas med all tydlighet när han vecklar ut militarismens sentimentala grannlåt på vita duken medan han i den amerikanska soldatdödens namn klämmer på våra tårkanaler.

Med kameran i räta honnörsvinklar och bildväxlingar som smäller som klackjärn marscherar här den amerikanska Vietnamfilmen taktfast bakåt!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

""Det sista slagfältet" är en helt annan sorts film om en helt annan sorts militärfilosofisk problematik. Huvudpersonen är veteran från Korea-krigets dagar. Han tjänstgör nu i det stiliga "begravningskompaniet", fjärran från landminor och bakhåll.

Han ogillar det nya kriget men är frustrerad över att stå utanför. Armén är hans familj. Soldaterna är hans barn och när hans barn är i fara vill han vara där.

Han ogillar kriget och han avskyr krigsmotståndarna.

Grannkvinnan är militant demonstrant. Ändå blir de båda ett moget kärlekspar som möts i ömsesidig respekt. "Du har ditt jobb att göra, jag har mitt".

Den känslan präglar filmen. Och den är inte okomplicerad.

Coppolas syn på armén som storfamilj är knappast självklar och när han sedan -- utifrån denna sin utgångspunkt -- sentimentaliserar de gamla militärernas fel och förtjänster blir resultatet direkt svåruthärdligt.

James Caans sergeant som tårögd tuffing, som sammetssjäl i pansarskal -- är det så USA vill se misstaget Vietnam?" Bernt Eklund i Expressen

"Även om Det sista slagfältet kommer åt en del av krigets problematik och offer blir den ändå tämligen hållningslös och oartikulerad, mer en välspelad social komedi med tragiska nerslag än en allvarlig uppgörelse eller genomgång av krigets orsaker och verkningar.

Som tidsbild har Det sista slagfältet sina poänger och för dessa samt för agerandet har den sitt värde men som pusselbit för den som söker vägledningen i förståelsen av Vietnamkriget blir den mer tvivelaktig." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se