Supernollan (1979)

Navin R Johnson är begåvad med den onekligen konstiga kombinationen att vara vit - men färgad. Han är dessutom begåvad med något annat: förmågan att göra allt fel. Trots detta drabbas han av både rikedom och kärlek, men rikedomen förbyts i fylleri och misär och kärleken i ett sprucket äktenskap när han får sig en stämning på tio miljoner på halsen. Men under tiden har hans kära familj där nere i Södern blivit rika, och de plockar upp sin Navin R Johnson från rännstenen och därmed kan denne vite svarte son återgå till det glada, oansvariga livet med dans och sång på det fallfärdiga Mississippi-husets stora veranda.

Pressreaktion Svensk filmografi

"SUPERNOLLAN är en "vanlig" komedi. Några skämt är på gränsen till smaklösa, några är vansinnigt roliga och många har man hört tidigare." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Den misslyckade pajasen, den naiva och imbecilla galningen är Martins komikertyp. Han försöker sig i psupernollan på en moralisk berättelse om vansinnet med den amerikanska drömmen.

Några dråpliga situationer, men en tunn dialog fjärran från sarkasmer i Belushis anda eller saliga bröderna Marx, räcker inte på duken." Thore Soneson i Dagens Nyheter

"Det är alltså buskis det rör sig om, och den som vill ha vitsig dialog á la Woody Allen eller bröderna Marx har ingenting att hämta.

Det svaga manuset gör det svårt för Martin att överraska publiken -- alla komiker upprepar sig, men man kan aldrig räkna ut e x a k t hur t ex Groucho kommer att svara i en viss situation.

Steve Martin är låst av sin typ på ett helt annat sätt. Han kan aldrig sätta knorr på en scen. Ganska snart har han varit så dum som han någonsin kan bli, och så kan vi honom.

Steve Martin är tillräckligt skicklig för att filmen ska hålla, men mer är det inte." Mårten Blomkvist i Expressen

"Figuren som Steve Martin gör är en ovanligt avancerad klantskalle som gör det mesta fel och som inte ens har de mest elementära levnadsregler klara för sig, men som ändå lyckas ta sig fram i världen och genom ren klantighet nå framgång och välstånd. På denna grund bygger Steve Martin sin komik, så det är naturligt att han då och då träffar rätt, men i längden blir både han och hans konster ganska tjatiga. Möjligen är den dårhusbild Martin ger av USA precis vad det amerikanska folket vill ha och behöver just nu. Om så också är fallet med det svenska återstår dock att se." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se