Rebecka Hemse

Skådespelerska (film- och tv-roller från 1992). Född Ingrid Rebecka Elisabet Hemse i Överjärna, Södermanland.

Hon är dotter till trumslagaren Kjell Andersson i gruppen Archimedes badkar och uppvuxen i en familj som hörde till den antroposofiska rörelsen i Järna. Där uppfostrades hon i enlighet med Waldorfpedagogiken och hon kunde få tidigt utlopp för sitt teaterintresse. Hon började 1993 vid teaterlinjen vid Södra Latins gymnasium men hoppade av och började i stället vid Teater Galeasen med mer professionell scendebut 1993 i den uppmärksammade Roberto Zucco efter att tidigare varit verksam i olika amatörsammanhang som leddes av Jordcirkus, bl.a. som Eurydike i Orfeus & Eurydike. Följande år 1994 gjorde hon rollen som Lulu i pjäsen med samma namn på Hippodromteatern i Malmö, vilket blev hennes verkliga genombrott på scenen. Det var en roll som hon, enligt mångas uppfattning, spelade rakt av utan krusiduller men med stor intensitet. Bo Widerberg utpekade henne då som ett stort löfte och det finns ingen anledning att jäva hans påstående.

Det finns hos henne en högst påtaglig utstrålning av intensivt, bestämt allvar som var mycket märkbar i t.ex. hennes filmroll i Nu är pappa trött igen (1996), där hon spelar regissören Marie-Louise Ekmans alter ego som dottern som måste ta vara på sin hjälplöse far. Detsamma kan man säga om den serie miniatyrporträtt hon ger av Martin Becks dotter i den långa serien av Beckfilmer mellan 1997 och 2010 eller den genomgående rollen som mottagningssköterska i sjukhusserien S:t Mikael (1998). 2004 fick Hemse anställning på Dramaten och förutom gästspelen i Beckfilmerna är det framför allt där hon varit verksam sedan dess.

2006 tilldelades Hemse Dramatens Margaretha Krook-stipendium. 

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-28