En ung mans väg ... (1919)

Media (1 st)

Originaltitel	En ung mans väg ...
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Carl Barcklind
Manus	Laurids Skands
Förlaga	En ung mans väg till ena pigo (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Skandinavisk Filmcentral
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1919-12-08

Medverkande

Christian Schröder
Harald Mannberg, jur. kand.

Helen Gammeltoft
Marianne Gyllenborg, von Dufvas niece

Torben Meyer
Agapetus von Dufva, slottsherre på Högvalla

Axel Hultman
Jonas Lundström, överliggare, kallad Luntis

Philip Bech
Borg på Högvalla, förvaltare

Oda Larsen
Borgs hustru

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Överliggaren Jonas "Luntis" Lundström accepterar en plats som informator hos förvaltare Borg på Högvalla gods. Han skall undervisa Borgs son Börje. På väg till Högvalla stöter...

Visa hela handlingen

Press

De flesta kritiker verkade relativt nöjda med Barcklinds film. Spridda negativa röster fanns dock. DN (Marfa & Comp): "Av denna roliga bok har det gjorts en riktigt trevlig och...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Överliggaren Jonas "Luntis" Lundström accepterar en plats som informator hos förvaltare Borg på Högvalla gods. Han skall undervisa Borgs son Börje.

På väg till Högvalla stöter han på jur kand Harald Mannberg. Mannberg är på väg till ena pigo. Problemet är att han är osäker på vad pigan egentligen heter. De har blivit presenterade för varandra på en fest. Mannberg uppfattade då hennes namn som Signe Borg. Hon hade varit älskvärd nog att inbjuda honom till Högvalla gods.

Den Mannberg egentligen träffat var Marianne Gyllenborg, nära släkting till den mäktige slottsherren på Högvalla, Agapetus von Dufva. Mannberg lyckas ta reda på att förvaltare Borg har en släkting med namnet Signe Borg, och med ens tror han sig ha funnit sina drömmars mål.

Nu gäller det bara att försöka nästla sig in på godset. Mannberg försöker köpa Luntis' plats som informator. Då Luntis vägrar, knuffar Mannberg helt sonika av honom från trillan som skall föra honom till Högvalla. Det hela leder till en kapplöpning mellan de två, vilken Mannberg till slut vinner. Han hinner installera sig på godset som informatorn Jonas Lundström, innan den riktige Lundström hinner fram. Med hjälp av tre hundralappar lyckas dock Mannberg få Luntis att ligga lågt en tid.

Mannberg gör till en början en slät figur på godset. Han finner inte heller någon Signe Borg. Hans ställning försvagas alltmer. När så förvaltaren får ett anonymt brev som varnar för informatorn, börjar det verkligen att brännas under hans fötter. Brevet bär en omisskännlig prägel av Luntis' hand.

För att förbättra sina kort hos förvaltaren, beslutar sig Mannberg för att försöka få fast ett gäng tjuvjägare som härjar på godset.

Harald stöter på tjuvjägarna och i stridens hetta avlossar han av misstag ett skott. Skottet träffar oturligt nog Marianne Gyllenborg. Marianne hade på egen hand försökt få fast tjuvjägarna. Hennes sår är obetydligt, men enligt principen om fjädern som blir en höna sprids ryktet att hon blivit mördad.

Samtidigt anländer den riktige Signe Borg till godset, ditlockad av ryktet om den kärlekskranke unge mannen.

Harald har dock fått vatten i öronen så han slipper lyssna på både en utläggning om kommande straff och Signe Borgs kärleksförklaring.

Utan att han riktigt förstår varför hamnar Mannberg i finkan på Högvalla.

Haralds far generalen skyndar till godset. Han har fått ett telegram som berättar om sonens olycka. Det hela reder snart upp sig, och "mördaren" tvingas att stanna hos den "mördade" för all framtid.

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta kritiker verkade relativt nöjda med Barcklinds film. Spridda negativa röster fanns dock.

DN (Marfa & Comp): "Av denna roliga bok har det gjorts en riktigt trevlig och underhållande film, i vilken man omsorgsfullt tagit reda på bokens lustigaste moment. Efter några longörer i mitten på filmen, då det hela hotar att bli stillastående och allt vad man egentligen får till livs ligger i replikerna, tar det upp sig igen med fjärde akten och får fart och brio, och de båda sista akterna äro utan gensägelse de allra bästa. För övrigt finns det en smak och balans i humorn som man sätter värde på.

Särskilt äro en del av utescenerna utomordentligt vackra. Christian Schröder spelar den unga studenten lustigt och träffsäkert och har några mycket dråpliga poänger. (-) Detta är hans filmdebut. Axel Hultman gör några roliga saker som den gamla överliggaren 'Luntis' och Helene Gammeltoft är söt som hjältinnan."

Ny Tid (osignerad): "Stycket är säkerligen en av de bästa lustspelsfilmer som utgått från någon svensk filmofficin; det skrattades också mycket hjärtligt i salongen hela tiden. Också gjordes det så mycket som möjligt av de tre huvudrollerna: Christian Schröder gav en ung student med ett genomgående friskt och uppsluppet humör och Axel Hultman som den gamle glade studentbohemen delade givmilt ut av sin humors gåvor och Helene Gammeltofts godsägardotter var en uppenbarelse av skönhet och charm."

StD (osignerad): "Regissören, Carl Barcklind, har förstått att väl tillvarataga romanens humoristiska poänger och fått in en omväxling och fart i filmen som ibland närmar sig den amerikanska stilen."

SvD (M Lst): "Förväntningarna bli emellertid i viss mån svikna. (-) Åtminstone under första delen av filmen sitter man hela tiden med en tydlig förnimmelse: detta borde vara roligt, men det är inte roligt.

Filmen lever icke, regissören har ej fått det rätta, det lätta och ändå levande greppet på detta muntra potpurri av studentikos ysterhet och uppsluppet skälmeri, filmen saknar den humorns förtätning och koncentrering, som präglar de bägge ovannämnda [Masterkatten i stövlar, Hans Nåds testamente! svenska filmlustspelen."

Kommentar Svensk filmografi

Romanen "En ung mans väg till ena pigo" av Karl Gustav Ossiannilsson (1875-1970) utkom 1914. Av Ossiannilssons romaner har även "Slätten" från 1909 legat till grund för en filmatisering, När seklet var ungt (1944/42).

Torben Meyer, Helene Gammeltoft, Asti Jensen, Karina Bell, Oda Larsen och Johannes Ring var samtliga danska skådespelare.

Se även kommentar till 1919/11.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se