Frank Sundström

Skådespelare (filmroller 1933-1985). Född August Francis Sundström i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Avled i Hedvig Eleonora församling, Stockholm.

Han studerade 1931-1934 vid Dramatens elevskola och var därefter vid denna scen till mitten av 1940-talet. Därefter vidtog en internationell karriär där han spelade i New York, London och Paris. Han hann även med en kort Hollywoodsejour med huvudrollen i filmen om Peter Tjajkovskij Song of My Heart (1948). 1954 kom han tillbaka till Nya Teatern i Stockholm som chef och därefter ytterligare chefsjobb 1956 vid Lilla Teatern, 1957-1958 vid Malmö stadsteater, 1959-1961 i Helsingborg, 1961-1964 vid Upsala stadsteater och 1965-1969 Stockholms stadsteater. Därefter var han verksam vid Dramaten som skådespelare och regissör.

Sundström blev kanske mest känd för alla sina chefsjobb, varav det i Uppsala ansågs som mer remarkabelt med hans många djärva pjäsval. Som skådespelare hade han en vacker apparition och som det framhölls i Lars Löfgrens minnesord besatt han en stor musikalitet och känsla för språkets rytm och valörer. Han var knappast det stora utspelets man, vilket märks tydligt i hans filmroller, utan hade mer av koncentrerad enkelhet i sitt agerande.

I början fick han spela vackra och något timida ynglingar som i Hälsingar (1933), Unga hjärtan (1934) och Släkten är bäst (1944). I den senare delen av karriären fick han spela mer verserade, äldre män som förläggaren i den på sin tid mycket uppmärksammade thrillerserien för tv Halsduken (1962). I några fall spelade han mer ambivalenta eller rent obehagliga karaktärer som inspektören i Vilgot Sjömans 491 (1964), förhörsledare i Bergmans Skammen (1968) eller storhandlare i narkotika i Smutsiga fingrar (1973).

Han var gift med skådespelerskorna Märta Ekström och senare Marianne Aminoff.

P O Qvist (2004)