Bengt Idestam-Almquist

Media (2)

Finlandssvensk filmkritiker, manusförfattare m.m. Född i Åbo. Död i Stockholm. Belönades med Guldbagge 1966 (juryns specialbagge). Far till journalisten och TV-producenten Dick Idestam-Almquist.

-

Bengt Idestam-Almquist har med all rätt kallats den svenska filmkritikens fader, men han var också en betydelsefull filmhistoriker med svensk och rysk stumfilm som specialitet. Det senare var inte så konstigt. Han var finlandssvensk, född i Åbo, men kom att växa upp i S:t Petersburg och lärde sig ryska redan som barn. Revolutionsåren 1917-1918 var han anställd vid den svenska beskickningen. Senare kom han att arbeta för svenska Röda Korset i såväl Sibirien som i Kina.

Sedan familjen flyttat till Sverige studerade han konsthistoria i Uppsala där han tog en fil. lic.-examen 1923 och samma år fick han anställning som filmskribent på Stockholms-Tidningen. Där skrev han fram till julen 1965 inte mindre än 645 filmrecensioner under signaturen "Robin Hood", och därutöver skrev han varje vecka ett s.k. "Filmskott", där han informerade, diskuterade och debatterade allt som rörde sig i filmvärlden. Han var en sann eldsjäl och undertecknad är inte den ende som genom honom fick ett filmintresse för livet.

Idestam-Almquists filmböcker betydde också mycket, framför allt pionjärverken "Svenska filmens drama - Sjöström och Stiller" (1939), "Filmen som konst" (1946) och "Rysk film. En konstart blir till" (1946). Han var också en av initiativtagarna till Svenska Filmsamfundet, 1933, sedan 1967 omdöpt till Svenska Filmakademin.

Att inte bara skriva om film utan även aktivt arbeta med film lockade givetvis och redan 1930 engagerades han som dialogförfattare till en av de första svenska ljudfilmerna, För hennes skull i regi av Paul Merzbach. Det dröjde dock till 1940 innan han för en tid "bytte sida". Tillsammans med Anders Henrikson överförde han Sigfrid Siwertz omdiskuterade pjäs "Ett brott" (om de Sydowska morden) till ett filmmanus och samarbetet med Henrikson fortsatte i den första seriösa filmen om krigets allvar, Alle man på post (1940). Dessa märkesfilmer ledde till att Sandrews anställde honom som litterär chef 1940-1941.

Då samarbetade Idestam-Almquist med bl.a. Schamyl Bauman i ett par filmer, men återvände till sin vän Anders Henrikson i Livet går vidare (1941), Ungdom i bojor (1942), Herr Collins äventyr (1943) och Tåg 56 (1943); i de tre senare som ansvarig produktionschef på Centrumfilm 1942-1943. Dessvärre fick bolaget ekonomiska problem under förarbetet på den sista filmen och övertogs då av Wivefilm, som avpolleterade Idestam-Almquist som både manusförfattare och produktionschef. Lyckligtvis var Henrikson lojal mot sin vän och behöll det mesta av den genomtänkta miljöskildringen, inspirerad av Renoirs Människans lägre jag (La bête humaine, 1938), och den visuellt tacksamma järnvägsmiljön hör till det bästa i filmen.

Bengt Idestam-Almqvist återvände efter detta till Stockholms-Tidningen, där han var verksam tills tidningen lades ner i början av 1966. Då hade han redan anställts som chef för dokumentationsavdelningen vid det 1963 nyinrättade Svenska Filminstitutet, och där blev han kvar som forskare även efter sin pensionering. 1974 kom hans sista bok, "Svensk film före Gösta Berling".

1975 gjorde Jonas Sima för SVT en porträttfilm betitlad Robin Hood, den förälskade filmkritikern.

Bengt Forslund (2012)