Ruth Stevens

Skådespelerska (filmroller 1931-1989). Född Ruth Astrid Frideborg Nilsson i Norrköping. Avled i Engelbrekts församling, Stockholm.

 Hon växte upp i Södertälje och började arbeta som telefonist där. När hon gifte sig med textförfattaren Gösta Stevens och denne blev engagerad av Ernst Rolf kom hon att följa med sin man till Stockholm. Hon hade tidigare sysslat med en del amatörskådespelande i hemstaden och kom nu att följa med på Ernst Rolfs turnéer. När en av de medverkande blev sjuk fick hon hoppa in och göra ett revynummer och blev sedan ordinarie medlem av baletten med allt större uppgifter med tiden och uppträdde bl.a. på Chat Noir i Oslo.

Efter Rolfs död blev hon engagerad av paret Brunius på Oscars-teatern och gjorde där 1932 sin egentliga scendebut i Från nio till sex. Strax efteråt blev hon engagerad hos Gösta Ekman på Vasateatern med uppmärksammade roller i Grand Hotel (1933) och Fedja (1935). Hon fick samtidigt kontrakt med Svensk Filmindustri och filmade där några år samtidigt som hon turnerade med Riksteatern.

I slutet av 1940-talet gifte hon om sig med Harry Roeck Hansen och upphörde därmed att skådespela. Under 1980-talet återkom hon i några film- och tv-roller, nu som Ruth Roeck Hansen, med sista roll i kortfilmen Kyrkkaffe (1989).

Hon ansågs ha ett enkelt, naturligt och modernt spelsätt utan den teatralitet som ofta utmärker många av 1930-talets skådespelare. Hon kom med sin påtagliga blondhet att ofta placeras i ett vampfack med roller i filmer som t.ex. Pojkarna på Storholmen (1932), Giftasvuxna döttrar (1933) och Kära släkten (1933). Detta var något som hon själv ogillade och hon var öppet starkt kritisk mot de filmroller hon fick hos SF. De senare filmrollerna som skådespelerska i Karriär (1938) eller som frälsningssoldat i Tänk, om jag gifter mig med prästen (1941) gav kanhända henne mer rättvisa.

1934 skrev hon den lilla boken Flickan i teaterlandet som ger en skildring av tiden hos Ernst Rolf.

P O Qvist (2004)