Lasse Björne

Media (2)

Svensk fotograf. Född i Stockholm.

-

Lasse Björne saknade inte konstnärligt påbrå. Föräldrarna Gerda och Hugo Björne var bägge skådespelare och den senare ett ankare som birollsaktör i närmare 150 filmer under fem årtionden. Innan sin bortgång 1966 kunde han glädja sig åt att Lasse blev etablerad som en av Sveriges främsta filmfotografer. Från början hade han dock helst sett att sonen ägnade sig åt en tryggare tillvaro än filmvärlden och efter studentexamen 1946 studerade han på Stockholms högskola för en handelsexamen med nationalekonomi som grund. Men den karriären blev inte av, filmen lockade på ett annat sätt och fotointresset fanns tidigt.

I början av 1950-talet lämnade han den akademiska världen för Filmstaden i Solna och inom kort fick han anställning som B-fotograf till kända namn som Martin Bodin och Gunnar Fischer. De fann att unge Björne var en läraktig och talangfull elev och redan 1959 avancerade han till A-fotograf i Lars-Erik Kjellgrens sista film, Brott i Paradiset. Det var en mindre lyckad deckare, där dock Björne gjorde väl ifrån sig. Han skapade den mystik i bilderna som saknades i manuskriptet och fick god press.

Fram till slutet av 1990-talet kom Björne att signera ett 8o-tal filmer med erfarna och bildmedvetna regissörer som Arne Mattsson och Alf Sjöberg såväl som unga debutanter. De senare fick i Björnes lyhördhet för form och innehåll ett betydelsefullt stöd till fortsatt karriär. Vilgot Sjöman debuterade exempelvis framgångsrikt med Älskarinnan (1962) och Björnes valörrika gråskala i Sjömans 1700-talspastisch Syskonbädd 1782 (1966) gav ett speciellt lyft till filmen. På samma sätt gav hans foto en extra poetisk dimension till Kjell Gredes första filmer, Hugo och Josefin (1967) och Harry Munter (1969). Till andra debutanter som kan vittna om Björnes betydelse hör Mats Arehn, Maria (1975) och En kärleks sommar (1979). Minnesvärda filmer från senare tid är Ingrid Thulins regidebut Brusten himmel (1982) och Gunnel Lindbloms Sommarkvällar på jorden (1987).

Ett långt och givande samarbete hade Björne också med den danska regissören Astrid Henning-Jensen och den svenska kort- och dokumentärfilmaren Gösta Werner som gärna tog Björne med sig på sina resor, ty förutom att vara en god fotograf var Lasse också en person det var lätt att bli vän med och en person som gav trygghet i stressiga situationer - inte sällsynta vid en filminspelning.

Som en höjdpunkt i sin verkslista satte dock Björne Alf Sjöbergs Fadern (1969). I branschorganet American Cinematographer ansåg man att Björnes foto i den filmen var i världsklass.

Bengt Forslund (2012)