Sällskapsresan II - Snowroller (1985)

Media (3 st)

Originaltitel	Sällskapsresan II - Snowroller
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Lasse Åberg
Producent	Bo Jonsson
Manus	Lasse Åberg Bo Jonsson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet AB Svensk Filmindustri Sonet Film AB Visa alla
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska Tyska
Sverigepremiär	1985-10-04

Medverkande

Lasse Åberg
Stig Helmer Olsson

Jon Skolmen
Ole

Cecilia Walton
Lotta

Eva Millberg
Kärran

Ingrid Wallin
fru Jönsson

Björn Granath
herr Jönsson

Visa fler

Handling

"Någonstans i glesbygden 1985" - på Brännströms Mekaniska AB i Ormträsk, Norrland. Efter en misslyckad produktutveckling av en sparkstöttingsprototyp i plast presenterar direktör...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerkåren var delad, dels i de entusiastiska påhejarna, som ansåg Lasse Åberg vara en komiker med träffsäker känsla för "det svenska" även om han visade vissa tekniska...

Visa all press

"Någonstans i glesbygden 1985" - på Brännströms Mekaniska AB i Ormträsk, Norrland. Efter en misslyckad produktutveckling av en sparkstöttingsprototyp i plast presenterar direktör Brännström och hans assistent Hedlund den nya produkten - en folkskida. Brännström ämnar söka utvecklingsbidrag från industridepartementet i Stockholm, och beslutar dessutom att han och Hedlund skall åka till Kirchberg i Alperna för att fotografera skidan för en landsomfattande reklamkampanj.

Samtidigt på departementet sitter "Kärran" i möte med sina kolleger om utvecklingsbidragen till de norrländska småindustrierna och just till Brännströms Mekaniska, men avbryter för att se Stenmark åka slalom.

Hemma leker Stig-Helmer iförd stinsmössa med sin stora modelljärnväg när han blir uppringd av sin vän Ole från Norge, som berättar att han bokat biljetter för dem båda till skidorten Kirchberg i de schweiziska Alperna med busscharterbolaget Snowroller.

Efter medveten fördröjning under resan för att det något desorganiserade reseföretaget Snowrollers bakfulle reseledare, Nalle, ska hinna ordna rum till alla resenärerna, anländer bussen till Kirchberg med bl a Stig-Helmer, Ole, direktör Jönsson med familj, den trendmedvetna slalomklubben Samurajerna från Hökarängen samt Kärran och hennes vän Lotta, som åkt ned för att överraska Nalle med vilken hon haft en kort kärleksaffär i Rimini året innan. Nalle visar dock ringa intresse för Lotta och har andra förbindelser på orten.

Besviken vänder Lotta sitt intresse till den ständigt lika tafatte och blyge Stig-Helmer, som redan första dagen lyckas erövra priset för dagens tabbe genom att få sin väska söndertuggad av en snöslunga medan han hjälper den engelske turisten och mångmiljonären Algy att få loss dennes bil. Iförd den töntiga prishatten väcker han Lottas ömma känslor.

Helt ovan tvingas den höjdrädde Stig-Helmer i sällskap med den lika höjd- och flygrädda Lotta gå i nybörjarskola för barn. Sakta men säkert kan de börja åka i de mer avancerade backarna, där den f d slalomtävlande Kärran vant kastar sig ut och den något mindre briljante Ole bara hjälpligt tar sig ned trots en mycket avancerad skidutrustning.

Den högljudde och domderande direktör Jönsson bestämmer emellertid att hans skidovana fru inte behöver gå i någon skidskola utan kan lära sig genom att ta efter hans egen skidteknik, vilken dock visar sig vara allt annat än mönstergill och upprepade gånger leder till hans fall när slalomklubben Samurajerna plötsligt dyker upp. Till slut bryter han också benet, men detta sker först efter ett bråk i liftkön med en tysk turist.

Befriad från sin mans dominans kan Jönssons fru, Gullan, låta sig uppvaktas av den flirtige restaurangägaren Rudi, men förbindelsen tycks endast leda till soppreceptbyte och problemdiskussioner kring VVS-installationer i bergområden.

Nalles känslor för Lotta börjar åter vakna efter en tid, och han försöker förgäves upprepade gånger att återuppta förbindelsen. Stig-Helmer besegrar honom slutligen i en slalomtävling för turisterna, men råkar i stället åka iväg på en glidflygningsdrake och störtar in i en reklamaffisch. Visserligen har Brännström och Hedlund innan dess lyckats bjuda Kärran och Lotta på surströmmingsmiddag med löfte om att de skall bli reklammodeller för deras nya skida, vilket de också blir, men det är trots allt Ole och Stig-Helmer som erövrar kvinnorna, och på nyårsafton firar alla om rejält.

På festen finns också den från sjukhuset nyligen utskrivne direktör Jönsson, vars fru bestämmer nya spelregler i de äktenskapliga relationerna och att hon ska återvända snart till Kirchberg igen för att åka skidor - dock endast i sällskap med dottern.

Ett halvår senare, under den svenska högsommaren, kommer Kärran till Brännströms företag som officiell representant för industridepartementet för att utreda utvecklingsbidraget. Någonstans i Stockholm firar Stig-Helmer bröllop med en höggravid Lotta och får ett riktigt ånglok i present av Algy.

Medan Stig-Helmer och Lotta tuffar iväg med loket ser vi hur direktör Jönsson åter domderar över sin fru - nu på en segelbåt.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerkåren var delad, dels i de entusiastiska påhejarna, som ansåg Lasse Åberg vara en komiker med träffsäker känsla för "det svenska" även om han visade vissa tekniska ofärdigheter, dels i de som inte hade något till övers för vare sig Åbergs humor eller hans berättarteknik.

Hans Schiller, SvD: "Filmkomik är i mycket en fråga om tempo och tajming, att tro på det man gör, kunna vänta in det exakta tonfallet och ha en genomtänkt bild med ett genomtänkt innehåll. I Sällskapsresan II brister det på alla punkter. Man skyndar på i ett hetsigt och möjligen ekonomiskt tempo i stället för att bygga upp och underbygga de komiska möjligheterna som trots allt finns avverkar man dem utan att tänka så mycket på kamerainställningar och bildinnehåll. När sedan materialet inte håller i klippbordet verkar det som man fyllt på med rutinmässiga turistbilder av bergstoppar och skickliga skidåkare."

Jurgen Schildt, AB: "Det hjälper föga att aktören Åberg, fritt efter Jaques Tati, ihärdigt och älskvärt stretar vidare som fumlighetens och sexualskräckens offer.

Regissören Åberg möter nämligen svårare naturhinder än clownen med samma namn. Strukturen hos filmen är grov, klippningen klunsig, situationerna tunna och förutsägbara, replikföringen på flera håll oroväckande amatöristisk. Rollistan upptar en polare här och en polare där, inklusive TV-kumpanen Banarne Möllberg. Vilket inte är märkvärdigare än att romarkejsaren Caligula tilldelade sin häst en regeringspost.

Alltsammans ackompanjeras av en discomusik som skakar trumhinnorna och förefaller specialkomponerad för ragnarök.

Enligt tidningsbullentiner, dock, hade man 'väldigt roligt under inspelningen'. Man hade roligt också under inspelningen av Kalabaliken i Bender. Akta er för filmer där man har haft roligt under inspelningen. Det är inte inspelningstruppen som ska ha roligt. Det är ni.

Filmer som uppfyller växlande krav på jönsighet kallas som bekant kalkonrullar. Jag utmanar folkopinionen genom att påstå att Sällskapsresan II, trots Åbergs vänliga genius, är en riktigt präktig kalkonrulle."

Mats Olsson, Expr, gav filmen fyra getingar: "Åberg missar inte en detalj, allt är rätt, från pjäxorna insvepta i tidningspapper till reseledarnas jargong och kärnfamiljens prövningar i backen.

Egentligen gör inte Åberg långfilm, han bygger istället upp en lagom hållbar ramhandling och fyller den med små vinjetter, små iakttagelser och små lustiga episoder.

Men så jobbade även en mästare i genren som Jacques Tati och sämre förebilder kan man ha.

Scenen där Stig-Helmer försöker få juice ur lampknappen i flygplanet i Sällskapsresan är en klassiker. Här finns en till: Björn Granath, för övrigt lysande som besserwissern till pappa, försöker få in familjemedlemmarna en och en på samma tagning i en fotoautomat.

Och här finns mer i samma stil, det vill säga Åbergs blandning av Tati, stumfilm och fars, som ljudet av ett gökur när Stig-Helmer tittar ut, eller när ett klatschande i ketchupflaskan tas för applåder, eller när reseledarnas slang prydligt översätts på textremsan.

Just språket är en styrka hos Åberg. Det är egentligen bara i en enda scen, två tonåringar kör nån 'Tutti Frutti'-variant, som han spårar ur, annars talar folk i Åbergs filmer som folk verkligen talar. Det är ovanligt i svensk film.

Även som skådespelare jobbar Lasse Åberg med små medel. Hans Stig-Helmer är en tönt men med sin enkelhet, genuina utstrålning och stilla humor gör Åberg honom älskvärd. Denna anti-stjärn-attityd gör figuren trovärdig och ger utrymme åt främst Björn Granath, men också Cecilia Walton och Bengt Andersson-Staffan Ling från "Adventskalendern", att plocka poäng.

Slutet känns konstruerat och onödigt, annars är Sällskapsresan 2 en strålande svensk komedi som bevisar att man nödvändigtvis inte måste ha de allra häftigaste visionerna eller de allra djupaste tankarna för att göra roliga komedier, eller bra film överhuvudtaget. Realism, känslighet och ett varmt hjärta räcker länge och ibland längre."

Jan Aghed, SDS: "Åberg sticker gärna och effektivt hål på uppblåsthet och snobberi, han har ett gott öga till kverulans och snorkighet, inte minst av den nyrika folkhemska typen, och han tar konsekvent parti för dem som är lite avsigkomna och, enligt modets och reklamens synsätt, långt ifrån snarfagra.

Allt det där är väldigt sympatiska drag. Men det är synd att han är en så skral manusförfattare och en så träig regissör. Hans gags är föga originella och ibland är hans humor det värsta som finns, nämligen s k småputtrig, med en insmickrande populistisk fläkt av syföreningar och bingohallar. Å andra sidan är det lätt att se att den skulle komma bättre till sin rätt om han förmådde infoga den i någon stark berättelsestruktur, eller en bra och solid story helt enkelt, skapa bilder omkring den med något djup i, någon dramatisk eller komisk dimension utöver en platt och tablåartad förgrund, och om hans intresse för kameran bestod i något mer än slentrianmässiga bakåtzoomar för att visa att något inte är vad det i förstone ser ut att vara."

Kommentar Svensk filmografi

Enligt AB 6.12.1983 var inspelningen ursprungligen tänkt att äga rum under våren 1984, men sköts upp på grund av felbedömning av skidsäsongens längd i Alperna och problem med att hitta inkvartering för inspelningsteamets 50 personer. Sålunda flyttades både inspelning och planerad premiär fram ett år.

En del av förhandsdiskussionerna i pressen rörde sig om huruvida filmen var ett räddningsprojekt för både Viking Film och Europa Film ¿ och kanske även för Åberg själv ¿ efter fiaskot med Kalabaliken i Bender. Detta avvisades naturligtvis av Åberg själv, som hänvisade till att han endast var skådespelare i nämnda film. Som bekant styckades och såldes Europa Film innan Sällskapsresan II ¿ Snowroller producerades, och filmen blev i stället en samproduktion mellan Svenska Filminstitutet, Svensk Filmindustri, Sonet Film och Viking Film.

Även om den inte blev en lika enorm succé som sin föregångare drog Sällskapsresan II - Snowroller en för svensk film anmärkningsvärt stor publik, 1,5 miljoner biobesökare.

Liksom till sin föregående film valde Lasse Åberg en rad mindre kända skådespelare utan nämnvärd meritlista inom filmen för flera av de ledande rollerna: Cecilia Walton hade varit verksam vid bl a Södra Teatern och Teater Aurora samt haft mindre roller i filmerna Den enfaldige mördaren (1982/1) och Mot härliga tider (1983/9), Eva Millberg kom närmast från Stockholms stadsteater och Pistolteatern, Ingrid Wallin arbetade vid denna tiden vid Riksteatern och Jan Waldekranz hade några år tidigare börjat arbeta på Dramaten.

Vid sidan av de två huvudrollsinnehavarna Lasse Åberg och Jon Skolmen var Björn Granath den kanske mest kände skådespelaren, men det var onekligen en ny arbetsmiljö för honom med tanke på hans långa bakgrund inom den fria teatergruppen Narren och senare det s k Tältprojektet (se 1978/12). Han var emellertid inte ny som filmskådespelare utan hade haft större roller i bl a Misshandlingen (1969/25) och Du gamla du fria (1972/4). Under senare delen av 1980-talet etablerade sig Granath som en av de ledande svenska skådespelarna med en rad uppmärksammade roller både i TV och på film, t ex i Demoner (1986/11)och Pelle Erövraren (1987/27).

Sällskapsresan II ¿ Snowroller hade TV-premiär i SVT Kanal 1 2.4.1994.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se