De lefvande dödas klubb (1913)

Det bevarade manuskriptet omfattar två akter om nio resp sexton scener.

Att döma av detta underlag har filmen börjat med att den livströtte spelaren Tom Haget får en inbjudan till självmördarklubben D.L.D. (De Levande Dödas klubb), vars medlemmar synbarligen ser som sin uppgift att hjälpa varandra att enligt ett lottsystem "sluta denna tomma jordiska tillvaro". Toms syster Deddi råkar bli delaktig av det egendomliga meddelandets innehåll.

En bekant till Tom Haget, löjtnant Dick Huntley, får vid samma tid ett uppdrag av sina överordnade, att med en stor summa pengar bege sig till en avlägsen destination. På väg till tåget blir han emellertid påkörd av en bil och omhändertas av Deddi som ser till att han kommer under sjukhusbehandling. Man kan där inte finna några identifikationshandlingar på den medvetslöse patienten. Följden blir att Dick rapporteras saknad, och man misstänker allmänt att han rymt med pengarna. När Dick slutligen kommer till sans upptäcker han att plånboken är försvunnen, och när han förstår att han är efterspanad flyr han från sjukhuset. Han tar sin tillflykt både till sin fästmö och sina föräldrar men avvisas föraktfullt. Fadern väljer att förneka honom: hans ära är fläckad.

Dick blir desperat, och när han möter Tom Haget mottar han med glädje dennes erbjudande att bli medlem i De Lefvande Dödas klubb. I sin bottenlösa förtvivlan bryr sig Dick inte ens om att försöka försvara sig inför rätten utan bekänner falskeligen att han förskingrat pengarna. Deddi, som blivit förälskad i Dick, försöker förgäves fria honom från misstankar, men Dick framhärdar ända tills det slutliga beviset för hans oskuld uppenbaras: en arbetare har på platsen för bilolyckan funnit en plånbok med den saknade penningsumman. Dick försonas med sin far.

Vid en festlig sammankomst i föräldrahemmet, där Deddis och Dicks ömsesidiga kärlek blir fullt synlig, krossas emellertid lyckan, när Dick får ett stort brev med svarta kanter. Deddi igenkänner det som en inbjudan från självmördarklubben. Deddi besvär honom att avstå från sina hemska planer, men Dick anser, att hans heder kräver att han löper linan ut.

Dick introduceras i De Lefvande Dödas klubb av Tom Haget vid en ceremoni, där klubbmedlemmarna är högtidsklädda och maskerade. Lottdragningen utfaller så, att Dick blir den som härnäst ska få hjälp att dö.

Deddi har emellertid listat ut var klubben sammanträder, klär upp sig själv i frack och mask och lyckas obemärkt ta sig in på klubben efter att ha informerat polisen. I sista ögonblicket lyckas hon hindra sin älskade från att skjuta sig i kretsen av sina medbröder. "En skara poliser rusa in. Böcker och inventarier beslagtagas, medlemmarna, hvilka förete bilden af största förskräckelse och rädsla, arresteras och bortföres. Dick sluter Deddi i sina armar och kysser henne lycklig öfver hennes mellankomst. En polis ämnar anhålla Dick men tillbakahålles af Deddi. Ny och passionerad omfamning. Slut på dramat." (Bearbetning av scenario.)

Kommentar Svensk filmografi

Denna mysteriösa film har ställt till mycket bekymmer för svenska filmforskare, eftersom den aldrig blev visad i Sverige och inte ens lämnades till granskning hos Statens Biografbyrå.

Av Svenska Bios bevarade arkivalier kan man emellertid utläsa, att den inspelades på försommaren 1913 och att den blev något över 1 000 m samt att den exporterades till Danmark och Norge. Det förekommer även okontrollerbara uppgifter om att den skulle ha fått en stor spridning långt utanför Norden. Carl Barcklinds handskrivna manuskript finns bevarad i en liten bok, "Skrifven 2/8 -- 13/8 1912", innehållande blyertsändringar som synbarligen gjorts under inspelningens gång eller i nära anslutning till denna.

Ingen av de samtida handlingarna innehåller några antydningar om en litterär förlaga, men det är tydligt att historien inspirerats av R L Stevensons långa novell "The Suicide Club". Dess avsevärt morbida innehåll torde vara anledningen till att Svenska Bio inte ens fann det mödan värt att underställa filmen censurens granskning i Sverige.

En inspelningsbild och en bild ur filmen är bevarade. Inspelningsbilden visar fotografen Julius Jaenzon vid sin kamera i ateljén, omgiven av från vänster skådespelarna Nils Arehn och Calle Barcklind, ateljékamreren "Tuppen" Andersson och en okänd anställd. Bilden ur filmen visar William Larsson och Calle Barcklind vid ett bord framför Vaxholms hotell. I bakgrunden syns bl a John Ekman.

Svenska Bios kontrakt med Barcklind är daterat 25.5.1913.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se