Livets konflikter (1913)

Media (2 st)

Originaltitel	Livets konflikter
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Victor Sjöström Mauritz Stiller
Manus	Peter Lykke-Seest
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1913-11-10

Medverkande

Nils Arehn
Charles von Barton, greve, politiker

Jenny Tschernichin-Larsson
Charles von Bartons hustru

Richard Lund
Berchtold, Charles von Bartons son

Greta Pfeil
Lila, Charles von Bartons dotter

Victor Sjöström
Otto Berner

Ivar Kåge
Carsten Berner, Ottos son

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

I prologen skildras hur Otto Berner har dragit på sig en stor spelskuld och hur han för att kunna betala den förfals!kar sin gode vän Charles von Bartons namn på en växel. Men när...

Visa hela handlingen

Press

Tre av Stockholms dagstidningar recenserade filmen, ingen av dem dock omedelbart efter premiären. AB lät recensionen ingå i ett kåseri under rubriken "En blixtturné på biograferna", där...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

I prologen skildras hur Otto Berner har dragit på sig en stor spelskuld och hur han för att kunna betala den förfals!kar sin gode vän Charles von Bartons namn på en växel. Men när förfallodagen är inne, kan han inte lösa växeln utan privatdiskontören presenterar den för Barton. Denne ser genast att hans namn på växeln är förfalskat, men håller god min och löser in växeln.

Men därmed är vänskapen mellan dem bruten, och de skiljs för alltid.

När filmens första akt börjar, har trettio år gått. Otto Berner har arbetat sig fram till en ledande ställning i det politiska och ekonomiska livet och sitter som chef för den stora stålkoncernen. Nu senast har han ställt sig i spetsen för det liberala oppositionspartiet.

Charles von Barton har också gjort en inte mindre framgångsrik karriär som politiker. Han är chef för den konservativa regeringen.

Allt drar ihop sig till en konfrontation mellan de två f d vännerna i spetsen för var sin sida. Korridorpolitiken är i full gång.

Men samtidigt händer mycket i de bägge huvudpersonernas familjer. Berchtold von Barton, regeringschefens son, är en passionerad spelare och har ådragit sig en spelskuld som han inte kan betala. Hans syster Lila räddar honom genom att sälja sina juveler. Men det hjälper föga. Några dagar senare har han en ny spelskuld, och ingen som kan betala den för honom.

Hans syster Lila har blivit bekant med och förälskad i den unge Carsten Berner och utan att ana sammanhanget berättat det för fadern. Denne förbjuder kategoriskt varje vidare umgänge mellan dottern och Carsten Berner. Men det bryr sig de unga naturligtvis inte om. De överväger t o m att gifta sig i hemlighet.

Politiskt har det dragit ihop sig till en storkonflikt mellan liberalerna och de konservativa. Regeringen är nära att falla, som ny regeringschef är Berner redan vidtalad.

Då spelar von Barton ut sin sista trumf. Han ringer upp en av tidningarna och berättar om händelsen för trettio år sedan, då Berner förfalskade en växel med hans namn.

Samtidigt har von Bartons son ådragit sig nya spelskulder och för att kunna betala dem har han förfalskat sin fars namn på en växel. Men privatdiskontören, som är densamme som för trettio år sedan, går direkt upp till fadern med växeln.

Plötsligt inser fadern vad han gjort. Han lyckas få den redan tryckta upplagan av tidningen makulerad. Han har förlorat en son. Han vill inte förlora både sin dotter och sin f d vän.

Han söker upp Berner och räcker honom handen: "Låt oss bli vänner igen!"

Pressreaktion Svensk filmografi

Tre av Stockholms dagstidningar recenserade filmen, ingen av dem dock omedelbart efter premiären. AB lät recensionen ingå i ett kåseri under rubriken "En blixtturné på biograferna", där tonvikten låg på skämt med de stora, då moderna damhattarna, som ofta skymde synfältet. Livets konflikter, skriver AB, "är något svulstig till sitt innehåll" men fortsätter: "Om spel och regie är däremot icke annat än gott att säga."

NDA berömmer speciellt Victor Sjöström: Han "ger oss ett nytt prov på sin skicklighet som karaktärsskådespelare och regissör".

AT refererar utförligt filmens motiv och handling och avslutar sina långa redogörelse med: "Spelet hos de inspelande, där vi särskilt märka hr Arehn, som utförde sin roll charmant, var över huvud taget mycket gott. Hr Sjöström förtjänar dessutom en eloge för sin goda mask. Regien var utmärkt och några störande regifel fanns icke."

I Göteborg, där filmen hade sin svenska premiär, recenserades den endast av Göteborgs Morgonpost, som dagen efter skrev mycket kortfattat och som enda omdöme anförde att Victor Sjöström "visade prov på en kolossalt uppdriven mimik" och att Greta Pfeil "glänste".

Efter premiären i Malmö överraskade emellertid Arbetet, som sällan brytt sig om att recensera film, med en lång och ingående recension, ur vilken följande kan anföras: "Pjäsen må jag erkänna smakar mig i ovanlig hög grad av biograf. Dess handling är den enklaste och mot sannolikhetskraven mest suveräna, man kan tänka sig. Regien gör det inte bättre. (-) Det stora folkmötet, där Otto Berner, oppositionens ledare, talar, är i c k e ett svenskt möte. Undertecknad har under tolv års praktik som referent varken sett en så parisiskt livlig publik eller en så teatralisk talare som Berner i Victor Sjöströms gestalt.

Eljes må det gärna erkännas, att inte minst hr Sjöström lyckats i denna film. Hållningen är värdi!gare, behärskningen av medlen betydligt närmare det verkligt konstnärliga än förut. Ännu funnes där kvar drag, som undertecknad för sin del finner banala som en pigroman, men denna gång finnes där å andra sidan åter den manlighet och inbitna samlade kraft, som en gång gjorde Sjöström så populär på den verkliga scenen.

För första gången -- så vitt anmälaren vet -- får man i denna film se en av Stockholmsscenens prydnader, hr Nils Ahrén. (-) Uppgiften (-) bjuder ej allt för mycket. Men av det lilla, som kan finnas, har hr Ahrén gjort en av sina vanliga helgjutna, kraftöverfyllda figurer, som behöva så lite av yttre apparat för att verka övertygande."

Kommentar Svensk filmografi

Den norske författaren Peter Lykke-Seest (1868-1948), som ibland publicerade sig under signaturen Benvenuti, var en flitig manuskriptförfattare i dansk och svensk film. Han var även Svenska Bios utan all jämförelse bäst betalde författare med i genomsnitt två eller tre gånger så höga honorar för varje manuskript som andra samtida författare. Totalt torde Svenska Bio under dessa år ha köpt minst ett 20-tal manuskript av honom, av vilka dock inte ens hälften spelades in. Manuskriptet till Livets konflikter köptes 23.11.1912.

Det står utom allt tvivel att Stiller från början var avsedd som regissör för filmen. Han hade bearbetat manuskriptet och planlagt inspelningen. Hans namn på omslaget till ett av de bevarade manuskriptexemplaren, hans handstil i uppställningen av förslag till rollinnehavare (delvis andra än det senare blev), visar det liksom anteckningar i produktionssammanhang, som kan bedömas ha skett omedelbart före eller i anslutning till inspelningens igångsättande, jämte andra omständigheter, som kan betraktas som indicier.

Men samtidigt står det klart att han inte var i stånd att fullfölja inspelningen, som ägde rum på sensommaren 1913. Orsaken har sannolikt varit sjukdom. Sjöström har då övertagit även rollen som regissör i avvaktan på att Stiller skulle tillfriskna.

Notiser, programblad och publicitet, som kan dateras till senare delen av inspelningen, anger vanligen Sjöström som regissör. Men när filmen var färdig, saknade den som enda svenska film detta år varje uppgift om vem som var regissör. Där har Stiller och Sjöström kollegialt delat anonymiteten.

Filmen Livets konflikter får ej förväxlas med den samma sommar inspelade film som vid premiären fick titeln Halvblod (1914/5). Manuskriptet till den hade sålts av Lykke-Seest till Svenska Bio 15.1.1913 och i det bevarade kontraktet haft titeln "Livets konflikter". Denna titel följde filmen, vars regissör även var Victor Sjöström, under hela inspelningen. Filmen Halvblod fick sin urpremiär i Kristiania 5.11.1913, alltså 14 dagar efter premiären där på Livets konflikter.

Men det handlar här om två helt olika filmer, olika ämnen och miljöer och olika skådespelare. I samband med Halvblod förekommer inte Stillers namn någonstans.

Livets konflikter är inte bevarad.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se