Rätt bra för att vara människa (1977)

Rapsodisk berättelse från en finländsk småstad på 1920-talet. Såren efter inbördeskriget 1918 är ännu inte helt läkta. Den rådande förbudslagstiftningen inbjuder till flitigt hembrännande, så även på den gård omgiven av gammal fin trähusbebyggelse, där merparten av episoderna tilldrar sig. Det börjar med begravningar. Eleganta och uppklädda följer ett begravningståg medicinalrådet Wahl till graven medan ett annat, enklare, följer rödgardistens fru Lydia till sin grav. Polismästaren håller ett parodiskt förhör med Kastikainen som misstänks för hembränneri. Fru Riipa bara väntar på att hennes snåle och sjuke man ska gå bort så hon får hans pengar, men i stället äter han upp dom. Den alkoholiserade fotografen Hurme drömmer om att bli berömd, medan hans fru har resignerat. Peters far har skaffat sig en ny fru, Karolina. Hon snyggar till hemmet, men till pappa Jormalainens förskräckelse blir ju hemmet på det sättet borgerligt. Karolina skipar fred mellan urmakaren å ena sidan och hans fru och svärmor å andra sidan. Grannfruarna uppvaktar den ensamma Hilma Kivioja när hon får barn. Hon hade träffat en lång mörk karl en natt för dryga halvåret sedan och aldrig sett till honom mer. Akrobaten Vennu gifter sig med grannflickan Glory och det blir stor fest på gården. Under tiden ger sig Karolina av från Jormalainen. Nästa morgon är det redan fullt gräl mellan Vennu och Glory. Men det är inget större fel på alla dessa människor - egentligen är dom rätt bra för att vara människor. 00 "Mollbergs människobilder har blivit en kraftig, varvtals nästan överrik film. Den handlar om knytnäven i fickan och om garvet innanför betrycket. Gå för all del och se den. Inte för den kulturella nordismens men för dess egen och er egen skull." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"RÄTT BRA FÖR ATT VARA MÄNNISKA är ett slösande rikt snitt genom en tid och en stämning, full av poetiska bilder om sammanhållningens och självkänslans villkor i fattigdomens småstad.

Den är inte lika exotiskt sjungande som Mollbergs tidigare JORDEN ÄR EN SYNDFULL SÅNG.

Men den är ett lysande exempel på att man i dagens bioöken, som är så överfull av påstridiga hägringar, tjänar på att gå över Bottenhavet efter en hink friskt vatten.

Och den visar också - vilket förtjänar att strykas under - hur det allmänmänskliga alltid måste ta sats i det lokala och i sund mening provinsiella. RÄTT BRA FÖR ATT VARA MÄNNISKA är mycket finsk, och mycket allmängiltig." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Om den här filmen finns mycket att säga, men vi ska här bara konstatera: Att Rauni Mollberg gjort ett mustigt grupporträtt från 20-talets efterkrigs-Finland. Att han gjort något mycket sevärt av vad som kunde ha blivit ett obetydligt, halvtragiskt folklustspel. Att Fellini tydligt tillhör hans gudar. Men att han inte når riktigt i nivå med

Pressreaktion Svensk filmografi

sitt mästerverk JORDEN ÄR EN SYNDFULL SÅNG." Bernt Eklund i Expressen

"Filmen har många briljanta enskildheter, små anekdoter och porträtt, men jag har ändå lite svårt för Mollbergs berättarmetod. Persongalleriet irriterar mer än fascinerar när filmen förlorar i helhet och perspektiv. Det känns litet som att läsa första sidan i en rysk jätteroman, få reda på 50 namn och sedan få boken sliten ur händerna. Det är en två timmar lång introduktion, för lång som introduktion och samtidigt i starkt behov av en fortsättning." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se