Strålande tider : Kärnkraftsrallare i Barsebäck (1989)

Media (1 st)

Originaltitel	Strålande tider : Kärnkraftsrallare i Barsebäck
Svensk premiärtitel	Strålande tider : Kärnkraftsrallare i Barsebäck

Regi	Torgny Schunnesson
Producent	Lisbet Gabrielsson Lars Hjelm Björn Arvas
Foto	Jean Hermanson
Musik	Meta Alm-Schunnesson
Klippning	Torgny Schunnesson
Ljudtekniker	Torgny Schunnesson
Mixning	Per Carleson Peter Holthausen

Kenny Dicksson
Juhani Kauppala
Inge Svensson
Björn Johnsson

Produktionsbolag	Kulturbryggarna AB		(för)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV1
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (inst. video)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994

Kärnkraftsrallare är en grupp skickliga yrkesarbetare, som reser runt till Sveriges kärnkraftverk och utför s k revision, dvs "rengör" och i vissa avseenden renoverar dem. Filmen skildrar främst deras arbetsdag, som är fylld av stränga säkerhetsföreskrifter med hänsyn till den ständiga strålningsrisken. "Vi är nog renast av alla i Sverige", säger en av jobbarna - i den dagliga rutinen ingår flera noggranna tvagningar, innan man tillåts lämna arbetsplatsen.

Censurnummer	128356
Datum	1989-04-06
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	730 meter
Kommentar	Aktlängd: 730 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	730 meter
Längd i minuter	67 min
Akter	1 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet blev blandat.

Carl-Eric Nordberg, Vi: "[Schunnesson] har inte regisserat fram någon polemisk partsinlaga ¿ snarare ett diskussionsunderlag och en studie i grå vardag. Följaktligen är hans ton lugnt lågmäld. Bilderna som signerats av fotografen Jean Hermanson registrerar neutralt olika arbetsfaser nära nog som i en instruktionsfilm. Åskådarna dirigeras inte av någon pekpinnemagister. Vi får själva tolka innebörden, dra egna slutsatser!

Just denna saklighet blir åtminstone för mig ofrånkomligt drabbande. Under faktaytan pulserar spänningarna. Knappast någon av 'rallarna' uttalar sin rädsla ¿ men deras tystnad är desto mer vältalig. Blir den inte förfärande naturlig för människor som måste förtränga känslan av hot och förtiga sin oro? Och delar vi inte alla samma kamouflerade ångest?

Günter Wallraff [vars bok 'Längst därnere' tidigare citerats i recensionen] svarar: 'Faktum är att industrin redan från början kalkylerar med en viss procent dödsoffer. På papperet. Vad som verkligen sker med människorna kontrollerar ingen.'"

Sven E Olsson, Arbetet: "Filmen är 'liv' och 'äkta' men den saknar överblick, perspektiv och sammanfattande insikter. Här finns föga av ideologiska, sociologiska eller fysiologiska bakgrunder. Här finns nästan inget om rallarnas privatjag - utöver detta att de spelar på tips och trav. (-)

Dock nödgar Strålande tider den observante iakttagaren att ställa sina egna frågor. När de skyddsklädda rallarna likt nukleära djupdykare slussas in i reaktorns innersta. När det sprakar och klingar som ruskigast ur de automatiska strålningsmätarna vid utgången - och en man tvättar och tvättar bort 'skiten' från sin kropp.

Där blir filmen ändå en 80-talets variant av Moderna tider. Där manglas och hotas mänskliga värden av det inte helt kontrollerbara framtidsmaskineri vi skapat åt oss."

Bernt Eklund, Expr: "[Filmarna] har följt med in till den osynliga smutsen. De berättar i raka bilder och enkla ord om jobbet. (-) Men filmens eget kraftcentrum ligger mellan de båda zonerna, i skildringen av övergången från strålning till strålningsfritt. Där spärras vägen av mätutrustning som om och om igen skickar strålande arbetare tillbaka till förnyad rengöring, innan de till sist upphör att vara radioaktivitetens fångar - för denna gång.

Så ser kärnkraftssamhället ut."

Hanserik Hjertén, DN: "Till det yttre en totalt odramatisk skildring, som skulle ha blivit sövande monoton i alla andra sammanhang men som i detta fallet hyser sin osynliga dramatik - strålningsriskerna som jobbarna utsätter sig för."

Anders Hansson, GP: "Torgny Schunnesson är (-) ingen vän av den 'nya' sortens dokumentärfilmande, där fiktion och verklighet löper in i vartannat. de medverkande spelar inte sig själva - de är sig själva. Lite buttra och otillgängliga, ovilliga att tala öppet om vad de utsätter sig för.

Om de är den moderna tidens offer eller hjältar är det åskådarens sak att avgöra."

Jan Aghed, SDS: "Helt har väl inte Schunnesson lyckats undvika en prägel av platt instruktionsfilm. Möjligtvis beror det på att han, i motsats till sina inträngande dokumentärer om Landskronavarvets nerläggning och kvinnoarbetet i Malmö och Lysekil, inte försökt ge sina kärnkraftsarbetare en social dimension. Vi ser deras pokeransikten, deras kroppar i olika stadier av skyddspåklädning och tvättning och deras säkra handgrepp kring verktyg och reaktordelar, vi hör dem yttra en och annan lakonisk replik, och vet för resten lika lite om dem när filmen slutar som då den började. Vad driver dem? Vad gör de efter arbetsdagen? Har de familj och barn? Hur påverkas livet med dessa i så fall? Vad tänker de om kärnkraften? Ifrågasätter de den aldrig? Kan de inte få något annat jobb eller vill de inte hoppa av?

På sådana punkter är Strålande tider en förvånansvärt stum film, för att komma från Schunnesson. Det återstår att övertyga mig och förmodligen också andra åskådare om att detta är en fördel."

Kommentar Svensk filmografi

Vid en stor revision, liknande den man filmat under i Barsebäcks reaktor 1, arbetar ca 700-800 personer samtidigt med reaktorns samtliga system. De flesta är anställda vid verkstadsföretag, men något 100-tal betraktas som professionella och kallas kärnkraftsrallare.

Barsebäck 1, inkopplad 1975 på det kommersiella nätet, har en kapacitet på 600 megawatt och anses bland kärnkraftsrallarna vara en av de renaste i fråga om radioaktivitet.

Inför premiären kommenterade regissören Torgny Schunnesson (f 1948), som också svarar för ovanstående uppgifter, sin film:

"Ända sedan jag för några år sedan läste en statistik om att de arbetare som underhåller kärnkraftverken utsätts för mycket högre strålning än kraftbolagens fast anställda personal har jag velat göra en film om kärnkraftsrallarna. (-)

Jag ville tränga in bakom fasaden. Kraftbolagen har visat upp en hel del innanför betongmonumenten ¿ men de har aldrig släppt in allmänheten i det allra heligaste. Reaktorinneslutningen är kärnkraftverkets hjärta och när det öppnas för underhåll talar bilderna för sig själva.

[Schunnesson har följt ett skiftlag från Oskarshamn på arbete i Reaktor 1 i Barsebäck.] Det är ett gäng vars kärna åkt runt på kärnkraftverken i Sverige och Finland i mer än 15 år nu. De arbetar alltid i reaktorinneslutningen med drivdon (reaktorns gaspedal) och de tar alltid höga stråldoser relativt sett.

En kärnkraftsrallare tjänar dåligt med pengar och är kraftigt missnöjd med sin lön. Sina lönekrav driver de med hänvisning till buller, värme och allmän stökighet i reaktorns inre. Men de hänvisar aldrig till riskerna med radioaktiviteten. Där biter de sig fast i påståendet att låga stråldoser är försumbara och att det finns gränsvärden under vilka de är trygga.

Normalt vägrar kärnkraftsrallarna att prata om strålningen. Det finns en stark oro under ytan, men att diskutera strålningens risker finner de meningslöst. De har redan utsatt sig för strålning i åratal, så det finns ingen återvändo. Att gränsvärdena nu sänks kraftigt ställer de sig frågande inför. En del känner sig lurade. (-)

[1989] håller Statens Strålskyddsinstitut (SSI) på att skärpa kraven för arbete i radioaktiv miljö. Bakgrunden till det är nya fakta om cancerfrekvensen bland atombombens offer i Japan. Man har konstaterat fler fall av cancer än förväntat. (-)

Till en början tänkte SSI sänka gränsvärdet rakt av från 50 till 15 millisievert [mSv]*. (-) Men efter protester från kärnkraftsindustrin håller en kompromiss på att växa fram.

Det finns på kärnkraftverken ett 100-tal arbetare som stadigt ligger på mer än 15 millisievert per år och för kraftbolagen har det varit ytterst dyrbart att hålla deras doser nere. (-)

[Den då diskuterade kompromissen] innebär därför ett slags principvärde på 15 millisievert 'under längre tid'. Ingen får utsättas för mer än 15 millisievert strålning per år ¿ men enstaka år går för sig. [För kvinnor krav på betydligt lägre stråldoser med hänsyn till eventuell graviditet.]"

Ett brev från Jack Valentin, chef för SSIs kärnkraftstillsyn till redaktionen (1994-02-23) kommenterar:

"(-) Vi på SSI tyckte det var en rätt bra film, föralldel med några sakfel men inget chockerande. (-)

Före 1989 gällde för strålningsarbete en strålgräns på 50 mSv om året. [Nya data kom] att sannolikheten att få cancer efter en viss stråldos är större än vad de flesta trott. Det gjorde att vi ville lägga in en extra begränsning av den sammanlagda stråldosen på många års sikt. Det var inte, och har fortfarande inte blivit, aktuellt att ändra dosgränsen för ett års arbete med strålning, utan vi ville begränsa den sammanlagda risken för cancer i yrkeslivet Den nivå vi valde var 15 mSv om året som genomsnitt. Dosen under ett arbetsliv från 18 till 65 års ålder kunde alltså inte längre bli 47 x 50=2.350 mSv, utan högst 47 x 15=705 mSv, fast det fortfarande gick att få 50 mSv ett visst år. (-)

Kraftindustrin var helt införstådd med att en extra begränsning behövdes och har inga större svårigheter med nivån 15 mSv om året. [Vad som bekymrade industrin var av SSI föreslagna styrmedel] och vi beslöt i stället att endast ange två kontrollpunkter för dos under lång tid: den sammanlagda dosen vid 30 års ålder skulle vara under 180 mSv och totaldosen under hela arbetslivet skulle vara under 700 mSv.

(-) Efteråt har internationella strålskyddskommissionen dock rekommenderat att man utöver årsgränsen på 50 mSv skulle föra in 100 mSv/5 år i svenska regler, för att förenkla den praktiska planeringen. Det har vi gjort. (-) Vi räknar alltså med att i framtiden ha gränser på 50 mSv om året, 100 mSv/5 år och 700 mSv under hela arbetslivet. (-)"

* Millisievert (mSv) är ett mått på den stråldos en kropp mottagit. Mätmetoden utvecklades av den svenske professorn och fysikern Rolf M Sievert (1896 ¿ 1966), som 1937 till 1965 var chef för den då nybildade Radiofysiska institutionen vid Karolinska institutet. (Den andra måttenhet som ofta används i strålningsammanhang är becquerel, vilket är namnet på enheten för aktivitet hos radioaktiva material; 1 Bq = 1 sönderfall/s.)

Urpremiär	1989-04-28	Hagabion	Göteborg	Sverige	66 min
	1989-04-28	Filmstaden 6	Stockholm	Sverige	66 min
Annan visning	1989-11-17	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	65 min	(Filmens Dag)
	1989-11-19	Bio Victor	Stockholm	Sverige	65 min	(Filmens Dag)

DK Arbete, Arbetsvillkor

DK Dokumentärfilm

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	STRÅLANDE TIDER
Affischdesign	Christer Jonson

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Strålande tider.
Omfång	12 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Strålande tider.
Omfång	14 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Les temps radieux.
Omfång	14 s.
Språk	Franska

Typ	Synopsis
Omfång	8 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Typ	Dialoglista
Manustitel	Strålande tider.
Omfång	12 s.
Språk	Franska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	4
Färg papper	9
Bakombild papper	1
Album	Nej