Kronans rallare (1932)

Media (25 st)

Originaltitel	Kronans rallare : Kring männen och gärningen i Sveriges sista stora banbygge
Svensk premiärtitel	Kronans rallare

Regi	Weyler Hildebrand
Manus	Albert Viksten
Foto	Gustaf Boge
Musik	Eric Bengtson (originalmusik)
Redigering	Gustaf Boge
Musikarrangör	Hanns Bingang
Orkester	SF-orkestern
Förtexter	Alva Lundin

David Svensson	Långa David, rallare
Per Persson	Smålandspelle, rallarbas
Axel Granholm	Axel Granholm, SJ:s generaldirektör
Weyler Hildebrand	rallare och sångare
Fritiof Billquist	man i slagsmål		(inklippt scen ur filmen "Landskamp" 1931)

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
	Kungliga Järnvägsstyrelsen
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1932
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Byggandet av Inlandsbanan. Den påbörjades 1907 och avslutades 1936 - några år efter filmens färdigställande. Dess officiella sträckning var: Kristinehamn-Lesjöfors- Mora-Sveg-Östersund -Arvidsjaur-Gällivare. Det var Sveriges sista stora banbygge.

Filmen börjar med inledande svep i ödemarken. Därefter några historiska bilder: En hästdragen järnvägsvagn, ett lokomotiv från 1856. Ett lok 75 år senare. En resa genom nutiden - en man i en tågkupé och på ljudbandet Sigfrid Siwertz'dikt "Där du drömmer dig fram i ett rullande hus". Några scener med olika personer som använder järnvägen.

Under vintern jobbar man undan förarbetet för sommarens banbygge. Väg röjes genom skog och berg, man spränger och bygger brofästen. Telefonledningar dras fram. Arbetsmaskiner forslas fram på hästslädar.

När sommaren kommer är det de egentliga rallarnas tur att gripa in. Utanför sin stuga sitter Smålandspelle, rallarbas, och längtar mot norr. Långe David dyker upp, rallargänget samlas. Först bryter man väg genom obygden för att transportera tunga maskiner. Provisoriska bostäder för arbetsstyrkan byggs. Många rallare har tagit med sig barn och familj.

Dans i byn med rallarna och livligt öldrickande. Kockorna visar sig. Bit för bit tränger sig civilisationen in i obygden. Olika arbetsmoment för brobygge och rälsläggning. Generaldirektör Granholm kommer på besök och hinner bl a med en forsfärd. Järnvägen drar sig fram, man ser renar och kor hamna framför loket.

Rallarnas arbete närmar sig slutet. Banan börjar bli färdig. Man tar avsked av vännerna, några stannar kvar. Flickor tar farväl av charmören Långe David. Någon gråter. Tåget far.

Censurnummer	47938
Datum	1949
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	738 meter
Kommentar	Aktlängder: 358-380 = 738 meter.

Censurnummer	47938
Datum	1948
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	738 meter
Kommentar	Aktlängder: 358-380 = 738 meter.

Censurnummer	47938
Datum	1947
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	738 meter
Kommentar	Aktlängder: 358-380 = 738 meter.

Censurnummer	47938
Datum	1946
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	738 meter
Kommentar	Aktlängder: 358-380 = 738 meter.

Censurnummer	47938
Datum	1946
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1787 meter

Censurnummer	47938
Datum	1935
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1787 meter

Censurnummer	47938
Datum	1932-08-05
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1817 meter

Censurnummer	47938
Datum	1932
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	738 meter
Kommentar	Aktlängder: 358-380 = 738 meter.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	1813 meter
Längd i minuter	66 min

Pressreaktion Svensk filmografi

SocD (-rg): "Verket står över dess skapare. Därför kan det också vara förklarligt, att Kronans rallare ger så mycket mera av banan än av dess byggare. I Kronans rallare är det blott ett par antydningar om rallarnas eget liv utanför arbetet. Annars kunde nog den film, som nu efter lång väntan haft sin premiär på Skandia, ha vunnit på något mera människoskildring. En blixtbild av rallarkårens föreningsliv, hur 36:an blev till 'Väg- och Vatten', hur detta förbund och S. A. C. brottats. Varför inte? Utan att spränga ramen för filmen -- den att för eftervärlden visa glimtar ur Inlandsbanebyggets historia -- skulle man i filmens ingress kunnat ge en antydan om, hur rallarnävar röjde upp i lönnkrögarnästena kring Nuolja, hur rallare med Verdandiskölden i rockslaget genomförde ett effektiv lokalt veto för en av Nord-Sverges mest besökta marknader. Det kunde getts som motvikt till ingressens lönnkrögarkoja och Långa Davids pilsnerhalsning. När Svarta Björns -- hon hette så och inte Norska Björn, som det felaktigt sjunges i filmen -- kärleks- och sorgesaga var all, hölls det där längst i norr en begravningshögtid, som än lever i minnet hos de kvarvarande av Männen som gjorde det. Den bilden kunde kameran ha levandegjort och förevigat i Kronans rallare. Filmen skulle ha vunnit både i publikvärde och som historiskt domument på några utvikningar av sådan art.

Författaren Viksten har skickligt undgått sentimentalitetens faror, där han låter det evigt kvinnliga skymta och förljuva rallarlivet. Kamerans handhavare har lika säkert undgått en frestelse, som annars legat snubblande nära. Han har undvikit naturscenerierna i andra fall än där de nödvändigt och vackert kommit till bruk som inramning åt arbetet och det fullbordade verket. Kronans rallare vore värd ett segertåg sådant som Järnhästens, med vilken den svenska järnvägsfilmen ju också har sin naturliga släktskap."

StT (Robin Hood): "Filmen är intressant så till vida att den reder sig helt utan yrkesskådespelare och dramatisk handling. Ansvaret faller alltså helt på fotografen -- ty något scenario i vanlig mening kan det inte bli tal om. Boges foto är mycket bra, inte alltid så klart och vackert, kanske, men alltid fängslande, roande, levande. Det vimlar av typer och situationer, tagna direkt ur rallarlivet, och knäppta så skickligt att man glömmer kameran och tycker sig leva mitt i skogarna bland rallarlagen, deras hårda knot och hårdhänta flirt med bastanta donnor, deras sång och litrar och stekos och stelfingrade toalettbestyr före gästspelen på dansbanorna. Boge har fått fram en äktsvensk stämning, man skrattar och har roligt, särskilt åt rallaren Långe-David, med Fallströmmustascherna och den medfödda komiken.

Som belysande film över järnvägsbyggandet som yrke är Kronans rallare däremot svagare. Bilderna äro bra och belysande var för sig, men kunde ha sammanställts bättre. Jag skulle för min del ha velat ha mera förklarande text, samt några kartor och levande diagram, där man sett var, när och hur den skildrade järnvägslinjen växte genom Sverige. Då hade filmen blivit värdefullare och modernare. Men -- då hade den kanske inte passat att visa på vanlig biograf."

DN (Cyrano): "Först som sist kan konstateras att filmen är ett mästerverk. Varken mer eller mindre. Ett storslaget dokument på samma gång som ett färgrikt och färgglatt bildreportage om männen och gärningen kring Sveriges sista stora banbygge. En enkelt och chosefritt berättad historia om hur det egentligen 'går till' när man banar väg för människors bekvämlighets skull genom myrar och moar, tiomilaskogar och fjällmassiv. En röd tråd eller en skarpt markerad dramatisk utvecklingslinje saknar filmen alldeles. Den är, som nyss nämndes och som redan tidigare påpekats i en utförligare behandling av filmen på Söndagsbilagans filmsida, ett bildreportage, men den är även någonting mera. Ett av de mest fullödiga och helgjutna filmverk som den svenska filmen kommit med under de senaste åren. Ett epos till den svenska ihärdigheten och strävsamheten och naturen inte minst. Vid en detaljgranskning kan man upptäcka vissa svagheter, det erkännes. Att illustrera talet eller sätta ord till bilderna, hur man nu vill uttrycka det, är kanske litet olyckligt. I synnerhet i början förstördes en god del av helhetsintrycket genom detta 'dubblerande'. Att låta en röst i högtalaren säga 'Du som sover dig fram genom fjället tryggt...' exempelvis och samtidigt visa en grosshandlare som sitter och sussar i en salongskupéfåtölj är kaka på kaka. I varje fall är det ofilmiskt så det förslår. Talet får i ett fall som detta på sin höjd komplettera filmbilden, vara en nödfallsutväg när den fantasilöse regissören inte i bild kan omskriva ett händelseförlopp. Eljest verkar det 'Sound News' eller någonting ännu värre. Att Granowsky gjorde likadant på flera ställen i Sången om livet är intet försvar. Även mästaren kan fela.

Trots dessa detaljanmärkningar verkar filmen emellertid som helhet betraktad mäktig och imposant. Litet kärv och sträv kanhända, som den natur till vilken fotografen Gustaf Boge för åskådaren, men det är naturligtvis inget fel. Snarare tvärtom. "

Kommentar Svensk filmografi

Från en artikel av Moje i SFs programbroschyr, sid 3:

"Det var för att rädda järnvägarnas och järnvägsbyggarnas historia år eftervärlden som S. J. till sitt sjuttiofemårsjubileum i höstas i samarbete med Svensk Filmindustri inspelade den redan omtalade rallarfilmen Kronans rallare. Den låg klar redan till jubileet men kunde i det skick den då befann sig inte vidarebefordras till den stora allmänheten, som säkert skulle ha funnit den en smula tung och alltför saklig. Man har alltså kostat på den en fullständig omredigering, försett den med musik, ljudeffekter och många roliga rallarvisor, klippt ned den till lagom längd, eliminerat de alltför tekniskt instruktiva detaljerna från järnvägsbyggandet, låtit romantiken och kärleken få sin del och gjort en, som det otvivelaktigt skall visa sig, publikdragande film av den, på samma gång som man likväl bibehållit tillräckligt mycket av de rent dokumentära delarna för att den även i sitt nuvarande skick skall kunna göra anspråk på att utgöra ett kulturhistoriskt dokument av rang.

Och nu är filmen i faggorna även för den del av allmänheten, som inte bär S. J:s bevingade märke i mössan och på rockuppslaget.

Kuriöst nog förefaller det som om vederbörande genom omredigeringen kommit den ursprunglige författarens intentioner närmast. Det var Albert Viksten som först levererade det litterära underlaget till inspelningen, och när han för en tid sedan fick se den för allmänheten avsedda filmupplagan, slog det honom genast, att det var så han menat.

Han ville ha filmen till ett rallarnas epos, han ville berätta om deras arbete, sorger och glädjeämnen, han ville i filmbilder skildra arbetets musik, så att säga. Men han önskade också bevara något av den romantik, som alltid omsusat rallarlivet, och allt detta finner man nu i den filmupplaga, som inom kort skall ge även oss, vanliga dödliga, en föreställning om hur det gått till när vårt förnämsta trafikmedel erövrat landet."

				1931	1931
	Sorsele-Avaviken	Sverige	(bansträckan)

Sverigepremiär	1932-08-08	Skandia	Stockholm	Sverige	66 min	Ingick i programmet "En rallare, en rallare".
Urpremiär	1932-08-08	Skandia	Stockholm	Sverige	66 min	Ingick i programmet "En rallare, en rallare".
TV-visning	1970-04-04	TV2		Sverige	63 min

Originaltitel	Det var skogarnas land, det var bergens land
Kompositör	Manne Briandt
Textförfattare	Per Hallström
Sångare	kör	(manskör)

Originaltitel	Gavott (Czibulka)
Kompositör	Alfons Czibulka

Originaltitel	Där du drömmer dig fram i ett rullande hus
Kompositör	Per Hallström
Textförfattare	Sigfrid Siwertz

Originaltitel	Helgdagskväll i timmerkojan
Kompositör	Sven Scholander	(1923)
Textförfattare	Dan Andersson	(1911)
Sångare	Weyler Hildebrand

Originaltitel	Kvartett, stråkar, nr 1, op. 12, Ess-dur. Canconetta
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1829)

Originaltitel	Borrarvisa
Sångare	Manne Briandt

Originaltitel	Hejarvisa
Sångare	kör	(manskör)

Originaltitel	Smålandssången
Kompositör	Ivar Widéen	(1911)
Textförfattare	Linnéa Andrén	(1911)

Originaltitel	Sköna Cecilia
Sångare	Manne Briandt

Originaltitel	Rallaremarsch
Textförfattare	Manne Briandt

Originaltitel	Limu limu lima

Originaltitel	Höga berg och djupa dalar

Originaltitel	Kovan kommer, kovan går
Textförfattare	Emil Norlander	(1900)

Originaltitel	Amanda Lundbom
Textförfattare	Emil Norlander	(1909)

Originaltitel	Kom hit lilla flicka och tag mig runt om halsen
Sångare	Weyler Hildebrand

Originaltitel	Der kreuzfidele Kupferschmied
Kompositör	Carl Peter	(1890)
Textförfattare	-	(okänd tysk textförfattare)
	Bo Brink	(svensk text)

Originaltitel	Baxarvisa
Sångare	kör	(manskör)

Originaltitel	Rallarvalsen
Kompositör	Eric Bengtson
Textförfattare	Borr-Anders (pseudonym)
Sångare	Manne Briandt	(dubbar Per Persson)

Originaltitel	Eskimåvisan
Textförfattare	Anders Fredrik Kärrberg	(1900)

Originaltitel	Frykdalsdans nr 2
Textförfattare	Tord Wetterberg
Bearbetning	Ernst Willners	(musikbearbetning 1902)

Järnvägsbyggnad (1931)

Citeras i

Kronans rallare (1932)

Brobyggen

Dansbanor

Generaldirektör/SJ

Inlandsbanan

Järnväg

Järnvägsbygge

Järnvägshistoria

Kocka

Lokomotiv

Rallare

Ren

Rälsläggning

Slagsmål

Sånger/rallarvisor

Telefoner

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1776

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KRONANS RALLARE En skildring i bild och toner mot bakgrunden av det sista stora statsbanebygget i Sverige
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	KRONANS RALLARE en dramatisk, storslagen, äkta berättelse i bild och toner om männen och gärningen kring Sveriges sista stora banbygge
Tryckeri	AB Offsettryck

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program folio
Språk	Svenska