I paradis ... (1941)

Media (52 st)

Originaltitel	I paradis ...
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Per Lindberg
Manus	Helge Krog Per Lindberg
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Film AB Lux
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1941-10-13

Medverkande

Einar Beyron
Adam Tomson, bokförläggare

Margit Manstad
Birgitta Vendel

Birgitta Valberg
Marianne, Adams sekreterare

Viveca Lindfors
Angelica Jansson

Georg Rydeberg
Leo Flykt

Nils Ohlin
Bernhard

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia...

Visa hela texten

Handling

Den stockholmske bokförläggaren Adam, en förmögen herre med fördelaktigt utseende, har helt oförtjänt fått rykte om sig att vara en stor Don Juan. Kvinnor i alla åldrar dras till honom...

Visa hela handlingen

Press

Stockholms filmkritiker fick samma kväll uppleva premiärerna på Per Lindbergs senaste och -- som det kom att visa sig -- sista två filmer. Det sägs på stan (1941/20) hade redan gjort dem...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia eller förekomsten av original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Förlorade svenska ljudfilmer.

Den stockholmske bokförläggaren Adam, en förmögen herre med fördelaktigt utseende, har helt oförtjänt fått rykte om sig att vara en stor Don Juan. Kvinnor i alla åldrar dras till honom och ger honom sina inviter.

För att få vara i fred flyr Adam på sin segelbåt ut i skärgården och slår sig ner på en liten holme. Men damerna följer efter honom och i deras spår följer svartsjuka fästmän och ilskna uppvaktande kavaljerer.

Inne på bokförlaget blir man förtvivlad, när man inte längre kan få tag i chefen. Det gäller stora affärer för framtiden, kontrakt som måste undertecknas senast en viss dag och ett visst klockslag.

Adams sekreterare Marianne lyckas spåra upp honom i skärgården, men han föredrar att stanna kvar därute, bada, segla och så småningom förstå att Marianne är den enda och rätta kvinnan för honom.

Så slutar den erotiska ringdansen, där paren växlat och i vilken bl a nakenbad på klipporna förekommit, med att alla "småsyndare i sommarsol" återvänder till den trista vardagen.

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholms filmkritiker fick samma kväll uppleva premiärerna på Per Lindbergs senaste och -- som det kom att visa sig -- sista två filmer. Det sägs på stan (1941/20) hade redan gjort dem ganska konfunderade, och Filmson formulerade i AB vad många tyckte, när kvällen var över: "Om man trots allt gärna vill försvara Det sägs på stan som ett debattinlägg och som en experimentfilm så undrar man vilka förmildrande omständigheter det kan finnas för Per Lindbergs andra premiärfilm på måndagen."

I SvD var Lill inte mindre nedgörande. Det är, skrev hon, "bittert att behöva konstatera ett katastrofalt misslyckande . . . Det är länge sedan man sett en så tröttsamt tilltrasslad, hårt forcerad och charmlös filmhistoria som denna skärgårdskomedi med farsinslag. Den saknar fullständigt linje och mening, hoppar från början hit och dit i missriktat nit att verka 'lätt' och rörlig och skarvar ihop stumparna med långsökta upprepningar av replik eller bild från den ena scenen till den andra. Icke en enda situation har utformats med spiritualitet eller humor, även om manuskriptet gömmer på möjligheter till en spefull kurragömmalek -- vilket det väl gör, då en så kvick och erfaren skribent som Helge Krog är upphovsmannen. Hans personliga kvaliteter känner man ju mer än väl från andra sammanhang, men här drunknar till och med replikerna i det allmänna virrvarret. (-) Allt (-) hackas förresten fullständigt sönder i denna säregna filmiska pytt i panna."

Även Sten Guldbrand i SocD är negativ: "I paradis angives som ett originalmanuskript av Helge Krog. Det är förvånande. Här finns visserligen en bra och användbar idé, men den har totalt bortfuskats. I enstaka repliker glimtar det till av Krogs spiritualitet, men det är bara enstaka gånger. Eljest är filmen särdeles enkel, virrig och urtråkig. Men det allra sämsta är dock Per Lindbergs regi. Här finns inte ett spår av sammanhållning, följdriktighet eller stil. Det mest uppseendeväckande är bristen på personinstruktion. Det är numera sällan man får bevittna något så tafatt och tokigt i alla avseenden, i uppställningar, i rörelser, i tal o. s. v. Per Lindberg har också en underlig lust att krydda sina filmer med pikanta scener. Det verkar uppriktigt sagt griseri. För skådespelarnas skull borde man helst inte tala om denna film, som enligt min mening var ett riktigt bastant fiasko."

I StT försöker Movie hitta några försonande drag hos filmen men nödgas till sist ändå konstatera: "Det har bara blivit pytt i panna av alltsammans; varken något väl hackat eller malet."

Crick i NDA: "Människorna i detta paradis är (-) så osannolika att man baxnar."

Operasångaren Einar Beyron (1901--1979), som enligt flera recensenters åsikt helt omotiverat hoppar på kobbarna och sjunger, får dock i allmänhet en försiktigt vänlig kritik. Sålunda skriver Jerome i DN att han fullgör sin roll "med sympatisk flärdlöshet, men också tämligen tafatt."

I BLM avslutar Nils Beyer sin liksom dagspresskollegorna nedgörande kritik av filmen med: "En regissör med sinne för humor -- och med en i vissa avgörande roller bättre ensemble än här -- kunde ha gjort något ganska charmfullt av den."

Kommentar Svensk filmografi

I paradis . . . var det med biografägarintressen bakom nystartade filmbolaget Lux Films första premiär. Författare till manuskriptet, som sedan med så olyckligt resultat bearbetats av Per Lindberg, var norrmannen Helge Krog (1889--1962), känd och spirituell komediförfattare som fått flera av sina pjäser filmade även i Sverige, bl a På Solsidan (1936/2).

Inspelningen ägde rum under senare delen av sommaren 1941 och bestod till allra största delen av exteriörscener, varav de flesta togs på och omkring Ornö i Stockholms skärgård. För interiörerna åtgick endast sex ateljédagar, vilka fotograferades av Harry Hasso, då han liksom fallet var vid den samtida inspelningen av Det sägs på stan (1941/20) som icke svensk medborgare ej hade tillstånd att vistats i Stockholms skärgård.

Hur underligt det än låter, var det från början inte avsett att Einar Beyron skulle sjunga i filmen. Men när han väl var engagerad, var han den som främst yrkade på det. Han skrev t o m texten till filmens signaturmelodi "I Paradis" till musik av Nils Söderström.

Från början var det avsett att den norska skådespelerskan Aase Bye skulle spelat den kvinnliga huvudrollen, men därav blev ingenting.

I Paradis . . . har ofta uppgetts som Viveca Lindfors filmdebut. Det var det inte. Hon hade året före debuterat i film i en obetydlig roll i Snurriga familjen (1940/18). Det var Viveca Lindfors' som (dock på betryggande avstånd) framträdde naken i I paradis... när hon några sekunder står på en klippa, innan hon dyker ner i böljorna. Det har uppgivits att Tollie Zellman spelat en medelålders kärlekskrank dam i kretsen kring bokförläggaren, men det är ovisst om avsnittet behölls i filmen eller klipptes bort omedelbart efter filmens premiär.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se