Matrosen och stjärnan (1982)

Matrosen Querelle går i land i hamnstaden Brest från sitt fartyg "Vengeur". På Feria bar, som drivs av den svarte Nono och hans sångerska Lysiane, möter han sin bror Robert som berättar att Nono köper det opium som Querelle har att sälja, om Mario, den lokale polisen, även får en andel. Querelle smugglar i land opiumet med hjälp av matrosen Vic, som han sedan mördar. Querelle spelar om Lysianes gunst med Mario. Han förlorar och enligt reglerna måste han ha sex med Nono. Den senare berättar om det för Robert, som han tillåter ha ett förhållande med Lysiane. Löjtnant Seblon, kommendör på "Vengeur", trängtar efter Querelle, men hans lusta förblir oförlöst, medan Querelle har ett sexuellt möte med Mario. Gil, som misstänks för mordet på Vic, dödar i fyllan och villan sin arbetskamrat Théo och går sedan under jorden. Querelle erbjuder honom hjälp att fly, men anklagar Gil även för mordet på Vic. Han låter Gil förklä sig till Robert och rånar Seblon. Men Querelle upptäcker att han blivit förälskad i Gil och, sedan han har arrangerat Gils flykt, förråder honom till polisen. Gil erkänner de bägge morden, men Seblon, som känner till Querelles skuld, ställer upp på Gils sida vid rånanklagelsen. Querelle har blivit Lysianes älskare, men berättar för henne att han straffar sig själv på Roberts vägnar. Full och förvirrad på grund av tappat självförtroende vänder sig Querelle till Seblon för tröst. Den senare anklagar Robert för att ha rånat honom. Lysiane hävdar att Querelle förstört henne och tillsammans lämnar Seblon och Querelle baren. Hon berättar för Robert att han inte har någon bror.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Matrosen och stjärnan" är en film som svajar, varvid det inte bara är pappkulisserna vi tänker på. Dess balansgång ligger mellan det högstämda och det vulgära. Dess miljöer är, i en ledsammare mening, slutna och teatraliska. Dess knivdueller är koreografiska med än naturalistiska. Dess prägel är konstgjordhetens, liksom den paniska och frampiskade besvärjelsens.

Fassbinder gjorde den under brådska, med drogerna härjande i kroppen och med den finansiella pistolen riktad mot tinningen. Med de förutsättningarna gör vi klokt i att inte vänta oss några underverk. Därmed ingenting sagt om det inre och privtpsykologiska tryck som förelegat.

"Man måste synda för att bli en bra moralist", enligt Umberto Eco. Det är så sant. Däremot leder inte "synden", eller utgrävningarna i våra mänskliga ytterområden, automatiskt till bra film. Ibland, som här, leder den bara till ett desperat och förtvivlat tomrum.

Genet-filmen -- menar jag med all världens chans att bli motsagd av vederhäftigare personer -- är den oljefläck som markerar var en grandios konstnär i sitt finalskede gick till botten." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Den annars återhållsamme Fassbinder väjer här, i sin sista film, inte för några frispråkigheter. Som om det i vår lögnaktiga tillvaro inte längre fanns något hållbarare sätt att gestalta mänskliga relationer än genom den fysiska kärlekens obestridliga sanningen.

Hur som helst, "Matrosen och stjärnan" är en beundransvärt kompromisslös film som bara undantagsvis lider av glappet mellan Genets extatiska påståenden och filmbildens krassare verklighet.

Det är som om Fassbinder också hållit aktörerna i ett obönhörligare grepp än någonsin. De utlämnar sig hänsynslöst, inte bara Brad Davis svettglänsande matros i detta hopdrömda sexrike, och de spelar alla som om de rörde sig i samma dröm.

Kanske är det ingen film att älska, och en del kommer väl att förtörnas som av ett slag på käften. Men den har den oöverträffade lyskraften hos en sista fräsande fackla från denne försvunne orosande!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Matrosen och stjärnan" är helt inspelad i ateljé, i en kulissvärld där fotografen Xaver Schwartzenberger når extrema resultat med ljussättning och bildkomposition.

Här råder total förkonstling, död skönhet (av samma slag som i den unge fransmannen Beneix förväxta melodram "Månen i rännstenen" och i viss mån också i Francis Coppolas senare studioproduktioner).

Till detta kommer en diffus filosofi om våldets och kärlekens plågsamma mönster. Omkvädet säger att varje man dödar den han älskar (även om praktiken tycks visa att det mest blir ställföreträdare som får lida).

Baren i Brest är med andra ord en svårtillgänglig värld, som man snart beskådar med förstrött intresse.

Därför är det lätt att se "Matrosen och stjärnan" som ett misslyckande. Men förmodligen var det just så här Rainer Werner Fassbinder ville ha den.

Han strävade ständigt efter stilisering och distansering. Här är intentionerna genomförda till sin yttersta konsekvens.

Personligen finner jag mig utestängd tillsammans med en obehaglig misstanke om att det komplicerade mönstret av relationer ändå innehåller någon stor sanning om livet utan att jag ser den." Bernt Eklund i Expressen

"Hur skall vi uppfatta Querelle, i Brad Davis gestaltning en frihetslängtande -- eller snarare befrielselängtande -- och identitetssökande yngling som vandrar den väg som utstakats just för honom? En bana snitslad av Genets Gud -- eller av Fassbinders Genet? Det är naturligtvis inte av en slump som Fassbinder låter en Kristusprocession tåga förbi under Querelles och Roberts koreografiska knivslagsmål . . . Men det är en film full av teser och antiteser.

Vad man säkert kan säga är att i Fassbinders värld är kärlek kallare än döden. Ju fler gånger man ser filmen dess overkligare och mer ovidkommande blir den frånstötande ytan." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se