Solveig Ternström

Skådespelare (filmroller från 1959), regissör och politiker. Född Solveig Viola Ternström i Brännkyrka församling, Stockholm.

-

Hon är uppväxt i Koppom i Värmland som dotter till en gårdfari- och senare lanthandlare. Han såg till att hon fick violinlektioner och senare vann hon en skönhetstävling i Sundsvall och blev omslagsflicka i tidningen SE. Efter studentexamen flyttade hon till Stockholm och började läsa teaterhistoria vid högskolan. Skådespelarintresset tog dock överhanden när hon var med i spex och spelade revy i Uppsala. Hon gjorde också kortfilmdebut under flicknamnet Solveig Johansson i kortfilmen Tretton minuter (1959). Ett möte med regissören Andris Blekte gav en avgörande puff och hon utbildade sig 1959-1962 vid Dramatens elevskola. Därefter har hon frånsett olika tjänstledigheter för andra uppdrag i film och tv varit fast engagerad vid Dramaten.

På Dramaten slog hon igenom i Cirkus Madigan (1967) och sedermera har det blivit en hel del uppmärksammade roller, inte minst i tv från Ett dockhem (1970) och framåt. Hon har samarbetat med Carin Mannheimer på flera av hennes serier som skildrat kvinnors villkor såsom att ta hand om en dement far i Pappa och himlen (1981), att vara gift med en alkoholist och slarver i Tryggare kan ingen vara ... (1984) och inte inte minst i de olika omgångarna av Svenska Hjärtan (1987, 1989,1995 och 1998), som handlade om kvinnors problem när de tvinga stå på egna ben och där hon varit den olyckliga hemmafrun Elisabeth som kämpar sig genom alla motigheter.

Kvinnokampen har i stort kommit att intressera T. Vid mitten av 1970-talet upptäckte hon Elin Wägner som inspirationskälla och intresserade tv för att göra serien Kvarteret Oron (1974) med henne själv i huvudrollen. På senare år har hon mer handfast kommit att demonstrera att ”kvinnor kan” då hon bildade bolaget Morsarvet AB med sig själv som VD och lyckades finansiera en tv-serie med bolagets namn Morsarvet (1993) och med sig själv i huvudrollen i denna bemärkta tv-produktion med delvis familjebiografiska inslag. En fortsättning, kallad Farsarvet, är påbörjad och delvis redovisad i dokumentärserien för tv i tre avsnitt, Solveigs resa till det Norra Riket eller Miss Norrland 1957 (2003). Därutöver har hon utövat en rad utomfilmiska aktiviteter som konsult som anordnar seminarier för kvinnligt ledarskap och är även en aktiv miljökämpe.

1993 fick hon utmärkelsen Årets yrkeskvinna av Yrkeskvinnornas riksförbund. 1988 erhöll hon det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium samt 1996 den kungliga medaljen Litteris et artibus.

P O Qvist (2004)

2006 toppade Solveig Ternström Centerpartiets riksdagslista i Stockholms stads valkrets och hon blev i september samma år invald i Sveriges Riksdag. Hennes riksdagssejour blev mest omtalad för hennes avhopp från Centerpartiet i juli 2010. Hon uppgav att grundorsaken till avhoppet var Alliansens kärnkraftsuppgörelse från 2009. Under sina resterande månader i Riksdagen agerade hon som s.k. politisk vilde och inför valet 2010 uppgav hon att hon skulle hjälpa Socialdemokraterna och Miljöpartiet i deras valrörelser för att på så vis stötta de som ville riva upp lagen om en utbyggnad av den svenska kärnkraften.

Martin Ohlsson (2013)