Hemåt i natten (1977)

Media (2 st)

Originaltitel	Hemåt i natten
Svensk premiärtitel	Hemåt i natten
Samproduktionstitel	Yön sylissä (Finland)
Distributionstitel	Homeward in the Night Retour dans la nuit
Inspelningstitel	Harri Harri! Harri!

Regi	Jon Lindström
Manus	Jon Lindström
Producent	Jörn Donner
Produktionsledare	Pekka Lehto (som Pekka-Sakari Lehto)
Foto	Bille August
Musik	Heikki Valpola (originalmusik)
Klippning	Irma Taina
Ljudtekniker	Olli Soinio
Regiassistent	Rita Holst
Scripta	Marja-Liisa Raunio-Laine
Inspelningsledare	Kaj Holmberg Jutta Ekman
Produktionssekreterare	Kristiina Tuura Tuula Söderberg
B-foto	Fritz Schrøder
Stillbildsfoto	Bille August Lauri Tykkyläinen Marcel Berga
Elektriker	Marcel Berga
Rekvisita	Kaj Holmberg Bengt Rugnaien
Kläder	Rita Holst
Smink	Bengt Ottekil Kristiina Porola
Ljudassistent	Lauri Tykkyläinen
Övrig medarbetare	Pale Backman (kontaktman Hangö) Janne Björck (Filmobilförare)
Speaker	Jörn Donner

Lars Hjelt	Harri Hakkulinen, svetsare
Gunvor Sandkvist	Liisa Melin
Gunnel Fred	Cisse, Harris fru
Rita Holst	Ritva Sjöberg, Harris syster
Stellan Skarsgård	Kurt Sjöberg, Ritvas make
Rita Polster	Tarja Paasonen, kvinnan på båten
Selma Impola	Selma, Harris farmor
Juha Hyppönen	Rane Koskinen
Asko Sarkola	Stigu
Gustav Wiklund	Kurt "Kurre" Yläranta
Laila Björkstam	Marja Nyström
Margit Lindeman	Sirkka, Harris kusin
Marianne Wasastjerna	Inga-Britt Schultze
Carl-Axel Heiknert	Schultze, Inga-Britts make, stadsingenjör
Ian Broman	Jakob Melin, stadsdirektör
Lennart Snickars	Artur Boman, varvsarbetare
Tor Wikström	Naa, fiskare
Arto Rintamäki	prästen
Tarja-Tuulikki Tarsala	Gunilla, stadsarkitekt
Paul Backman	begravningsgäst
Tyra Backman	begravningsgäst
Birgitta Damberg	begravningsgäst
Gunvor Fridholm	begravningsgäst
Inga Moilanen	begravningsgäst
Gerd Wahlsten	begravningsgäst
Lisbeth Wahlsten	begravningsgäst
Thor Wahlsten	begravningsgäst
Tina Wahlsten	begravningsgäst
Irma Arvola	Irma, strippa
Lauri Tykkyläinen	Tarjas pojkvän
Lars Lindholm	Jussi
Nils-Erik Jansson
Karl-Henrik Svennblad
Olli Soinio
Paul-Erik Backman
Kaj Holmberg
Essie Holst
Hilding Lindholm
Thelma Lindholm
Harry Salokannel
Toa Salokannel
Hans Sundström (som Hasse Sundström)

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Jörn Donner Productions Oy
Distributör i Sverige (35 mm)	Fox-Stockholm Film Distribution AB	1977
Laboratorium	FilmTeknik AB
Övrigt bolag	Adams Filmi Oy	1977	(finsk distributör)

Harri från Hangö, Finland, arbetar som svetsare på ett varv i Stockholm. När hans far hade dött och han själv blivit arbetslös, sökte han sig till Sverige liksom så många andra finländare.

Livet i Sverige blev dock inte vad han hade hoppats. Äktenskapet knakar i fogarna. När en kompis antyder att Harris fru har varit otrogen, sticker Harri en kniv i honom och flyr tillbaka till Finland. Han vet inte om kamraten är död och fruktar varje dag att polisen ska dyka upp. Under flykten upplever han flera snabba kontakter med kvinnor.

En dag står en polisbil utanför den villa han bor i för tillfället. Han kastar sig upp på en cykel och försöker fly. När polisen hinner upp honom, kastar han cykeln och försöker simmande ta sig från Hangö, men han drunknar.

Censurnummer	116547
Datum	1977-01-25
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2505 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2520 meter
Längd i minuter	92 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Jon Lindström fick ingen god kritik för sin långfilmsdebut. Flera recensenter tyckte att ämnet hade en potential som Lindström inte lyckats ta till vara.

"Det sägs att varje filmare eller författare kan åtminstone göra ett nummer: det om honom eller henne själv. Jon Lindström har klarat av det numret. Vad han förmår därutöver får vi se.

I varje fall besitter han, tycks det, en rå vrede som eldats av Hannu Salamas midsommardanser och som borde gå att återanvända." (Jurgen Schildt i AB)

"Jon Lindström har själv berättat att en tilltänkt finansiär kallade det hela för en 'supa-skära-svära-knulla-historia', och det är tyvärr vad det är. Finns det några fördomar om finländare i Sverige, och det finns det, så blir de rikligt bekräftade och belönade här.

Man blir dubbelt less när man observerar de otvetydiga skärvorna av självbiografiskt liv, ögonblicken av sanning, några gråa bilder från arbetslöshetens Hangö, en gumma med urkraften i ett Diktoniusporträtt.

Det är fint. Men det är för lite." (Hanserik Hjertén i DN)

"Lindström missar sin chans att säga någonting vettigt om invandringen som medverkar till det svens!ka välståndet. Samhällsperspektivet i denna förvirrade och riktningslösa film har ersatts av en parodisk privatisering. Bara i några karga scener med farmor och kring faderns drastiska begravning sjunger en ömsint Finlandston, som kanske är egen.

För övrigt är det en finnig film." (Jonas Sima i Expr)

"Hemåt i natten är en trist historia både till innehåll och resultat. Det är tråkigt, eftersom filmens ärende är viktigt, avsikterna allvarliga. (-) Men Lindström som debuterar med Hemåt i natten har inte funnit formen eller någon av de regins nycklar, som gör ett viktigt ämne till en bra film.

I Hemåt i natten staplas kliché på kliché (-) Även om det verkliga livet d v s samhället föder förlorare som Harri blir det mesta i filmen så programmerat olyckligt att ingenting överraskar och ingen kunskap läggs till den vi redan har." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

"Borde inte Lindström nöjt sig med att försöka förankra Harri vid de två intressantaste kvinnorna i berättelsen; den svenska hustrun och en gammal släkting i Hangö som han av oredovisade skäl har ett varmt förhållande till, istället för att som nu fylla på med allt från finlandssvenska borgarfruar med impotenta äkta män till oskuldsfulla stockholmska poseringsflickor?

Hemåt i natten blir en förvirrad film med alltför många frågetecken om man vill anstränga sig med att försöka förstå Jon Lindströms avsikter och erfarenheter." (Hans Schiller i SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Jon Lindström beskriver själv "historien om en långfilmsdebut" i ett pressmeddelande inför premiären:

"Året 1968 emigrerade jag till Sverige. Från avkroken Hangö till metropolen Stockholm. Jag trodde att jag kom till det förlovade landet, till möjligheternas land. Men jag hade mycket att lära.

Jag studerade foto och film några år på Christer Strömholms skola. Den lärdom jag fick var främst livets. Processen att anpassa sig till rikssvenskarna och deras samhälle var lång och smärtfylld. Jag kom direkt från skolbänken och var ung och blyg. Svenskarnas otroligt välsmorda käftar gjorde mig stum.

Efter fotoskolan arbetade jag en tid som stuvare i hamnen. Jag bodde i en rivningskåk på Norrlandsgatan, kände mig som en främling bland haschfilosoferna och de andra levnadskonstnärerna. I trappan tog de billigaste fnasken emot sina kunder.

Några år framöver hankade jag mig fram på ett otal tillfälliga jobb. En tid åkte jag runt Sverige som skolfotograf och betraktade storögt det svenska samhället. Finnarna var ett slags negrer -- och vi kände samma slags solidaritet.

Jag fick ett barn med ett halvblod. Mamman finska, pappan rikssvensk. Vi flyttade ut till förorten och jag försökte försörja familjen med att köra taxi. Jag tyckte allt var ett helvete.

Våren -73 samlade jag ihop mina dagboksanteckningar och skickade dem till Filmverkstan. Kjell Grede tände på idén och jag fick mina rullar råfilm. Av det blev så småningom kortfilmen Jon Blå. Min vän Bille August från Danmark fotograferade.

Efter det var jag trött på att fingranska mitt eget själsliv och skrev en rak novell om emigranten Harri. Hannu Salamas kärva prosa hade inspirerat. I augusti 1974 fick jag ett positivt och pådrivande svar av Bengt Forslund på Svenska Filminstituet där han uppmanade mig att kontakta Jörn Donner. Jörn läste texten som handlade om finländaren Harris svårigheter att anpassa sig till det svenska samhället, om våldet som förlängningen av en outhärdlig situation.

Jörn Donner ringde omedelbart till mig och bad mig skriva ett långfilmsmanus. Senare skrev han från Singapore att han ville samproducera filmen med sitt eget bolag i Finland.

Jag åkte till Finland med Bille och kände på miljöerna, skrev sedan ett omfångsrikt manus. I det tog jag också med bakgrunden till emigrationen -- farsans död och arbetslösheten i sextitalets Hangö. Handlingen dramatiserades med en knivskärning, och den svenska flickan framtonades som kylig och intellektuellt överlägsen. Historien blev allt svartare och huvudpersonen framstod som djupt självdestruktiv.

I-fonden seglade upp och Jörn föreslogs som fondhandhavare. Filmsituationen blev i ett slag kaotisk i Sverige -- alla väntade på att de nya miljonerna skulle pumpas ut. Teaterförbundet varslade om strejk och fick producenterna att definitivt dra öronen åt sig. Situationen såg mörk ut för Harri (arbetsnamn för Hemåt i natten). Under vårvintern skrev jag om manuset i långa stycken. Jag ringde Lasse Hjelt på Wasa Teater och undrade om han ville spela Harri. Han nappade direkt och från den dagen höll vi regelbundet kontakt per brev och telefon.

Jörn skrev från Grasse i maj att det var föga troligt att vi skulle få ett produktionsbeslut före den 15 juni. Sedan gick allt åt helvete. Teaterförbundets strejk lamslog allt filmarbete i landet. Och till råga på allt skrev Sveriges Radio att mitt hopkok av supa/skära/!svära/knulla inte var något för dem. Med annonser i pressen skulle de locka fram alla de fina långfilmsmanuskript som svenska folket gömde i byrålådorna. Jörn skrev "alltså sitter vi fast på alla håll och kanter, du måste vänta, eller hitta på något annat".

Jag var 26 år. Sommaren blev het och lång. Jag pendlade mellan Sverige och Finland, körde taxi i Stockholm och låg och grämde mig på stranden i Hangö. Jag behövde närheten till havet och det finska folket.

Under senhösten och fram till nyår fördjupade jag mig ytterligare i personen Harri. Jag berättade om honom i prosaform, djupt inspirerad av Salama. På det personliga planet upplevde jag en liknande desperation och ensamhet, en liknande rotlöshet och odefinierbar längtan. Finland hade förändrats och jag hade förändrats. Inget språk kändes som mitt eget.

Jag levde ensam ute i Stockholmsförorten, körde taxi för att överleva. Att supa mig full var en tröst. Ibland sprang jag runt i motionsspåret ute i Svedmyraskogen, kände blodsmak i munnen.

Jörn uppmuntrade mig hela tiden, lovade att filmen skulle bli av. Och i februari 1976 fick vi klartecken från SR. Men då visste jag att det skulle bli en annan film.

När jag skrivit färdig romanen (som aldrig blivit antagen) fortsatte jag av bara farten och totade om filmmanuset ytterligare en gång, nu med nya erfarenheter i ryggen. Jörn körde igång med en rad andra projekt och jag fick hållas. Jag ringde till Lasse Hjelt och bad honom sätta igång med en bantningskur för att tunna ut skådespelarfläsket, dessutom borde han iaktta sexuell avhållsamhet veckorna innan inspelningssart. Gunvor Sandkvist på Svenska Teatern i Helsingfors var orolig för dom öppet sexuella scenerna, men jag påpekade att hennes sensualism satt i ögonen och lovade att vara varsam.

Våren gick åt till förberedelser. Den låga budgeten krävde noggrann planering. Med Rita, min hustru, åkte jag runt i Finland och tittade på finlandssvenska amatörteatrar. Hennes säkra öga vad gäller människor var till stor hjälp. Vi var överens om att birollsinnehavarna och statisterna var lika viktiga som huvudrollerna. Bille kom upp från Danmark och hjälpte mig med en detaljerad story-board.

Genast efter midsommar körde vi igång i Hangö. Teamet var en salig blandning av danskar, purfinnar, finlandssvenskar, rikssvenskar och en norrman.

Den 29 juli var vi klara i Hangö och tog finlandsfärjan till Stockholm. På överresan passade vi på att filma i en hytt och uppe på däck. Den 14 augusti var den sista metern tagen utanför Lido på Hornsgatan. Jag gick in på sexklubben och köpte ett snapsglas i form av en penis till Lasse.

Under höste klippte jag filmen tillsammans med Irma Taina i Helsingfors. Jörn levererade goda råd när arbetet körde ihop sig. A-kopian var klar två dagar före julafton."

1984 fick Jon Lindström göra ett nytt försök med filmen Sista leken med Sven Wollter i huvudrollen. Den gången blev mottagandet mera välvilligt. 1986 regisserade han deckaren Skuggan av Henry för svensk TV (TV1).

Hemåt i natten är en svensk/finsk samproduktion. Filmen hade finsk premiär på Astor i Helsingfors den 4.3.1977.

Lido, Hornsgatan (sexklubb)	Stockholm	Sverige		1976-08-14	1976-08-14
	Stockholm	Sverige		1976-07-31	1976-08-14
Finlandsfärjan	Östersjön			1976-07-29	1976-07-30
				1976-06-28	1976-08-14
	Hangö	Finland		1976-06-28	1976-07-29
Finnboda varv	Nacka	Sverige
Henriksdalsringen	Nacka	Sverige
	Stockholms skärgård	Sverige

Sverigepremiär	1977-02-21	2001	Stockholm	Sverige	91 min
	1977-02-21	Vågen	Stockholm	Sverige	91 min
Urpremiär	1977-02-21	2001	Stockholm	Sverige	91 min
	1977-02-21	Vågen	Stockholm	Sverige	91 min
Annan visning	1977-02-25	Kino Turku	Åbo	Finland	92 min	(finsk premiär)
	1977-03-04	Astor	Helsingfors	Finland	92 min
	1977-03-04	Kino Helsinki	Helsingfors	Finland	92 min
TV-visning	1979-12-10	TV1		Sverige	88 min
Annan visning	1997-02-25

Originaltitel	Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Kompositör	Oscar Ahnfelt	(1872)
Textförfattare	Lina Sandell	(1865)
Sångare	Arto Rintamäki
	kör

Originaltitel	Siks' oon mä suruinen
Kompositör	Toivo Kärki
Textförfattare	Kerttu Mustonen	(1944)
Sångare	Irja Kuusela

Originaltitel	I See You
Kompositör	Jon Povey
	Allan Edward Waller
	R.C. Taylor
	Phil May
Textförfattare	Jon Povey
	Allan Edward Waller
	R.C. Taylor
	Phil May
Framförs av	The Pretty Things	(skivmärke: DeWolfe 3069)

Originaltitel	Ganges Sunrise
Kompositör	Harihar Rao

Originaltitel	Indian Dance No. 1
Kompositör	M. Kansara

Originaltitel	Kun ilta ehtii
Kompositör	Robert von Essen
Textförfattare	Olavi Virta
Sångare	kör

Originaltitel	Pieni hetki
Kompositör	Atte Juden
Textförfattare	Atte Juden
Sångare	kör

Originaltitel	Petite romance
Av	René Costy

Originaltitel	Sicilienne, air et tambourin
Kompositör	René Costy
	Gus Decock

Originaltitel	Aira et allegro
Kompositör	René Costy
	Frank Engelen

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1977

Arbetslöshet

Debutfilm

Drunkning

Dråp

Finland

Finlandsbåt

Flykt

Hangö

Invandring

Stockholm

Svetsare

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	I-band musik
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Affischtitel	HEMÅT I NATTEN.
Affischdesign	Kiviranta

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Affischtitel	HEMÅT I NATTEN.
Affischdesign	Kiviranta
	Erki Ruuhinen
	Ilmari Kostianen

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Harri! Harri! Av Jon Lindström.
Omfång	114 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hemåt i natten. Dialog.
Omfång	20 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Homeward in the night. Dialogue.
Omfång	18 s.
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Manustitel	Harri, Harri.
Omfång	115 s. + 4 s. Ur novellen om Selma (Momi) + 3 s. rollista + 2 s. sekvensindelning + 6 s. korrespond.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	16
Färg papper	SET
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska