Han som klara' boven (1908)

Media (9 st)

Filmen som den redigerats i Minns Du? 1935:

En man kommer ledande på en ko. Han möter en karl, som tycks tigga en slant men blir avvisad och därför hötter hotfullt med käppen när de skiljs åt.

Kon leds fram till en stuga och byter där ägare. Den ursprunglige ägaren stoppar köpeskillingen i ett knyte och återvänder hemåt.

Från ett buskage i bakgrunden har emellertid hela transaktionen iakttagits av tiggaren, som nu smyger efter mannen med knytet. Vid ett lämpligt tillfälle rusar han så fram och slår honom till marken med sin påk. Därefter flyr han från brottsplatsen -- åtminstone som det verkar i denna version -- utan vare sig knytet eller pengarna. Ett sällskap sitter bänkat ute kring ett kaffebord. Med kring bordet finns även två hundar, den ena en S:t Bernhard. Två små flickor kommer springande och berättar att de sett något förskräckligt. Hela sällskapet bryter upp och rusar iväg på en lång rad.

Boven jagas av S:t Bernhardshunden och kapitulerar till sist för denna. Den slagne sitter utanför ett hus och blir omplåstrad. Boven har gripits och förs fram för en konfrontation med sitt offer. Hundägaren klappar om sin hund efter väl förrättat värv.

Kommentar Svensk filmografi

De flesta uppgifter, som cirkulerat kring denna film genom åren, inklusive titeln, härstammar från lättsamma tidningskåserier. De bör därför tas med en stor nypa salt.

Förmodligen gjordes filmen sommaren 1908 med en tillfälligt lånad eller hyrd kamera. Samtidigt filmades i interiör även en liten välkomstsnutt för Wibergs biograf Biorama i Kristianstad. I den uppträder återigen Wibergs båda lätt dresserade hundar samt en cigarrökande, skrattande man. Snutten finns bevarad.

Enligt Wibergs egna uttalanden blev bovfilmen såpass misslyckad, att den aldrig visades i biografen. Det bevarade materialet uppvisar genomgående oskärpa. Dessutom har fotografen haft vissa svårigheter att bibehålla de agerande i bild. Särskilt märkbart blir detta i en ryckig panorering i samband med överfallet. När pionjäråren i Kristianstad började få mytens skimmer mot slutet av tjugotalet, fördes detta filmförsök på tal, och det visade sig att Wiberg hade de flesta bitarna kvar. Nu fick det tidigare odöpta missfostret också sin titel -- av kristiandstadsjournalisten Ragnar Albin i en artikel julen 1928. Enligt Albin var det närmast en vitsig allusion på filmstjärnan Clara Bow, just då ofta förekommande på Wibergägda biografen Bio. Där gick i november 1928 Han som Clara Bowarna med Eddie Cantor.

Ryktet om Wibergs aldrig visade drama spred sig på riksplanet och kom särskilt att intresera filmskribenterna Ragnar Allberg och Bengt Idestam-Almquist (Robin Hood). På enträgen begäran letade Wiberg fram filmresterna och skickade dem i december 1934 till Idestam-Almquist f v b Svenska Filmsamfundet. Wiberg beklagade att han inte funnit hela filmen. När sedan Svensk Filmindustri tog sig an materialet för att använda det i kavalkadfilmen Minns Du?, redigerades ytterligare bitar bort.

Enligt den lokala berättartraditionen skall bl a följande ha spelats in: Boven sitter vid Araslövssjöns strand och vittjar den stulna "smålandsnattsäcken". När hunden dyker upp, rusar boven ut i vattnet för att där slutligen tvingas ge upp. Det var här som den om inspelningen intet ont anande Åke Persson, också kallad "Åke Skrall", skall ha dykt upp i sin roddbåt för att rädda den, som han trodde, drunknande och därmed saboterat tagningen. Möjligen tog man därefter den enklare, landbaserade kapitulation, som nu ingår i Minns Du? Även slutscenen tycks ha tagits i ett par, lätt skilda varianter. Den filmruta, som oftast använts som illustration i artiklar och böcker, visar hur den tillfångatagne leds fram mot husets veranda på vilken den slagne sitter och blir bandagerad. I Minns Du?-versionen sitter offret på en stol ute på gårdstunet i motsvarande scen.

Djurmelodramen, inte minst med hundar, hade traditioner tillbaka i det tidiga 1800-talets teater. Om detta kan man läsa i Rune Waldekranz' bok "Så föddes filmen". Zampas mest namnkunnige föregångare inom filmen var engelsmannen Cecil Hepworths collie Rover, känd från Rescued by Rover (1905).

Äldre kristianstadsbor minns ännu hur Wibergs hundar ibland drog förtjusta barn i små vagnar genom stadens gator och hur de dresserats att utföra enklare tricks på scen.

Kafé- och biljardägaren Frans G Wiberg (1879-1956) uppträdde även som munspelsvirtuos, en färdighet som under hans tidigare, kringresande artistliv t o m givit honom ett kontinentalt rykte. Dessutom drev han de båda nöjesparkerna Ekenabben och Sommarlust, samt från 1925 Café Vestran i samma fastighet där också hans biograf Bio sedan låg. Det var runt kaffeborden på Vestran, som mytbildningen kring Kristianstads korta filmepok sköt verkligt god fart.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se