Kultur och natur (1919)

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Tåget Stockholm-Abisko börjar sin långa färd mot norr. Med ombord finns denna gång bl a tre förväntansfulla studenter. Den ledande figuren i denna trio är Sven Nordman. Sven är en typisk känslomänniska, som har lätt att få kontakt med folk.

Med på tåget finns också Karin Storm, vilken tillsammans med sin mor är stadd på rekreationsresa. Sven och Karin får snabbt kontakt med varandra. De har samma slutmål, Abisko turiststation. Resan går genom en fantastisk natur. Svens ögon vilar dock lika mycket på Karin, som på omgivningen.

Väl framme i Abisko kommer Sven och Karin snabbt närmare varandra. Tillsammans gör de långa utflykter i omgivningarna. I ett sameläger får de kontakt med samernas seder och bruk. Den kontakten leder till en kollision mellan "kultur och natur" som skall visa sig förödande.

I lägret finns den lömske samen Nila som hyser varma, men obesvarade känslor för sameflickan Sissel. Sven blir genast intresserad av den vackra sameflickan. Snart har han glömt Karin för sin nya kärlek.

På midsommarafton avlägsnar sig Sven och Sissel från de övriga. De överraskas av en ursinnig Nila. Det kommer till ett häftigt slagsmål på högfjällets brant mellan Sven och Nila. Karin lider på sitt håll, övergiven av den, som stod hennes hjärta närmast.

Dagen efter tar Karin en promenad med en av studenterna. Under promenaden gör de en fasansfull upptäckt. På en klippavsats finner de Sissel. Hon har dödats med ett knivhugg i hjärtat. Kniven som hittas vid mordplatsen visar sig tillhöra Sven, och han blir anhållen för mordet.

Man har dock hittat en samemössa vid kroppen och snart förstår alla, att Nila är skyldig till mordet.

Nila flyr undan sina förföljare. När han till slut inser att han inte kan komma undan, tar han sitt liv genom att kasta sig i forsen. Tanken på att bli fjättrad av samhället blev honom övermäktig.

Sven och Karin finner dock åter varandra efter den ödesdigra Abiskofärden, och till slut blir de ett par. Konflikten mellan "kultur och natur" har återigen visat sig olöslig. (Bearbetning av program.)

(Redigerad 2019-03-21)

Pressreaktion Svensk filmografi

En amatörmässig och anspråkslös film där miljön och inte handlingen blir huvudsaken tyckte flera kritiker.

DN (Marfa & Comp): "Huvudvikten har lagts på naturskildringarna, och av sådana finns det en mängd synnerligen praktfulla: hänförande bilder från Abiskos mäktiga fjällpanorama, från Torne träsk, från Porjus och Harsprånget. Ensamt dessa göra filmen väl värd att ses, även om fotograferingen ibland lämnar åtskilligt övrigt att önska. I synnerhet är inställningen bitvis alldeles felaktig. Men trots detta ger filmen dock något av de stora fjällviddernas intensiva och oförgätliga stämning och kommer åskådaren att längta dit upp igen.

Själva historien är ganska enkel och regien och spelet om möjligt ännu enklare. Särskilt är personregien så pass passiv att man knappast kan säga något om de uppträdandes eventuella lämplighet för filmen. Tage Almqvist gör en ytterligt traditionell tjusartyp och Anna-Lisa Mattson som den unga Stockholmsflickan verkade ganska amatörmässig. Hennes figur lämpar sig dessutom inte alls för film. (-)

Filmens raison d'être ligger emellertid helt och hållet i dessa naturskildringar, bilderna från lappkåtorna, vilka höra till det bäst fotograferade i filmen, från renhjordarna på fjället. Tack vare detta ser man den med stort nöje, och dess fel och brister kan man överse med, emedan det hela är tilltalande anspråkslöst och inte kommer med några later."

NDA (Jens Flik): "En ny officin, Svea-film, debuterar nämligen här med ett stort folkskådespel Kultur och natur, förlagt till lappländska nejder med snöskimrande fjäll, betande renhjordar, skummande forsar och ljusa nätter under strålande midnattssol. De taflor, efter dylika motiv, som upprullas äro ymniga och i regel lyckligt fångade af kameran. Det bärande momentet hos stycket ligger i dessa naturscenerier, hvilka torde äga stora förutsättningar att egga till turistresor till denna del af vårt fagra och långsträckta land. Den dramatiska konflikt -- en historia om svartsjuka och dråp i hastigt mod -- som de inrama är däremot för valhändt formad för att gripa med beräknad styrka och intensitet."

Mest positiv är SocD (osignerad) som skriver: "Men idén är utmärkt och inspelningen briljant. Vi föras här omkring bland underbarheterna vid Abisko, med trolska fjäll och vatten och snöfält och midnattssol. Och i denna härliga ram har inlagts en kärlekstragedi, byggd på ett gott uppslag och förträffligt spelad. De fyra huvudpersonernas representanter förtjäna pris i lika grad; nämner man damerna först är det dock icke bara vanlig artighet."

Kommentar Svensk filmografi

AB Svea-Film framträdde vid mitten av 1910-talet under dir Carl Edbergs ledning som producent av svenska naturfilmer, främst avsedda för export. Kultur och natur var ett föga framgångsrikt försök att förena de naturdokumentära ambitionerna med en agerad intrig. Den blev företagets enda spelfilm.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se