Baron Olson (1920)

Media (8 st)

Originaltitel	Baron Olson
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Erik A. Petschler
Förlaga	Baron Olson (Novell)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Skandinavisk Filmcentral
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1920-04-12

Medverkande

Erik A. Petschler
baron Baltzar Casimir Silverbuckla

Agnes Thomée
Sylvia von Cander

Gucken Cederborg
änkefriherrinnan von Cander

Jarl Östman
Bohman, grosshandlare

Josef Fischer
Stang, advokat

Ernst Berglund
Berg, ingenjör

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Baron Silverbuckla är en högfärdig ungkarl som under sitt besök på badorten Kalvö omsvärmas av mängder av giftaslystna unga damer och deras lika angelägna mödrar. Alla är dock av...

Visa hela handlingen

Press

Kritikernas uppfattning om Baron Olson var ytterst divergerande, och i recensionerna framstod filmen ömsom som sommarglad och uppsluppet munter, ömsom som ansträngd och humorfattig. Inte ens...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Baron Silverbuckla är en högfärdig ungkarl som under sitt besök på badorten Kalvö omsvärmas av mängder av giftaslystna unga damer och deras lika angelägna mödrar. Alla är dock av högst plebejisk härkomst -- utom lilla fröken Sylvia von Cander som förefaller baronen högst tilltalande.

Då baronen en dag efter middagen är på väg från badrestaurangen råkar han kollidera med en av herrarna i ett KSSS-sällskap. Baronen visar öppet sitt förakt för brackorna.

Nästa dag drabbas baronen av flera motgångar. Han blir stungen av en geting i fingret, och den vackra Sylvia avvisar överlägset hans uppvaktning och låter honom förstå att hans varma känslor ej är besvarade.

På kvällen söker baronen tröst i glaset när han igenkännes av herrarna Ask, Bohman, Berg och Stang, dvs samma herrar som han dagen innan förolämpat. Baronen är nu något berusad, och herrarna beslutar sig för att spela honom ett spratt. De ger sig ut för att vara adliga personer och bjuder högtidligt baron Silverbuckla med ombord på motorbåten "Zuleika". Där får baronen vara med om ett sjusärdeles dryckeslag och blir supen under bordet.

När han vaknar nästa dag minns han ytterst lite av gårdagen, och han har svårt att lita på sin egen adliga identitet när omgivningen konsekvent behandlar honom som om han vore gast ombord och hette Olson. Hans kläder är dessutom av föga ädelt slag, och han tvingas ta itu med de mest förnedrande sysslor ombord.

När han blivit satt att skura däcket upptäcker han att änkefriherrinnan von Cander och hennes dotter, den spotska Sylvia, sluter sig till sällskapet på "Zuleika". Han hoppas att de ska identifiera honom och befria honom ur hans förfärliga mardrömssituation. Men damerna von Cander känner inte igen honom i hans nya gestalt, och baron Olsons lidanden rågas av att han tvingas åse hur en av herrarna ombord, ingenjör Berg, får alla de ynnestbevis från Sylvia som han själv önskat sig.

Baronen får under dagen utföra alla en ensamjungfrus åligganden, rensa sill, skala potatis, servera och diska. När han protesterar och försöker åberopa sitt adelskap får han stryk. När man mot kvällningen närmar sig Kalvö igen blir han knuffad i vattnet som ett slutligt straff för sin högfärd.

Det sista baronen ser innan "Zuleika" försvinner bort ifrån honom är Sylvia och ingenjör Berg kyssande varandra. (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikernas uppfattning om Baron Olson var ytterst divergerande, och i recensionerna framstod filmen ömsom som sommarglad och uppsluppet munter, ömsom som ansträngd och humorfattig. Inte ens om Erik A Petschlers huvudrollsspel fanns någon enighet -- "fantasi i förening med måttfullhet" berömde någon, "överdrivet och stereotypt" tyckte andra.

"Det resultat, vartill filmen kommit, bör sannerligen vara uppmuntrande nog för Skandinavisk filmcentral. Filmen är verkligen rolig. Det är baron Petschler-Silverbuckla-Olsson, som här firar triumfer i hela raden av befängda situationer och komiska poänger, en dråplig 'Jeppe på berget'-historia, ehuru här den arrangerade metamorfosen av personligheten i fråga går i omvänd ordning. Av den bålde baronen blir en enkel kuttergast, i dubbel måtto avstjälpt från sin inbillat höga position. Hr Petschler har även skött regin, och för den konsten på det område, det här gäller, visar han sig äga mycket goda förutsättningar." (XXX i StT)

"Filmen är tyvärr mindre skrattretande än boken. Inspelningen har gjorts under Erik Petschlers regi, och den är ibland litet haltande. Hr Petschler spelar själv huvudrollen och det med besked, dvs han figurerar litet väl mycket i förstoringar och i onödigt förlängda situationer alla scenerna igenom. Filmen har absolut sina lustiga poänger -- i synnerhet är texten här och där ganska dråplig! -- Men ett absolut fel är, att humorn oftast är alltför sökt och skarpt poängterad. Titta på Chaplin, hr Petschler, och kom ihåg nästa gång, att publiken själv har en smula uppfattning." (StD)

"Han vill vara så förfärligt lustig att det hela blir forcerat och ansträngt och gång på gång skjuter han över målet; (--) Hr Petschler har lagt huvudrollen i sina egna händer, vilket knappast får anses oberättigat, då man betänker att han gjort en del roliga saker för filmen. Men hans baron Olson gör egentligen ingen glad. Här, liksom i regien, skjuter komikern över målet, humorn förslår inte på långa håll för de anspråk han själv ställer på den, utan blir uppkonstruerad. Den ytterligt stereotypa mimiken, som åskådaren tack vare det oproportionerligt stora antalet närbilder av hr Petschler oupphörligt måste se och komma ihåg, är inte heller rolig, och man blir till sist verkligt irriterad av detta ständiga trutande med munnen." (Marfa o Comp i DN)

Kommentar Svensk filmografi

Författaren Sigge Strömberg, som stått för underlaget till filmen om Baron Olson avled den 3 mars 1920, kort tid innan filmen fick sin premiär. Novellen "Baron Olson" ingick i Strömbergs berättelsesamling "Baron Olson och andra historier" som utkom 1919. Novellen återgavs också i Filmjournalen nr 6, 1920.

Filmen inspelades utan ateljé i Saltsjöbaden sommaren 1919. Erik A Petschler hade tidigare framträtt i en lång rad smärre komiska roller på film och gjorde nu sin regidebut. Han blev en av 20-talsfilmens udda regissörsfigurer, huvudsakligen verksam inom sitt eget produktionsföretag med uppenbarligen små ekonomiska resurser och tämligen anspråkslösa artistiska pretentioner. Den burleska farsen förblev hans favoritgenre.

Till figuren från Baron Olson återkom han 1928 i A.-B. Gifta Bort Baron Olson (1928), där han på nytt stod för både regi och huvudroll. Baronens furstliga namn ändrades från Silverbuckla till von Gahl i den senare filmen, en förändring jämfört med Sigge Strömbergs nomenklatur som Petschler velat genomföra redan 1920 men den gången blivit hindrad. Anledningen till Petschlers veneration för namnet von Gahl var att han 1913 på Vasa-teatern i Stockholm med stor framgång spelat en ädling med det namnet i Gábor Drégelys fars "Som man är klädd". Hans konception av Baron Olson var kalkerad på teaterfiguren von Gahl.

Baron Olson var en av de få helsvenska produktionerna som tillkom under Skandinavisk Filmcentrals egid.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se