Styrman Karlssons flammor (1925)

Media (99 st)

Originaltitel	Styrman Karlssons flammor
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Edgren
Producent	Gustaf Edgren
Manus	Gustaf Edgren Sölve Cederstrand
Förlaga	Styrman Karlssons flammor (Roman) Styrman Karlssons bröllopsresa (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Värmlandsfilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1925-10-26

Medverkande

Ernst Rolf
Karl (Alfred) Karlsson, förste styrman på briggen Maria Alobertina, senare kapten

Vera Schmiterlöw
Bessie Doring, senare Karls hustru

Fridolf Rhudin
Svante Augustsson, andre styrman på Maria Albertina

Edit Ernholm
Blenda, styrman Karlssons fästmö, senare fru Bernetz

Mignon Georgian
Nanette Sauvage, "kaféattraktion" i Barbados

Yvonne Nesti
Naoma, "Söderhavsprinsessa" i Kalles dröm

Visa fler

Handling

Styrman Karl Alfred Karlsson är på väg hem till Göteborg på briggen "Maria Albertina". Den gamle fartygschefen erbjuder honom att få överta fartyget, men Karlsson tackar nej, eftersom...

Visa hela handlingen

Press

Pressmottagandet blev respektfullt men inte översvallande. Signaturen D i StT tyckte, att "filmen är värd framgång som god förströelse och visar en strävan att få både fart och...

Visa all press

Styrman Karl Alfred Karlsson är på väg hem till Göteborg på briggen "Maria Albertina". Den gamle fartygschefen erbjuder honom att få överta fartyget, men Karlsson tackar nej, eftersom han ämnar stanna hemma och gifta sig med fästmön Blenda.

Det visar sig emellertid att Blenda varit otrogen med skeppsredaren John Bernertz. Efter att ha försäkrat sig om att Bernertz kommer att gifta sig med Blenda återvänder styrman Karlsson till "Maria Albertina", köper båten och ger sig ut på haven igen.

På Barbados blir han på en krog förförd av den sköna Nanette som i maskopi med krögaren försöker plundra honom på hans kontanter. Efter ett våldsamt slagsmål där han reder sig gott mot alla krögarens hejdukar återvänder Karlsson till briggen, där styrman Augustsson tar emot honom. På natten drömmer han att han kurtiserar den svarta söderhavsprinsessan Nao!ma och tillsammans med Augustsson tas tillfånga av vildar.

Nästa anhalt är Sidney, där den vackra Bessie Doring bor med sin mor och sin kusin, skeppsfurneraren Benson. Bessie har just fått ärva 50 000 pund med förbehållet att hon omedelbart måste gifta sig. På Bensons förslag engageras Kalle Karlsson för ett sken!äktenskap, men engagemanget leder till ömsesidig kärlek med påföljd att Bessie följer med på den fortsatta seglatsen. Därvid dånar modern.

Bröllopsresan får ett tragiskt slut i Rio de Janeiro, där Karlsson, trött på alla Bessies fina kavaljerer, kastar ut en uppvaktande herre från en hotellbalkong. Efter den skandalen skriver han ett avskedsbrev till sin hustru, överlåter "Maria Albertina" på henne och ger sig iväg från alltsammans.

En lång tid driver han omkring i hamnkvarter och på sjömanskrogar och sjunker allt djupare i misär för att slutligen hamna i Marseille. Under tiden har Bessie och Augustsson sökt världen över efter Kalle Karlsson, och i Marseille slumpar det sig så att Blenda Bernertz av alla människor kan hjälpa Bessie att komma i kontakt med honom.

Mötet mellan Bessie och Karlsson blir spänt, men stämningen övergår i lycka och slutkyss, när Bessie visar den son hon fött honom under tiden. (Referatet i huvudsak baserat på bevarad tysk filmkopia som saknar de inledande avsnitten, vilka rekonstruerats utifrån program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Pressmottagandet blev respektfullt men inte översvallande.

Signaturen D i StT tyckte, att "filmen är värd framgång som god förströelse och visar en strävan att få både fart och sammanhang i framställningen. En viss tafatthet gör sig, som så ofta i svenska filmer, gällande i scener där det fordras samspel och en viss rörlighet, medan den individuella prestationen mången gång kan vara aktningsvärd. Det koncentrerade spelsätt, som är styrkan i amerikanska filmer, saknar man här, spelet är nervöst och splittrat, och det pratas, pratas, pratas."

Refil i AB var mer generös: "Filmen är medryckande iscensatt och regissör Edgren har här visat prov på att han har förmågan att skapa film av stora, internationella mått, ty den kan väl mäta sig med amerikanska sjömansfilmer. Det skulle inte förvåna oss om filmen även kommer att bli en succés i utlandet. Ty att den här hemma kommer att gå med pukor och trumpeter är alldeles klart."

I SocD skrev -xon: "I allmänhet har regissör Edgren lyckats få färg och fart över scenerna. Bäst är skildringen av hjältens kärleksäventyr med kreolskan Nanette på en krog i Barbados och det därpå följande slagsmålet, vilket är betydligt mindre valhänt gjort än som brukar vara fallet med slagsmålsscener i svensk film. Mindre lyckad är filmens början (-). Och något som regissören synes ha glömt bort vid filmens utredigering är bilder från de blånande oceanerna, vilka man i stället återfinner så mycket oftare i texterna."

Henrik Jaenzons foto fick genomgående beröm liksom Fridolf Rhudins biroll: "Det var ett tvättäkta solskensleende, som lyste upp och som kom salongen att lysa upp och skratta ut. Rhudin är något att göra av; han har något ursprungligt över sig och under en skicklig regissörs ledning kommer han att säkert kunna skapa roliga typer" (Arbetaren).

Även Vera Schmiterlöw applåderades och jämfördes fördelaktigt med amerikanska stjärnor. Hon uppvisade enligt Jerome i DN "Ett ypperligt filmansikte och en teknisk säkerhet, som kan ifrågasätta om hon inte är vår bästa filmungdom sedan Greta Garbo emigrerat."

Ernst Rolf, som här gjorde ett av sina få spelfilmsframträdanden, behandlades respektfullt men i allmänhet något reserverat. Det allmänna omdömet var att han gjorde sig bättre som charmör än som tragisk figur på dekis.

Kommentar Svensk filmografi

Sigge Strömbergs (1885--1920) romaner "Styrman Karlssons flammor" och "Styrman Karlssons bröllopsresa" publicerades 1918 resp 1919. Ett sånglustspel baserat på den förstnämnda framfördes på flera svenska teatrar vid mitten av tjugotalet. Våren 1925 gavs det både på Oscars och Södra teatern i Stockholm. Från den senare uppsättningen engagerades primadonnan Vera Schmiterlöw till den kvinnliga huvudrollen i filmen.

Biograferna Skandia i Stockholm och Cosmorama i Göteborg utnyttjade för filmens ackompanjemang delar av den musik som Helge Lindberg komponerat till pjäsen, vilket ledde till konflikt med de teateretablissemang som hösten 1925 hade lustspelet på sin repertoar.

Styrman Karlsson var Ernst Rolfs enda filmroll av större format. För Fridolf Rhudins karriär innebar filmen en betydelsefull inledning till revysamarbete med Rolf.

Inspelningarna påbörjades i Sverige i begynnelsen av juni 1925. I juli reste truppen till Medelhavet för utlandsupptagningar. I augusti togs interiörer i Filmstaden.

Gustaf Edgren gjorde 1938 en nyinspelning med ljud av Styrman Karlssons flammor (1938/18), den gången med Anders Henrikson i huvudrollen.

1958 gjordes en dansk version i regi av Annelise Reenberg, Styrmand Karlsen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se