Gustaf Edgren

Media (10 st)

Svensk regissör (filmer från 1923). Född Erik Gustaf Edgren i Östra Fågelviks församling, Värmland. Gift 1924 med Svea Hellberg, 1927 med Linnéa Spångberg. Avled i Bromma, Stockholm.

-

Gustaf Edgren debuterade som självlärd filmregissör 1922 med ett värmländskt folklustspel efter eget manus som producerades på eget bolag. Från det ögonblicket var vägen spikrak. Det blev 32 filmer ytterligare de följande 30 åren. De sex första filmerna gjordes för det egna bolaget Värmlandsfilm. 1927 knöts han till Svensk Filmindustri och blev under två decennier bolagets mest vinstgivande regissör.

Till viss del byggde framgången för de tidiga SF-filmerna på att Edgren här lanserade en unik värmländsk komikertalang, Fridolf Rhudin. Dennes känsla för det genuint folkliga i kombination med Edgrens Hollywood-inspirerade sensationsklichéer och slapsticksmoment gick hem hos den stora publiken i sex filmer, från Spökbaronen (1927) till Simon i Backabo (1934).

Till bygdefilmen återgick han i ljudfilmsversionen av Värmlänningarna (1932) men sedan han mer av en slump kommit att filmatisera Erik Lindorms politiska komedi Röda dagen (1931) med Sigurd Wallén i en paradroll ändrade hans karriär riktning och Karl Fredrik regerar (1934), om stataren som blir jordbruksminister, blev ett lyckokast och något av en filmklassiker.

Även hans nästa film, Valborgsmässoafton (1935), med makarna Myrdals debattskrift ”Kris i befolkningsfrågan” som bränsle, och Victor Sjöström och Ingrid Bergman i bärande roller, hör till hans bästa. I en skickligt turnerad intrig blandas komedins lättsinne med kriminalfilmens dramatik och vardagens allvar.

Sen följde några år med mindre lyckade filmer, men filmatiseringen 1943 av Sally Salminens roman ”Katrina”, som skildrar ett kvinnoöde i den åländska skärgården under 50 år, blev en stor framgång tack vare Märta Ekström i titelrollen. Här var Edgren tillbaka i den genuina folklivsskildringen och året därpå fick han sin största publikframgång med den romantiska kärlekssagan Driver dagg, faller regn (1944) med Alf Kjellin och Mai Zetterling, återförenade efter Hets (Alf Sjöberg, 1944) i ett minst sagt annorlunda sammanhang.

Filmen kan väl idag ses som ett pekoral, men Edgren spelar skickligt på de melodramatiska, romantiska och sentimentala strängarna och för första gången i svensk filmhistoria spelade filmen in över en miljon i vinst, ja, faktiskt över en och en halv.

Ett försök att upprepa framgången genom en nyinspelning 1947 av Sjöströms Tösen från Stormyrtorpet (1917) blev mindre lyckad. Då gick det bättre med nyinspelningen av Kristin kommenderar (1946) med folkkära Dagmar Ebbesen och en ljudfilmsversion av hans egen Fridolf Rhudin-film Spökbaronen, nu omdöpt till Flottans kavaljerer (1949) och med Åke Söderblom i huvudrollen. Bägge är nöjsamma att se än i dag och fast Edgren inte lär ha varit någon bra personinstruktör - enligt samtida skådepelare och medarbetare - så hade han onekligen blick för att välja rätt skådespelare för rätt sammanhang.

Hans strävan, livet igenom, var att gör folklig underhållning för en bred publik. Det lyckades han med.

Bengt Forslund (2011)