Bastarderna i Paradiset (2000)

Ladda ner filmhandledningen

Originaltitel	Bastarderna i Paradiset
Svensk premiärtitel	Bastarderna i Paradiset
Samproduktionstitel	Bastardos en el Paraíso (Chile)
Inspelningstitel	Boom!!!

Regi	Luis R. Vera
Manus	Luis R. Vera
Producent	Luis R. Vera
Foto	Sammy De la Cruz
Musik	Daniel Bingert (som Daniel Bringert)
Scenograf	Patricio Alvarez
Klippning	Leif Eiranson Antonia Dubravka Carnerud (supervisor)
Ljudtekniker	Bernardo Babsky
Regiassistent	Safa Safiyari
Scripta	Viviana Silva Stancovich
Inspelningsledare	Viviana Silva Stancovich
Produktionsassistent	Sven Ginsburg
Pressinformation	Sven Ginsburg
B-foto	Mihail Cézar Gluvelic
Stillbildsfoto	Miranda Penchavsky Buzagio
Kompletterande foto	Juan Ruz Safa Safiyari
Musikarrangör	Daniel Bingert (som Daniel Bringert)
Dirigent	Daniel Bingert (som Daniel Bringert)
Musiker	Maria Hultén (fiol) Peter Axelsson (viola) Johan Murén (fiol) Christian Sahlin (cello) Daniel Bingert (som Daniel Bringert) (alla instrument)
Scenografiassistent	Tania Unia
Rekvisita	Klarika Kuusk Tania Unia
Kläder	Pepe Carratalá Raquel Baez
Smink	Nur Total
Chaufför	Juan Irarrazabal
Klädassistent	Victor Solis
Catering	Carlos Unia
Ljudassistent	Dennis De la Cruz
Ljudläggning	Lars Lundberg
Mixning	Berndt Frithiof
Grafisk design	Sammy De la Cruz (som S. Denis Cabrera)
Översättare	Marcela Salazar Diana Lopez Luis Vargas
Övrig medarbetare	Alan Kane (tekniker) Luis R. Vera (förredigering) Sammy De la Cruz (förredigering) Mihail Cézar Gluvelic (förredigering, assistent) Christian Fuentealba (webbproducent)
Affischdesign	Sammy De la Cruz Luis R. Vera

Lotta Karlge	Lena
Camilo Alanís	Manuel Gonzalez
Daniel Ojala	Kalle
María E. Cavieres	Adriana Gonzalez, Manuels mor
Pablo Vera Nieto	Francisco Gonzalez, Manuels far
Raquel Baez	La Negra
Freddy Bylund	läraren
Patricio Zamorano	Raúl Marinetti
Erik Johansson	Johan Svensson
Reza Razi	Ali Razzi
Emma Hoff	Marie
Asha Ali	Amalia
Kuda Mtema	Mozambo
Javier González	Manuel som barn
Hugo Ruiz	Pancho Gonzalez, Manuels bror
Ann Larsson	Kalles mor
Anders Palm	kommissarien
Olle Thunberg	polis
Michael Lundh	polis
Cary Ylitalo	arbetsförmedlare
Lotta Bolin	socialsekreterare
Paul Fried	polisinstruktör
Anna Takanen	åklagare
Carl Carlswärd (som Calle Carlswärd)	domare
Cristian Gonzalez	Manuel som barn
Maria Ahlström	Lena som barn
Peter Fjällström	Kalle som barn
Andres Gonzalez	Pancho som barn
Johan Aulin	dörrvakt
Raúl Gonzalez	Raúlito
Hasan Demir	gatusångaren
Juan Irarrazabal	mannen på utflykt
Erika Medel	kvinnan på utflykt
Luis R. Vera	uteliggaren
Jonas Nilsson	Shellspeditör
Henrik Berglund	vakt på häktet
Björn Sördin	vakt på häktet
Ola Bengtsson	advokat
Pula Latinainen	advokat
Michael Carnheden	åklagarassistent
Sanna Amelin	åklagarassistent
Elizabeth Larsson	nämndeman
Hans Larsson	nämndeman
Barbro Eriksson	nämndeman
Dan Willstrand	nämndeman
Lalle Seth	nämndeman
Katherine Fonseca	nämndeman
Irene Widlund	Lenas mamma
Sven Ginsburg	Lenas pappa
Catrin Eggers (som Katrin Eggers)	Lenas mormor
Ola Björkman	Peter, Lenas pojkvän
Florencio Urbiano	närvarande på La Negras Club
Leszek Ostojak	närvarande på La Negras Club
Pepe Carratalá	närvarande på La Negras Club
Javier Estrada	närvarande på La Negras Club
Katia Riqueime	närvarande på La Negras Club
Miranda Penchavsky Buzagio	närvarande på La Negras Club
Sandra Carnbrand	närvarande på La Negras Club
Milagros Johansson	närvarande på La Negras Club
Nur Total	närvarande på La Negras Club
Manolo Culavi	kortspelare
Robyn Chan	kortspelare
Bengt Säberg	kortspelare
Lalle Seth	kortspelare
Björn Johannesson	dörrvakt på nattklubb
Erik Sellström	polis
Alan Kane	vakt i tingsrätten
Joachim Carnheden	vakt i tingsrätten
Lena Ringqvist	tjej i T-banan
Johan Sjöborg	gängets vän
Lisa Fors	gängets vän
Hannah Lundby	gängets vän
Björn Ullman	ambulanspersonal
Christian Sirén	ambulanspersonal
Amanda De la Cruz	barn
David De la Cruz	barn
Jennifer Solis	barn
Carolina Soto	salsadansare
Mauricio Soto	salsadansare
Jan Selin	skinhead
Johan Wallenborg	skinhead
Peter Abrahamsson	dörrvakt på pub

Produktionsbolag	LatiNordisk Films
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1999
	Television Latinoamericana
	Corporación de Fomento
	Jakobsbergs folkhögskola
	Stockholms Läns Landsting
	Folkhälsoinstitutet
	Arbetsförmedlingen
	Filmarna Johnny Schwerin AB
	Ignacio Aguero & Asoc.
	Hiby AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Folkets Bio AB	2000

Manuel, Kalle och Lena har alltsedan sandlådestadiet växt upp tillsammans i en Stockholmsförort och är som tonåringar medlemmar av samma gäng.

Manuel har invandrarbakgrund. Familjen invandrade från Chile och fick asyl eftersom fadern var politiskt förföljd. Fadern är arbetslös, och familjen lever på bidrag och på moderns arbete som städerska. Både fadern och Manuel är bittra på det svenska samhället, fadern för att han anser sig diskriminerad på arbetsmarknaden, och Manuel, som tidigt råkade i bråk när han blev kallad svartskalle, för att inte bli bemött med den respekt han anser sig förtjäna.

Det går dåligt för Manuel i skolan, och en av hans lärare, som är med i samma solidaritetsgrupp som fadern, försöker tala honom tillrätta. Men gänget är Manuels huvudsakliga umgänge, där är han erkänd som en ledare vid sidan av Kalle.

Från öldrickande, haschrökning och trakasserier av T-banepassagerare övergår man till allt allvarligare kriminella aktiviteter. Det börjar med ett inbrott i förortens ICA-affär, i vilket Manuel dock inte deltar. Som misstänkt får han ändå besök av polisen, och tas i upptuktelse av fadern.

En amnesti gör att fadern åker tillbaka till Chile för att se hur förhållandena förändrats. Men mamman behöver hjälp, och i sällskap med Manuel besöker hon socialkontoret för att eventuellt få bidrag. Manuel, som är med som översättare, uppfattar socialsekreterarens frågor till mamman om familjens ekonomi som förolämpningar och lämnar i vredesmod socialkontoret.

Gänget slutar skolan. Festen avhåller man i Kalles nya hem i ett annat hörn av Stockholm. Kalles mamma är trött på dennes kompisar, bekänner hon för Pancho, Manuels äldre bror, som också deltar i festen. Det slutar med att hon ligger med Pancho. Kalle vill tvinga sig till ett samlag med Lena, men våldtäktsförsöket går om intet genom Manuels ankomst.

Lena och Manuel blir tillsammans. Hon vill att han ska klippa av sitt umgänge med gänget, som gör värre och värre saker. Tillsammans drömmer de om att lämna landet. Lena är den enda som tar honom för vad han är och inte för vad han gör, säger Manuel.

Gänget, anförda av Manuel och Kalle, rånar en mackbutik. Men när bytet ska delas upp, kommer Kalle i bråk med de övriga och lämnar gänget.

Sex månader senare. Manuel lämnar ungdomsfängelset och tas emot av Raúl och Johan. Han söker upp Lena som är i färd med att flytta från förorten. Hon besökte honom inte under fängelsetiden och han frågar henne varför. Det förstår du väl själv, säger Lena, som nu har en ny pojkvän, Peter, och vill fortsätta att plugga till polis.

På stan får Manuel syn på Kalle, som nu har blivit skinnskalle. Han vill ge sig på honom - "jag satt ju inne för hans skull" - men hindras av gänget.

Tidigt en morgon träffar Manuel på sin gamle lärare, som är förtidspensionerad, alkoholiserad och nergången. "Det finns inga visioner längre. Allt är korrupt", säger denne.

Gänget, som börjat handla med knark, är inne i Stockholms city för att gå på krog. Efter ett första misslyckat försök att komma in på en restaurang - de är berusade och har ölburkar i händerna - hamnar de på nästa ställe där Kalle tjänstgör som dörrvakt. När Kalle nekar dem inträde drar de vapen och skjuter in i krogkön. De träffar bl a Kalle som sjunker ned allvarligt sårad. Gänget flyr i bil därifrån.

Till brottsplatsen anländer polisen Lena som är på sin första patrull. Hon chockas när hon ser Kalle och senare när hon hör efterlysningen efter Manuel.

Manuel tar sig till förorten, till föräldrarna som sover. Brodern Pancho kommer in i hans rum och hånas av Manuel för att ha arbete och regelbunden inkomst, för att ha blivit en Svensson. På gatan utanför hörs polissirener som väcker föräldrarna, och Manuel beslutar sig för att frivilligt överlämna sig till polisen.

Av vakterna kastas han omilt in i arresten. Han är desperat.

Lena engagerar sig i ärendet och vill att polisen tar hänsyn till vad hon känner till om de inblandade. Men ingen är intresserad. Av kommissarien får hon veta att hon måste välja sida och för att fortsätta inom yrket att identifiera sig med poliskåren.

Vid domstolsförhandlingarna är alla berörda närvarande. Manuels föräldrar, Lena, Kalle, som rullas in rättssalen i rullstol av sin mamma och Pancho, och även den omtalade läraren.

Ali, Raúl och Johan döms till långa straff. Manuel får 8 års fängelse för dråp, grov misshandel, mordförsök, vållande till kroppsskada och olaga vapeninnehav. Domarna vållar högljudda protester från läraren som skriker "De fick aldrig en riktig chans!" Han bärs ut ur lokalen.

Några barn sitter i en sandlåda i förorten. Lena, som lämnat polisen, närmar sig dem. "Är du vår nya lärare", frågar barnen. "Ja", svarar hon.

Censurnummer	137253
Datum	2000-11-06
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	3269 meter
Kommentar	Aktlängder: 538-546-542-534-537-572

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Hastighet	24

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen togs emot med övervägande negativa omdömen. Positiva, men inte utan reservationer, var egentligen bara kvällstidningarna.

Astrid Söderbergh Widding, SvD: "Filmen levererar en mörk, men också påfallande svartvit, bild av svensk verklighet. Alla myndighetspersoner - arbetsförmedlare och socialtjänstemän, poliser och åklagare - är kompletta idioter. Läraren i Rinkeby är en karikatyr, alltifrån sitt blåögt idealistiska politiska engagemang och sin oförmåga att faktiskt stödja eleverna till sin senare alkoholism och rollen som halvgalen sanningssägare när alla 'normala' instanser redan svikit. Motsättningen mellan svenskar och invandrare, mellan det första och det andra Sverige, framställs som omöjligt att överbrygga.

Som för att ytterligare understryka eländet, men också det vardagliga i berättelsen, är filmen fotograferad med den sortens skakighet i kameraföringen som numera tycks vara regel snarare än undantag i skildringar med någon form av pseudodokumentär ambition. Därtill är det en digital inspelning som förts över till 35-millimetersfilm. Bilderna är oskarpa, formspråket påtagligt rått.

Av de tre huvudpersonerna (-) är det Manuel som står i egentligt fokus. Det är också bara han som verkligen framträder som en hel person i berättelsen, medan de andra förblir karaktärsskisser. Men varken tragiken i hans öde, Camilo Alanis starka rollgestaltning eller ämnets angelägenhetsgrad kan göra 'Bastarderna i paradiset' till en bra film. Medan enskilda scener övertygar, framför allt de (till synes?) mer improviserade från ungdomslivet, är manuskriptet som helhet katastrofalt i sin schablonmässighet."

Helena Lindblad, DN: "Viljan att berätta är det inget fel på. Inte heller intensiteten i vreden över hur bostadssegregation och rasism kringskär människors liv. Det är också modigt av Vera att försöka närma sig den tragiska dödsskjutningen vid Stureplan för sex år sedan. Allt för få samtida trauman får någon vettig genomlysning i konstnärlig form.

Problemet med 'Bastarderna i paradiset' är att den sällan höjer sig över problemformuleringens nivå. Gestaltningen är direkt undermålig, och evighetslånga monologer tvingar skådespelarna att prata sönder det som åskådaren redan vet. Även tekniken och regin befinner sig på en väl primitiv nivå - och då räcker det inte med god vilja och ett angeläget ämne för att verkligen nå ut."

Mats Johnson, GP: "Det är en grovt tillyxad film där socialarbetare, arbetsförmedlare och flera av filmens ungdomar reduceras till schabloner. Undantaget är Manuel, och i ett par scener från dennes föräldrahem bränner filmen till och berör.

Men manuskriptets berättarstruktur är onödigt rörig. Regissör Vera hoppar mellan nutid och gångna decennier, med ett allmänt förvirrat resultat. (-) Därtill blir nästan två timmar av skakig handkamera och halvdant ljud i mesta laget i en film som huvudsakligen består av likartade tablåer, företrädesvis festande ungdomar i ett drogtöcken.

Inledningsvis har filmen dock ett tilltalande realistiskt anslag."

Chi An Gramfors, AB: "Det är en vällovlig film med en intressant berättelse. (-)

Skådespelarna gör bra ifrån sig, även om utspelet tidvis blir i överkant. Dialogen är bitvis ordentligt grötig, vilket är synd eftersom manuset har en trovärdig känsla. Filmspråket är med sin videoteknik alltför rörig. Kameraspråket är helt enkelt för jobbigt. De olika miljöerna är dåligt etablerade så det är svårt att orientera sig.

Historien är som sagt egentligen bra, det saknas dock en filmisk täthet, en riktig helhetskänsla. Som underlag för diskussion i en vidare bemärkelse fungerar filmen utmärkt. Det är ett sevärt och engagerande ungdomsdrama som utspelar sig i vår egen samtid."

Bernt Eklund, Expr: "Styrkan i Luis R Veras film finns i verklighetsförankringen, i miljöns äkthet. Här verkar lärare som talar om solidaritet och sammanhållning - de som delar visioner med Manuels pappa, den före detta flyktingen.

Medan de pratar går tiden och samhället förändras på egen hand. Barnen växer upp till småtjuvar och det patetiska med pratande pappor blir allt tydligare. (-)

De unga skådespelarna, som bidrar förtjänstfullt till den vardagliga tonen, hör hemma i sina roller.

Samtidigt blir verklighetsförankringen också på sitt sätt en svaghet. Trovärdigheten kräver fler aspekter än historien riktigt förmår bära. Då kan somligt kännas konstruerat och enskilda repliker skorra.

Men berättelsen om Manuel, Kalle och Lena blir inte mindre angelägen för det. Den berör oss alla."

Kommentar Svensk filmografi

"Idén till ['Bastarderna i paradiset'] väcktes efter Stureplansmorden 1994. Men det som gjorde att Vera bestämde sig för att göra film var den ökande ungdomskriminaliteten i Stockholms län sedan den händelsen.

- För fyra år sedan fanns det 20 registrerade våldsgäng i Stockholm. I dag finns det 160. Det ser jag som ett stort misslyckande för det svenska samhället, säger Vera.

- Jag vill väcka funderingar och ställa frågor om segregationens orsaker. Andra frågor jag vill diskutera är hur tolerant Sverige egentligen är och om det finns verkliga möjligheter för svenskar och invandrare att leva sida vid sida" (DN 1999-03-04).

Filmens budget omfattade 500.000 kr. Stockholms stad och Stockholms läns landsting bidrog med vardera 40.000 kr.

Luis R Vera, född 1950 i Chile, fick sin filmutbildning i Rumänien. Sedan 1980 är han bosatt i Sverige, där han utöver ett stort antal kortfilmer och "Bastarderna i paradiset" regisserat långfilmerna "Consuelo" (1988/27) och "Miss Ameriguà" (1999/30).

	Stockholm	Sverige		1998-09-21	1998-11-17
Rinkeby	Stockholm
Tensta	Stockholm

Sverigepremiär	2000-11-17	Hagabion	Göteborg	Sverige	119 min
	2000-11-17	Rinkeby Folkets Hus	Stockholm	Sverige	119 min
	2000-11-17	Zita - Folkets Bio	Stockholm	Sverige	119 min

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3257

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv Huvudtext

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Ljussättningsinformation
Bärare	Diskett

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Bastarderna i paradiset. Engelsk version.
Omfång	69 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska