Svält (1966)

Media (1 st)

Originaltitel	Svält
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Henning Carlsen
Producent	Göran Lindgren
Manus	Peter Seeberg
Förlaga	Sult (Roman)
Produktionsland	Sverige Danmark Norge
Produktionsbolag	Henning Carlsen Film Studio ABC Stiftelsen Svenska Filminstitutet Visa alla
Utmärkelser	Guldbagge Bodil National Society of Film Critics Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1966-08-19

Medverkande

Per Oscarsson
Pontus

Gunnel Lindblom
Ylajali

Birgitte Federspiel
Ylajalis syster

Sigrid Horne-Rasmussen
hyrestanten

Knud Rex
hyrestantens man

Lars Tvinde
hyrestantens far

Visa fler

Om filmen

Per Oscarsson svalt i veckor och fick skådespelarpriset i Cannes för rollen som den vilt hallucinerande författaren som i Kristiania 1890 försöker pantsätta sina kavajknappar och...

Visa hela texten

Handling

Filmen, som i sitt händelseförlopp nära följer Hamsuns roma- n, berättar om en ung man, som efter lång vistelse utomlands återvänder till Norge och Kristiania (nuvarande Oslo)....

Visa hela handlingen

Press

De ledande Stockholmsrecensenterna hade, nedresta till fest- ivalen i Cannes i maj 1966, redan gett filmen lysande lovord. De upprepade efter premiären i Stockholm, "100 dagar senar- e", sina...

Visa all press

Per Oscarsson svalt i veckor och fick skådespelarpriset i Cannes för rollen som den vilt hallucinerande författaren som i Kristiania 1890 försöker pantsätta sina kavajknappar och skuggar Gunnel Lindblom. Efter Knut Hamsuns banbrytande roman.

"Knut Hamsuns romaner är utgångspunkten för hela den moderna 1900-talslitteraturen. Thomas Mann och Arthur Schnitzler var hans lärjungar. […] Till och med amerikanska författare som Fitzgerald och Hemingway var påverkade av Hamsun."

Så skriver Isaac Bashevis Singer som fick Nobelpriset i litteratur 1978, ett halvt sekel efter sin norska kollega. Med sin genombrottsroman "Sult" bröt Hamsun 1890 mot alla regler för hur en roman skulle se ut. Den danska regissören Henning Carlsens film är en kongenial tolkning av klassikern, med suggestivt svartvitt foto av Henning Kristiansen och musik av jazzlegenden Krzysztof Komeda, Roman Polanskis favoritkompositör. Per Oscarsson och Gunnel Lindblom hyllades för sina insatser, och resten av skådespelarna är norska och danska. Alla talar sina egna språk.

En svältande författare står lutad mot ett broräcke, med papper och penna. Han tittar ner i vattnet, byter fot, ser sig över axeln, sätter pennan mot papperet, lyfter den och börjar om igen. När han skrivit orden "Framtidens förbrytelser" stoppar han in papperet i munnen, tuggar på det och spottar ut det när han håller på att kvävas.

Han irrar runt i gränderna i Kristiania, utmärglad och feberyr, utan pengar till mat och husrum. Det var så länge sedan han åt att han kräks när han gnagt av ett hundben. Han äter hyvelspån. Han sprättar knapparna ur sin kavaj och försöker pantsätta dem. Och blyertspennan, den han skrivit sina filosofiska verk med. "Den är nästan som en liten människa för mig", förklarar han för den trötta pantlånaren.

"Nej jag talar inte med skorna har jag sagt, ni får tala med varandra i stället." Under filmens gång har författaren sett ner på sina fötter utan att säga något, men nu börjar han tappa greppet på allvar.

Sällan har någon tappat greppet så övertygande som Per Oscarsson, och sällan har någon skildrat det så övertygande som Henning Carlsen. Han gör en film efter en roman som vill följa psykets vindlingar, och liksom Hamsun hittar han en form som gör det möjligt. Carlsen var dokumentärfilmare, och hans samtidigt sakliga och deliriska skildring av författarens förvirrade försök att hålla fast vid det han förlorat, får traditionellt berättade filmer om människans villkor att framstå som fega och förljugna.

Romanen "Sult" bygger på Hamsuns egna upplevelser som ung skriftställare i Kristiania, "denna märkliga stad, som ingen människa lämnar förrän den märkt honom för livet".

Per Oscarsson fick skådespelarpriset i Cannes för sin extraordinära insats, liksom en rad svenska och utländska priser.

Mauritz Edström, Dagens Nyheter: "Ur Henning Carlsens händer har […] kommit ett stycke lika ömsint som ödslig filmpoesi, där Peter Seebergs stramt behärskade manus, Henning Kristensen grafiskt verkande foto och Komedas spröda musikaliska ledmotiv och kontrapunkter tonas samman till en entydlig helhet. Denna tidsbild och atmosfärskildring har ett fåtal väl utvalda betoningar. Grått och idylliskt, dystert och romantiskt öppnar sig detta Kristiania som en hungerns pittoresk. Men också som en bild av människolivet. […] [Man grips] av Per Oscarssons satsning och hans förmåga att framställa denna människa på gränsen mellan yttersta ensamhet och en berusande känsla av utvaldhet. Filmen – det är i stort sett Per Oscarsson. […] Det befriande med honom är att han mitt i sin starka inlevelse i rollen funnit ett sådant avstånd till den. Intensitet och konturskärpa förenas, där han står med sin slokhatt, sin hunger och stolthet. Kanske är detta vad som kallas mognad. Han ger oss en bild av människans ensamhet, hemlös i en verklighet som ändå är hennes enda hem."

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Filmen, som i sitt händelseförlopp nära följer Hamsuns roma- n, berättar om en ung man, som efter lång vistelse utomlands återvänder till Norge och Kristiania (nuvarande Oslo).

Han försöker livnära sig på att skriva, men finner det myck- et svårt. Nästan överallt blir det han skriver refuserat.

Snart kan han inte betala sin hyra och tvingas ut på gatan. Han försöker sova på parkbänkar men körs bort av poliser. Några pengar till mat har han heller inte längre.

Allt mer och mer utmattad och utmärglad släpar han sig fram längs gatorna.

I det tillståndet börjar fantasi och verklighet glida in i varandra och han gör ett närmande till en ung, vacker kvinna på gatan. Hon återkommer sedan ständigt i hans tankar. Han kallar henne Ylajali och hans fantasi börjar spela kring he- nne.

Samtidigt är han stolt. Han vägrar erkänna sin misär och fö- rnedring och avvisar den hjälp som erbjuds honom.

Så småningom ljusnar det något för honom. Han får några als- ter antagna och möjlighet att hitta någonstans att bo. Han träffar också Ylajali i några möten av bisarr poesi.

Slutligen är han beredd att ge upp. Han tar hyra på ett far- tyg och i filmens slutscen lämnar han staden bakom sig.

Pressreaktion Svensk filmografi

De ledande Stockholmsrecensenterna hade, nedresta till fest- ivalen i Cannes i maj 1966, redan gett filmen lysande lovord. De upprepade efter premiären i Stockholm, "100 dagar senar- e", sina berömmande Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Ur Henning Carlsens händ- er har (-) kommit ett stycke lika ömsint som ödslig filmpoe- si, där Peter Seebergs stramt behärskade manus, Henning Kri- stensen grafiskt verkande foto och Komedas spröda musikalis- ka ledmotiv och kontrapunkter tonas samman till en entydlig helhet. Denna tidsbild och atmosfärskildring har ett fåtal väl utvalda betoningar. Grått och idylliskt, dystert och romantiskt öppnar sig detta Kristiania som en hungerns pitt- oresk. Men också som en bild av människolivet."

Jurgen Schildt i Aftonbladet: "Efter den svenska premiären finns det skäl att accentuera de lovord som då fälldes. Svä- lt är odiskutabelt en film som växer vid förnyad besiktnin- g."

Inte heller har bedömningen av Per Oscarsson i huvudrollen förändrats. Lasse Bergström i Expressen: "Att Svält är en film som byggts och lever kring en märklig rollgestaltning kommer man inte undan vid ett förnyat möte. Per Oscarsson vandrar i Kristiania, jagad av sin hunger och sina drömmar och på ett märkligt sätt upplever man verkligheten genom ho- nom. Denna verklighet rinner förbi som en film i filmen, nä- ra men ogripbar, rörligt undanglidande som i en dröm.

Det är en märklig suggestion. Den beror naturligtvis på Osc- arssons totala inlevelse; i denna konsekvent slutna film, sluten kring ett enda motiv och ett enda perspektiv, är han den som rör sig fritt och skapar öppningar inte bara för vår medkänsla utan över huvud taget för vår förmåga att uppleva filmen. (-)

Genom att så konsekvent följa Oscarssons gestaltning och sv- ävningar har Carlsen gjort en film, där gränsen utplånas me- llan hallucination och verklighetssyn, inte mellan en tid och en annan. (-)

Jag har avsiktligt inte ställt Knut Hamsuns roman mot filmen Svält. Man kan tala om trohet även här. Men den känns betyd- elselös. Denna skandinaviska film lever sitt eget liv."

Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "På nytt grips man av Per Oscarssons satsning och hans förmåga att framställa denna människa på gränsen mellan yttersta ensamhet och en berusan- de känsla av utvaldhet.

Filmen - det är i stort sett Per Oscarsson. (-) Det befrian- de med honom är att han mitt i sin starka inlevelse i rollen funnit ett sådant avstånd till den. Intensitet och kontursk- ärpa förenas, där han står med sin slokhatt, sin hunger och stolthet. Kanske är detta vad som kallas mognad.

Han ger oss en bild av människans ensamhet, hemlös i en ver- klighet som ändå är hennes enda hem."

Leif Furhammar i Svenska Dagbladet om Per Oscarsson: "Hela den våldsamma mänskliga spännvidden hos Hamsunfiguren lyfter han fram till rimlighet och självklarhet. Där finns glädjen och raseriet, stoltheten - både den fria och den förödmjuka- de - självplågarnitet och människoälskandet. Han lyser av självbrändhet, nerverna tycks spela omkring ute på huden, i ansiktet, i armarnas semaforvevande. Det skiner av liv under häftiga depressioner och bakom skäggstubb och svartnade tän- der och solkiga kläder. Han knaprar på hundben och försöker äta av fingrarna; hans svält är plågsamt suggestiv, man län- gtar efter en bit bröd eller en tallrik soppa (så nog påver- kar film!).

Han är besatt av klockor och språkar med sina skor. Halluci- nationer och ofrånkomliga impulser styr honom. Skönast bland hallucinationerna från verkligheten är Ylajali - Gunnel Lin- dblom. (-)

Runt honom gränder, små torg, bodar och kyffen, parker och hästdroskor med en innerlig atmosfär av sekelskifte som ald- rig blir demonstrativ eller exotisk och som mycket sällan avslöjar någon lukt av rekonstruktionens dolda fernissa. Mä- nniskorna i den tycks leva och ha levt där, inte som skådes- pelare ditställda bland rekvisita. Mycket av autencitetsint- rycket kommer av fotot, grova kontraster och hårt svart-vitt som mycket gammal film (-). En märklig sak med miljöskildri- ngen är att den artificiella mångspråkigheten i Oslo inte stör: huvudpersonerna talar svenska, människorna omkring dem ömsom danska och oftast norska. (-)

Henning Carlsen har underordnat sig Hamsun men han tycks ha gjort det med inspiration."

Även Mauritz Edström uppmärksammar speciellt Gunnel Lindblom i hennes svåra och vanskliga roll: "Ylajali (som Gunnel Lindblom gör så oåtkomligt mjuk och lockande)".

Kommentar Svensk filmografi

Knut Hamsum var 31 år, när han skrev "Svält" 1890. Den bygg- de i första hand på hans egna bittra upplevelser som fattig och missaktad litteratör i 80-talets grå Kristiania, "denna märkliga stad, som ingen människa lämnar förrän den märkt honom för livet", som det heter i romanens inledningsord. Romanen hade en väldig genomslagskraft och gjorde på en gång Hamsun berömd.

Liksom romanen är filmen daterad till hösten 1890. Den är en dansk-norsk-svensk samproduktion och spelades in hösten 1965 i Oslo. Exteriörerna togs i några gamla slumkvarter i Oslo, som kort därpå revs, i september och oktober. Interiörerna spelades in på Norsk Films ateljé ute på Jar. Vissa av exte- riörmiljöerna sammanföll med dem där Hamsun själv en gång levde som ung litteratör.

"Svält" är den danske regissören Henning Carlsens fjärde lå- ngfilm och andra svenska film efter "Kattorna" (1963/03). Den fick sin urpremiär den 11 maj 1966 vid festivalen i Cannes, där den visades som dansk film och under den engelska titeln "Hunger". Framgången blev stor och odelad. Per Oscarsson fick priset som bäste manlige skådespelare för sin roll i filmen.

Samma dag som filmen fick premiär i Stockholm hade den också premiär i Oslo och Köpenhamn, på bägge ställena under namnet "Sult". Den deltog i Nordiska Filmdagarna i Loeeck i septem- ber 1966 och visades på hösten 1966 vid New York Film Festi- val samt senare vid en svensk filmvecka i Tokyo.

Filmen distribuerades kommersiellt i Frankrike 1967 under namnet "La faim", i Storbritannien 1967 och i USA namnet "Hunger". Mottagandet i pressen var överallt mycket positivt.

I Sverige fick Per Oscarsson en av 1967 års guldbaggar "för hans lidelsefulla, av enastående intresse präglade rollgest- altning i Knut Hamsuns och Henning Carlsens "Svält".

Den norske filmkritikern och mediaforskaren Lars Thomas Bra- aten har i sin bok "Roman og film. En studie over forholdet mellom ord og bilde", Oslo 1972, gjort en omfattande och de- taljerad analys av filmen i förhållande till Hamsuns roman. Analysen innehåller även talrika utdrag ur filmens manuskri- pt.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se