Göran Lindgren

Svensk producent och direktör för Sandrews. Född Henrik Stig Göran Lindgren i Matteus församling, Stockholm. Gift 1949–1985 med kostymtecknaren Gertie Johnson.

-

Som film- och teaterproducent var Göran Lindgren ett av de tunga namnen under senare delen av 1900-talet. Sandrew Film & Teater AB ledde han i närmare tre årtionden, 1963–1989, men han var därutöver styrelseledamot och tidvis ordförande i en rad branschorganisationer – framför allt Sveriges biografägarförbund och Filmbranschens samarbetskommité – men också Svenska Filminstitutet, Teatrarnas Riksförbund m.fl.

Utan egentlig utbildning inledde han sin karriär som turnéledare för ett resande teatersällskap, vilket ledde till andra uppdrag av ekonomisk karaktär. Det visade sig att detta passade honom och ganska snart engagerades han som ekonomisk konsult i teatersammanhang och blev en av de första i Sverige som etablerade sig som agent för skådespelare och regissörer.

Här gjorde han sig känd som en tuff förhandlare och det gav honom ett stort kontaktnät i film- och teatervärlden. När Eric Wennerholm på Sandrews ville trappa ner och erbjöd honom anställning där 1963, med deras gemensamma vän Jarl Kulle som mellanhand, var det inte svårt att nappa. Lindgrens första uppgift blev produktionsansvaret för Käre John (Lars-Magnus Lindgren, 1963) med Kulle och Christina Schollin i huvudrollerna, och genom att den blev en succé och svensk films dittills största internationella framgång blev den också inledningen till Lindgrens framgångssaga som Sandrewchef.

1963 innebar samtidigt tillkomsten av Svenska Filminstitutet som gjorde det möjligt att starta upp en djärvare filmproduktion för SF och Sandrews, de då ledande men också konkurrerande produktionsbolagen. Bägge satte nu en ära i att satsa på nya talanger; SF med Jan Troell, Jan Halldoff och Johan Bergenstråhle, Sandrews med bl. a. Mai Zetterling (Älskande par, 1964), Kjell Grede (Hugo och Josefin, 1967) och Jonas Cornell (Puss & kram, 1967).

Lindgren prövade också på att vidga ramarna med ett par internationella men misslyckade satsningar. Regissörerna Susan Sontag och Peter Watkins fick sina chanser. De har inte gått till filmhistorien. Desto mer lyckat var det att sno Vilgot Sjöman från SF och låta honom göra sina egensinnigt erotiska och politiska filmer, Jag är nyfiken – gul och Jag är nyfiken – blå (1967–1968). Jarl Kulles regidebut, Bokhandlaren som slutade bada (1968) var också en fjäder i hatten.

Som producent/produktionschef (titlarna varierar) var Lindgren aldrig konstnärligt drivande. Här förlitade han sig på sin erfarenhet och intuition, på rätt kontakter och väl valda medarbetare. Han gick med andra ord i Anders Sandrews fotspår; snål och kostnadsmedveten men alltid färdig för konstnärliga beslut. Bestämd men lyhörd och samarbetsvillig. Han var också öppen för ny teknik – exempelvis Super 16, som fotografen Rune Ericson introducerade i Vilgot Sjömans Lyckliga skitar.

På 1970-talet lämnar Lindgren produktionsansvaret för att mer ägna sig åt biografsidan. Han blir den förste i Sverige som bygger om en biograf till flera dukar, Grand i Stockholm, ett lyckosamt recept som snabbt följs av flera, även av andra bolag.

Det hade börjat med teater för Lindgrens del och kärleken till teatern var i grunden starkare än den till filmen. Han var verkligen en genuin teaterdirektör med Intiman, Scala och Oscarsteatern som bas, senare även Maxim och Vasateatern. Jarl Kulles framgång i "My fair lady" på Oscarsteatern 1959 följdes upp med "Glada änkan" 1967 och sin teaterverksamhet avslutar Lindgren med premiären på svensk teaters största succé, Lloyd-Webbermusikalen "The Phantom of the Opera" med Mikael Samuelson 1989. Den spelades fram till 1995 och sågs av över en miljon.

Bengt Forslund (2023)

Chaplin-priset	Stockholm	1967

Producent	"Giliap" (1975) En enkel melodi (1974) Klara Lust (1972) Ministern (1970) Grisjakten (1970) Lyckliga skitar (1970) Harry Munter (1969) Gladiatorerna (1969) Duett för kannibaler (1969) Övergreppet (1967) Hugo och Josefin (1967) Nattlek (1966) Syskonbädd 1782 (1966) Svält (1966) Festivitetssalongen (1965) Här börjar äventyret (1965)
Produktionschef	Brother Carl (1971) Som natt och dag (1969) Eriksson (1969) Bokhandlaren som slutade bada (1969) Ni ljuger. (1969) Jag är nyfiken - blå (1968) Badarna (1968) Flickorna (1968) Svarta palmkronor (1968) Tvärbalk (1967) Jag är nyfiken - gul (1967) Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat (1967) Puss & kram (1967) Svält (1966) Calle P (1965) Käre John (1964)
Produktionsledare	Lianbron (1965) Älskande par (1964)
Roll	Oscarsteatern 70 år (1976) Oscars - stipendieutdelning (1968) Sandrews journal 1967 (1967) Minnesstund vid Anders Sandrews grav den 13 mars 1965 : 80-årsdagen efter födelsen (1965)