Jag heter Stelios (1972)

Media (2 st)

Filmatisering av Theodor Kallifatides självbiografiska roman "Utlänningar", som i regi av Johan Bergenstråhle blev en av de första filmerna om efterkrigstidens invandring till Sverige.

1970 kom Theodor Kallifatides ut med den självbiografiska romanen "Utlänningar", som skildrar några grekiska invandrare i Stockholm med den unge Stelios i huvudrollen. Regissören Johan Bergenstråhle fastnade för historien om grekernas möte med det svenska samhället och beslutade sig för att göra film av romanen. Manuset skrev han tillsammans med Kallifatides.

Stelios (Konstantinos Papageorgiou) har nyss anlänt till Sverige och hamnar i ett rivningshus på Kocksgatan 48 på Södermalm i Stockholm, tillsammans med flera andra greker. Till en början delar han ut tidningar men får sedan jobb på en restaurang. Minnena från Grekland är ständigt närvarande och han har det inte helt lätt att manövrera i den svenska tillvaron.

Flera av kritikerna nämnde med rätta de grekiska skådespelarna som en av filmens stora behållningar. Inte minst Anastasios Margetis som spelar den åldrade Tomas, som plågas av eksem, begynnande cancer, hemlängtan och tilltagande ångest, ger historien en särskild intensitet och närvaro.

Sun Axelsson recenserade filmen i Chaplin. Hon inledde sin recension med ett citat ur "Utlänningar: ”Det är svenskens moraliska överlägsenhet som skapar hans behov av att vara sjuksköterska och det kräver förstås en patient. Det kan vara Biafra eller en zigenarfamilj, svensken närmar som problemet som vårdare, inte som medarbetare och han stiger ner från himmelen, han går inte på marken som patienten går på.”

Axelsson lyfter upp mycket som är väsentligt med Jag heter Stelios. Hon imponerades av hur Bergenstråhle med känslighet och värme skildrat grekernas liv i Sverige. Hon noterade också att Kallifatides "Utlänningar" var en grekisk bok om svenskar medan Jag heter Stelios blivit en svensk film om greker. Hon sammanfattar: ”Någonstans i kontakten mellan regissör och romanförfattare har ett mycket levande verk skapats -- inte minst tack vare de fantastiska skådespelarna i filmen. Det är främst deras rolltolkningar som gör att den lever så starkt inom en när man går hem från biografen. (-) Bergenstråhle har också med hjälp av en grekisk dialog, som sakkunnigt utnyttjat alla språkvalörer, mustiga uttryck och svordomar, kunnat skapa en film som med ömsinthet och värme skildrar främlingskapet bland utlänningarna i Stockholm. (-) Jag heter Stelios är en bra och viktig film."

Andra recensenter var också positiva, framför allt till skildringen av grekernas tillvaro och till skådespelarnas insatser. Men flera tyckte också att filmen aldrig lyckades ta sig förbi det ytliga berättandet, att den som inlägg mot svenska fördomar och attityder var utan udd och att beskrivningen av svenskarna i filmen saknade nyanser och snarare var schablonartad.

Jag heter Stelios fick premiär i tävlan på festivalen i Venedig, där den belönades med kritikerpriset. Och i Sverige fick Bergenstråhle senare en Guldbagge för sin regiinsats för filmens ”klara och insiktsfulla konfrontation med en osvensk verklighet.”

I Sverige svek publiken men utomlands gick filmen desto bättre. Den såldes till England, Finland, Grekland, Jugoslavien, Polen, Tjeckoslovakien, Västtyskland och USA. Kanske var svenskheten lättare att ta till sig med distans?

Med migrationsfrågans påtagliga aktualitet i Europa idag känns Jag heter Stelios mer aktuell än på länge. Den ifrågasätter många av våra beteenden och ger en historisk dimension av migration och Sverige.

Lova Hagerfors (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Här, där och ingenstans – spretiga bilder av gästarbetare i svensk film"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Jag heter Stelios
Svensk premiärtitel	Jag heter Stelios
Inspelningstitel	Kocksgatan 48
Manustitel	Kocksgatan 48

Regi	Johan Bergenstråhle
Manus	Johan Bergenstråhle Theodor Kallifatides
Produktionsledare	Staffan Hedqvist
Foto	Petter Davidson Walter Hirsch
Musik	Bengt Ernryd Carlo Mognaschi (originalmusik)
Scenograf	Eva Linnman
Klippning	Lars Hagström
Ljudtekniker	Ulf Darin Björn Öberg
Regiassistent	Despina Tomazani
Scripta	Helena Olofsson
Inspelningsledare	Hans Öhrström
Produktionsassistent	Eyvind Andersen
Stillbildsfoto	Ted Lindahl Walter Hirsch
Elektriker	Ted Lindahl
Passare	Ted Lindahl
Ljussättare	Gunnar Andersson
Rekvisita	Ann-Mari Anttila
Kläder	Ann-Mari Anttila
Smink	Helena Olofsson
Ljudläggning	Lars Lundberg
Mixning	Berndt Frithiof

Konstantinos Papageorgiou	Stelios Kazavas
Anastasios Margetis	Tomas
Savas Tzanetakis	Kostas
Andreas Bellis	Dimitris
Maria Antipa	Maria
Despina Tomazani	Despina
Edith Jansson	husmor
Mårten Larsson	restaurangkock
Harriette Lindered	servitris
Gisela Louhimo	servitris
Aldo Boccara	servitör
Karl Heindel	servitör
Eila Inkilä	kallskänka
Airi Kaakkunen	kallskänka
Helena Olofsson	Anita, cigarrettflicka
Ulla Strömbäck-Larsson	spritkassörska
Hasan Ulu	turkisk diskare
Kjell Albinsson	restaurangchef
Lise-Lotte Nilsson	Anna, husmors dotter
Ann Liljegren	skådespelerska
Axel-Gösta Fält	mannen på caféet
Elsa Brodin	hyresgäst i trappan
Berit Söderlindh	Berit Söderlindh, svensklärarinnan
Penelope J Brownley	Penny Brownley
Ferenc Szabó	Ferenc Szabó
Ilona Szabó	Ilona Szabó
Fausto Suárez	Fausto Suárez

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	FilmTeknik AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1972
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Laboratorium	FilmTeknik AB

Stelios kommer till Stockholm från Grekland. Han får bo hos en släkting i ett rivningshus, där också flera andra greker är inkvarterade -- Dimitris, Kostas, Tomas och Maria.

Stelios första jobb blir att bära ut tidningar tillsammans med Dimitris. Senare får han arbete som diskare i en restaurang, där Tomas arbetar. Kvinnan som förestår restaurangen blir förtjust i Stelios och låter honom avancera till att arbeta i cafeterian. Han råkar där stjälpa en kaffebryggare och bränner händerna, hamnar på sjukhus och blir borta två veckor.

När han återkommer, har en jugoslav fått hans arbete, och han är inte välkommen tillbaka. Han anklagas också för att ha stulit en struntsumma i kassan, men det är en ren hämnd av kvinnan, eftersom Stelios har avvisat henne på en firmafest och i stället uppvaktat cigarrettflickan Anita som även hon överger honom.

Vi får också följa Stelios grekiska vänner från lägenheten:

Maria har lämnat Grekland efter en skilsmässa och förälskat sig i en "trygg" svensk på sin arbetsplats. Hon hoppas på äktenskap, men mannen visar sig vara mer intresserad av sin bil än av henne.

Dimitris bara jobbar och jobbar och köper och köper för att snarast möjligt kunna återvända till Grekland och "vara någon".

Kostas är en skicklig mekaniker men förlorar även han sitt arbete och hamnar i dåligt sällskap och kriminella affärer. En stund av lycka upplever han dock, när han med vännerna en dag gör en utflykt på landet och de har en grekisk picknick.

Mest olyckligt går det för den gamle Tomas som lider av eksem, vilket starkt förvärras genom hans arbete. Sjukdomen utvecklas till cancer, och han vill hem för att dö, men det förunnas honom inte.

Censurnummer	111219
Datum	1972-08-28
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	3165 meter

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3165 meter
Längd i minuter	113 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska Grekiska

Pressreaktion Svensk filmografi

Omständigheterna gjorde att Jag heter Stelios fick sin svenska premiär med ett internationellt kritikerpris i bakfickan. Redan festivalrapporterna hade dock varit positiva:

"Det är en sympatisk och mycket hedersam film Bergenstråhle gjort; ibland litet löslig i gestaltningen, men hela tiden buren av sin klarsyn och värme i synen på de främmande människornas betingelser. Den säger ingenting direkt aggressivt eller polemiskt om Sverige och den svenska arbetsmarknaden utan inskränker sig till att beskriva utländska öden och livssituationer i en stad som lika gärna -- vad gäller den språkliga eller etnografiska kallfronten mellan majoriteten och minoriteterna -- kunnat vara Paris eller Frankfurt.

Kyla blir lösenordet i filmen. Bergenstråhles greker fryser i vårt prydliga rike, hittar aldrig några andra medmänniskor än varann." (Jurgen Schildt från Venedig, 28.8.1972)

"Det viktiga är att Bergenstråhle så varsamt och fint lyckats skildra denna lilla minoritetsgrupp inifrån. Det ger hans film värme och direkthet och låter oss svenskar se oss själva med andra och nya ögon. Det vi ser är inte uppmuntrande men lärorikt." (Lasse Bergström från Venedig, 27.8.1972)

"Jag heter Stelios är en film inför vilken det är lika lätt att vara glad över förtjänsterna som kritisk mot svagheterna. Och som en av dess främsta tillgångar räknar jag den värme och spontanitet som gruppen av grekiska amatörer ger ut i sitt spel. Jag skulle gärna ge dem en guldbagge kollektivt för den insatsen. (-) Som attack mot svenska fördomar och attityder är filmen slapp i konturerna. Den arbetar aldrig riktigt fram konfliktsituationerna som kunde ha gett en dramatisk puls. (-) Bergenstråhle företer ett dilemma man delvis känner igen från Widerberg men också mycken annan film just nu. Man kunde kalla det 'den tvivelsjuka vågen efter 1968'. Hur skall filmen nå kontakt med en stor publik igen? Hur kan man känslomässigt gripa tag och samtidigt bevara friheten till engagemang och ställningstagande?" (Mauritz Edström i DN)

I den sistnämnda kritiken instämde Hans Schiller i SvD som även han fann att det intimt och internt grekiska var det som Bergenstråhle lyckats bäst med:

"Bergenstråhle har velat säga mycket med sin film, men tyvärr har det blivit litet om allting. Filmen lyckas aldrig tränga in till orsakerna bakom händelserna."

Denna dualism inför filmen gick igen också utanför Stockholm. Genomgående beundrades skildringen av grekerna, deras vardag och fest, jobb och slit, "längtan hem, ensamhet och en sakta anpassning. (-) Betydligt fattigare på nyanser och mer schablonartad är emellertid beskrivningen av svenskarna." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

Gästarbetare " är en del av vår verklighet, men om deras liv i helg och söcken vet vi inte särskilt mycket. Därför är det bra att Bergenstråhle gjort en film om några av dem. (-) Hans situationsbilder har ofta en komisk/poetisk touche; till en början är det mycket avväpnande, men efter hand känns det otillfredsställande ytligt. Bättre blir det förstås inte av att filmens alla svenskar på ett undantag när är grovt karikerade." (Ulla Swedberg i GT)

"Jag kan för min del inte hitta någon linje och struktur som driver rakt genom materialet och får det att bli mycket mer än tablåer. Bilderna är utan nerv och konklusioner och de står ofta så länge att det går dödkött i dem. Det är en film om vilken alla kommer att säga att den är 'hederlig' och 'ärlig', men jag tycker inte att det är tillräckligt för ett så väsentligt ämne som detta." (Sven E Olsson i Arbetet)

Kritiken från Jan Aghed (SDS), Marianne Zetterström (VJ) och Carl-Eric Nordberg (Vi) var också samstämmig:

"Det faktum att filmen saknar en dramatisk utveckling, liksom nästan varje annan sorts utveckling, utom framsteg i svenska språket, gör å andra sidan bristen på djup eller substans i intrycket så mycket märkbarare." (Aghed)

"Över huvud skildras Stelios och hans landsmäns möte med den svenska verkligheten på ett alltför blekt och lamt sätt." (Nordberg)

"Tyvärr går det med filmen som med Stelios förväntningar, de oinfriade. Den värme och entusiasm man känner förflyktigas. Bl a under en oändlig hippa -- svensk films älsklingsmotiv -- där alla kräks och är frustrerade." (Zetterström)

Denna suporgie kommenterades också av många andra, och alla i negativa ordalag, inklusive Sun Axelsson i Chaplin, som annars skrev den mest positiva och inkännande recensionen och som på ett intelligent sätt analyserade boken contra filmen:

"Jag heter Stelios är en svensk film om greker, medan 'utlänningar' är en grekisk bok om svenskar. Någonstans i kontakten mellan regissör och romanförfattare har ett mycket levande verk skapats -- inte minst tack vare de fantastiska skådespelarna i filmen. Der är främst deras rolltolkningar som gör att den lever så starkt inom en när man går hem från biografen. (-) Bergenstråhle har också med hjälp av en grekisk dialog, som sakkunnigt utnyttjat alla språkvalörer, mustiga uttryck och svordomar, kunnat skapa en film som med ömsinthet och värme skildrar främlingskapet bland utlänningarna i Stockholm. (-) Jag heter Stelios är en bra och viktig film."

Kommentar Svensk filmografi

Theodor Kallifatides (f 1938 i Grekland) kom till Sverige 1963 där han ovanligt snabbt lärde sig behärska svenska språket. Efter att ha debuterat med en diktsamling 1969 gav han påföljande år ut den halvdokumentära romanen "Utlänningar" som skildrar grekiska invandrares erfarenheter och upplevelser i Sverige.

Johan Bergenstråhle, som efter publikfiaskot med Baltutlämningen (1970/10) fått sitt kontrakt med SF upplöst, blev omedelbart intresserad av romanen och vände sig i november 1970 till den nye chefen för Filminstitutet, Bo Jonsson, med begäran om att tillsammans med Kallifatides få skriva ett manusutkast. Ett kontrakt på en synopsis daterades 2 december och följdes av ett manuskontrakt 23 mars 1971. Projektet döptes nu om till Kocksgatan 48 och Staffan Hedqvist utsågs till produktionsledare.

Manuskript och budget låg klara på försommaren, och Bo Jonsson gav telegramledes ett formellt okey 21 juni om det blev en lågbudgetproduktion på 450 000 kr. Regikontraktet med Bergenstråhle daterades 19 juli, och 13 september kunde inspelningen börja. Budgeten hade då stigit till 540 000 kr, men samtidigt hade Film-Teknik gått in som medproducent till 25 procent, dock utan att vilja ha sitt namn med i produktionsuppgifterna!

Filmen inspelades på Super 16 i Stockholm under sex veckor med några kompletterande dagar i Grekland i december. Filmen låg färdigklippt i slutet av januari 1972 och mixades under sju dagar i april.

Bo Jonsson var missnöjd med titeln, men samma dag som Jonsson slutade som VD fastställdes dock officiellt "att filmen skall heta Kocksgatan 48 på svenska, på engelska och alla andra språk Foreigners och motsvarande".

Oklarhet om namnet rådde sedan ända fram till premiären. Urpremiären kom faktiskt att äga rum i Venedig 27 augusti dit filmen hade blivit utvald för tävlan.

Jurgen Schildt i AB recenserade den därifrån som Kocksgatan 48, medan övriga kritiker noterade att den skulle byta namn, och 28 augusti skickade Filminstitutet ut ett pressmeddelande, där det stod att filmens titel vid den svenska premiären, som nu hade fastställts till 4 september, skulle vara Jag heter Stelios.

Filmen fick i Venedig FIPRESCI-priset, d v s de internationella filmkritikernas pris, och mottagandet i Sverige var välvilligt. Men publiken svek. Det kom endast drygt 7 000 åskådare. Namnbytet och bristen på marknadsföring i samband med att såväl Bo Jonsson som Staffan Hedquist lämnade Filminstitutet kan ha spelat en viss roll -- men innehållet var heller inte folkkärt.

Större framgång fick filmen utomlands. Den såldes till England, Finland, Grekland, Jugoslavien, Polen, Tjeckoslovakien, Västtyskland och USA -- samt till filmklubbar i Sydafrika.

Detta -- och det faktum att filmen kom på 3e plats i 1972/73 års kvalitetsbedömning och därmed erhöll närmare 300 000 kr i bidrag -- räddade filmen från ekonomiskt fiasko. Sluträkningen löd nämligen på nästan 900 000 kr, 100 procent över den ursprungliga budgeten.

Bergenstråhle fick också en välförtjänt guldbagge för filmen och "dess klara och insiktsfulla konfrontation med en osvensk verklighet i folkhemmet".

Filmen visades i svensk TV (TV2) 13.10.1973 och 31.5.1975.

Originaltitel	Utlänningar (Roman)
Författare	Theodor Kallifatides

				1971-09-13	1971-11-13
Lägenhet på Skånegatan 68	Stockholm	Sverige
Skogskyrkogården	Stockholm	Sverige	(med flera platser i Stockholms omgivningar)
Landsbygden runt Aten.	Aten	Grekland

Sverigepremiär	1972-09-04	Cinema	Stockholm	Sverige	115 min
Urpremiär	1972-09-04	Cinema	Stockholm	Sverige	115 min
TV-visning	1973-10-13	TV2		Sverige	111 min
Annan visning	1974		Warszawa	Polen		(endast filmstudios och Art Cinemas)
TV-visning	1975-05-31	TV2		Sverige	111 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1992-07-30
Festivalvisning	2016-02-05	Capitol	Göteborg	Sverige	115 min	39:e Göteborg International Film Festival, Classics.
Cinemateksvisning, arkivkopia	2022-02-20		Stockholm	Sverige

Originaltitel	Nothin' Doin'
Kompositör	Tony Ross

Originaltitel	I Feel It Coming
Kompositör	Bill Martin

Originaltitel	Clap Surf
Kompositör	Alf Beckstein

Originaltitel	New Generation
Kompositör	Musi Silvio
	Hugh Cortley

Originaltitel	Movin' On
Kompositör	Alan Hawkshaw
	Alan Parker

Originaltitel	Come Swing With Me
Kompositör	Gordon Rees
	Ernie Ponticelli

Originaltitel	Bossa Brazil
Kompositör	Willi Andrea

Originaltitel	Peace
Kompositör	Peter Gosling

Originaltitel	Crazy Love
Kompositör	Peter Reno

Originaltitel	Midnight
Kompositör	Roger Webb

Originaltitel	Milise-Mou
Kompositör	Gatsos Hadjidakis
Textförfattare	Nicolas Gatsos

Originaltitel	Indian Love Call
Kompositör	Rudolf Friml	(1924)
Textförfattare	Oscar Hammerstein II	(1924)
	Otto A. Harbach	(1924)

Originaltitel	Kristallen den fina

Originaltitel	Helan går

Festivalpris	Adelaide	1973			(juryns specialpris + $.500)
Guldbagge	Stockholm	1973	Bästa regi	Johan Bergenstråhle
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1973			(bidrag om 285 912 kr)
Fédération Int'l de la Presse Cinématographique	Milano	1972			(medalj för bästa film under FIPRESCI-veckan inom MIFED)
Festivalpris	Venedig	1972			(inofficiellt kritikerpris)

Brännskada

Cafeteria

Cancer

DK Drama

DK Invandring

Diskare

Eksem

Firmafester

Greker

Invandrare

Jugoslav

Kaffebryggare

Picknick

Restaurangkök

Sjukhus

Tidningsbud

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3044

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3086

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3092

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	CRI-negativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	3165

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	3165

Typ	Ljussättningsinformation
Bärare	Diskett

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kocksgatan 48. Ett andra manskript. Av Johan Bergenstråhle.
Omfång	75 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jag heter Stelios.
Omfång	75 s. + 100-150 s. anteckningar och foton, ljud- och bildrapporter.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag heter Stelios/Je m'apelle Stelios.
Omfång	17 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Kocksgatan 48/Jag heter Stelios.
Omfång	30 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	My name is Stelios.
Omfång	21 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Kocksgatan 48. Ich heisse Stelios.
Omfång	37 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag heter Stelios.
Omfång	16 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Textlista till filmen Jag heter Stelios.
Omfång	37 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	17
Bakombild papper	2
Dia	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	113 min
Dialogspråk	Svenska Grekiska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264