En söndag på landet (1984)

Originaltitel	Un dimanche à la campagne
Svensk premiärtitel	En söndag på landet

Regi	Bertrand Tavernier
Manus	Bertrand Tavernier Colo Tavernier
Producent	Alain Sarde
Foto	Bruno de Keyzer
Musik	Gabriel Fauré
Arkitekt	Patrice Mercier
Klippning	Armand Psenny
Förlageförfattare	Pierre Bost

Louis Ducreux	Monsieur Ladmiral
Sabine Azéma	Irène
Michel Aumont	Gonzague
Geneviève Mnich	Marie-Thérèse
Monique Chaumette	Mercedes
Claude Winter	Madame Ladmiral
Thomas Duval	Emile
Quentin Ogier	Lucien
Katia Wostrikoff	Mireille
Marc Perrone	dragspelaren

Produktionsbolag	Sara Films SA
	Les Films A2
	Little Bear Production
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet

Varmt och charmfullt om målaren Monsieur Ladmiral och hans familj under en söndag på landet. Bertrand Travernier belönades med regipriset i Cannes.

Censurnummer	124989
Datum	1984-09-21
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2592 meter

Bildformat	Vidfilm
Färgtyp	Färg

Pressreaktion Svensk filmografi

""En söndag på landet" är som en lätt och luftig Monet-tavla. Under förstoringsglaset finner man först inget annat än avtrycken av penselns duttande över duken. Men på avstånd bildar summan av de små betydelselösheterna en rik och mångskiftande väv.

-- Om jag imiterat Monet och de andra impressionisterna hade min egen stil gått förlorad, säger Monsieur Ladmiral till sin dotter. Mitt mål var respekten för traditionen -- originaliteten, den såg jag hos andra.

En beskrivning som i överförd tappning stämmer rätt väl in på Tavernier och hans filmskapande.

Här finns ett förstklassigt spel, en njutbar kameraföring och ett foto som är både precist och stämningsmättat, allt känsligt orkestrerat och med ett mästerligt handlag.

"En söndag på landet" är inget epos, men en mogen film för en mogen publik." Jannike Åhlund i Aftonbladet

Mästerligt skildrar Tavernier denna familjesammankomst i en dåsig miljö av humlesurr och småprat och middagsslummer.

Här finns ett mönster av känslor man känner igen, en blandning av tillgivenhet och vana, närhet och avstånd, kärlek och irritation. Det är ju så här våra liv mestadels ser ut.

I små, till synes avsiktslösa bilder och episoder frammanar Tavernier denna atmosfär av stillastående och förtrolighet där de enda känsloströmmarna rörs upp av dottern som för en kärlekshistorias skull hastigt avreser.

Denna varmhjärtade, rastlösa och lite olyckliga kvinna representerar vitaliteten i denna film med dess milda dödsackord. Och däremellan rör sig den gamle och hans konstnärskap -- ty därom handlar också denna film." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Bertrand Tavernier heter konstnären bakom den här filmen. Han är snarare påverkad av Renoir än av Cezanne eller Van Gogh. Han arbetar med de spänningar som binds i stillheten och gör det med en absolut känsla för stil och rytm. God hjälp har han av sina skådespelare -- framför allt den gamle Louis Decreux.

Alltihop är mycket angenämt att beskåda." Bernt Eklund i Expressen

"Med vilken finess spelar inte den gamle aktören Louis Ducreux fram Ladmirals kärlek till denna dotter som får ta sig de friheter han inte tolererar från andra: hon får till och med rycka undan den i stillebenhörnet konstfullt tillrättalagda schalen.

Hos henne ser han den djärvhet och det frimod som han saknar hos sonen och som han själv aldrig ägt. En av de finaste scenerna utspelar sig på den anspråkslösa restaurangen vid floden då Ladmiral berättar för dottern om hur han blev den målare han blev.

Som ung trodde han paå de gamla mästarna och det traditionella måleriets regler och krav. Så småningom kom nya signaler men "då hade jag redan fått hederslegionen". Han såg Cézannes utställning 1906/07 men "det gav mig inte något. Samma sak med van Gogh".

Nu, på gamla da'r har han möjligen fått en annan syn på det hela och mumlar litet som en ursäkt att hans fru inte ville att han skulle ge sig in på några äventyrligheter.

Nej, någon ohejdbar genuin talang har han nog aldrig ägt, men där finns en kvalitet både hos artisten och hos människan. Tavernier belyser det i en rik och levande film -- som inte utesluter de mänskliga inkonsekvenserna. Epoken speglas i Taverniers lika utsökta som meningsfulla bildkompositioner och tidsstämningen trogen låter han söndagen genomströmmas av Gabriel Fures musik." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Sverigepremiär	1984-10-19	Grand 1,Filmstaden 7	Stockholm	Sverige	95 min
Cinemateksvisning	2014-10-23	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-10-23
TV-visning	2021-03-03	SVT1		Sverige
	2021-04-02	SVT24		Sverige
	2022-09-21	SVT1		Sverige

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2584

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Cutting continuity

Typ	Dialoglista
Språk	Franska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	12
Färg papper	8
Dia	7
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck