Natten i Varennes (1982)

Originaltitel	La nuit de Varennes
Svensk premiärtitel	Natten i Varennes
Samproduktionstitel	Il mondo nuovo (Italien)
Videotitel i Sverige	Natten i Varennes

Regi	Ettore Scola
Manus	Sergio Amidei Ettore Scola
Producent	Renzo Rossellini
Foto	Armando Nannuzzi
Musik	Armando Trovajoli (som Armando Trovaioli)
Arkitekt	Dante Ferretti
Klippning	Raimondo Crociani

Jean-Louis Barrault	Nicolas Edme Restif de la Bretonne
Marcello Mastroianni	Casanova, Chevalier de Seingalt
Hanna Schygulla	grevinnan Sophie de la Borde
Harvey Keitel	Tom Paine
Jean-Claude Brialy	Monsieur Jacob
Andréa Ferréol	Madame Adelaïde de Gagnon
Michel Vitold	De Florange
Laura Betti	Virginia Capacelli
Enzo Jannacci	italiensk clown
Pierre Malet	Emile Delage
Daniel Gélin	De Wendel
Jean-Louis Trintignant	Monsieur Sauce
Michel Piccoli	kung Louis XVIs röst
Eléonore Hirt	drottning Marie-Antoinettes röst
Hugues Quester	Jean-Louis Romeuf
Dora Doll	Nanette Precy
Caterina Boratto	Madame Faustine
Didi Perego	Madame Sauce
Evelyne Dress	Agnès, Restifs dotter
Aline Messe	Marie-Madeleine, Sophies jungfru
Patrick Osmond	major i nationalgardet
Jacques Peyrac	postiljonen
Claude Le Gros	sergeanten i Sainte-Menehould
Vernon Dobtcheff	domaren vid konfiskationen
Ugo Fangareggi	soldat Bertrand i Sainte-Menehould
Yves Collignon	Drouet, postmästaren i Sainte-Menehould
Agnès Nobecourt	Hubertine, Madame Faustines dotter
Maurice Jacquemont	värdshusvärden i Chaintrix
Roger Trapp	hovslagaren i Meaux
Annie Bell	prostituerad med gröna strumpor
Fausto Di Bella	kocken på Auberge du Soleil
Jacques Zanetti	ung man harangerande pöbeln
Antonella Cancellieri	värdshusvärdinnan på Bras d'Or
Robert Nogaret	tiggaren i Chaintrix
Bruno du Louvat	Gabriel Vallet
Noëlle Mesny	flickan i Meaux
Jeanne Carré	bonde 1 i Chaintrix
Jeanne Tatu	bonde 2 i Chaintrix
Albert-Michel	abbott Pothier i Chaintrix
Enrico Bergier	baron Goguelat

Produktionsbolag	Gaumont International SA
	Opera Film Produzione SRL.
	Société Nationale de Programmes France Régions FR3
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1998
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1998
Distributör i Sverige (DVD)	Atlantic Film AB	2006

Det är en varm junidag i Frankrike år 1791. Ett antal människor med olika social bakgrund reser tillsammans i en diligens. De får veta att kung Ludvig XVI och hans gemål Marie Antoinette har flytt från Paris. I den allmänna bestörtningen rivs de sociala barriärerna och kontakter, som annars varit omöjliga, knyts.

Censurnummer	126206
Datum	1986-06-25
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	3509 meter
Kommentar	Aktlängder: 663, 591, 609, 594, 432, 620.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24

Pressreaktion Svensk filmografi

"Men om Scolas film rymmer en räcka doftrika och tidstroget fotograferade tablåer så livas den framför allt av det samspel som ådagaläggs av fyra bländande för att inte säga verbalinspirerade aktörer.

Först den Jean-Louis Barrault som blev klassisk i "Paradisets barn" för drygt 40 år sen och som inte stått framför kameran sen Conrad Rooks narkotikadröm "Chappaqua" 1967. Som bildstormaren Rétif svarar han för ett bravurartat återseende, och för en replikkonst av den vässade och djävulska sorten som borde föranleda vallfärder från rikets förenade teaterskolor.

Sen den oersättlige Marcello Mastroianni. Han är Casanova, den avstigne älskaren, den grovsminkade hovnarren, numera outsidern. Av utstyrseln att döma kunde han ha platsat i huvudrollen i "La cage aux folles". Sina gårdagars kvinnopartners betraktar han som lejonet efter äntligen avslutad måltid. En mera grandios ruin har sällan eller aldrig skådats.

Den tredje är Harvey Keitel som agitatorn Paine, Casanovas filosofiska och entusiastiska motsats. Damerna sist, och därmed Hanna Schygulla. Av Marie-Antoinettes sällskapsdam gör hon ett oberäkneligt snabbporträtt där koketteriet och impertinensen framgångsrikt kombineras med det genomskådande ögat.

Så slutsatsen blir nog klar. Ettore Scolas 1700-talsbild är en sedeskildring utan bromsklotsar, en till lika delar sträv och generös och sprakande attraktion. Grodperspektivet håller.

Och en mer virtuost spelad film än denna kommer knappast att uppenbara sig under återstoden av 80-talet." Jürgen Schildt i Aftonbladet

"Men det talas naturligtvis inte bara. Scola tar oss också med ut bland bönderna på landsbygden, bland myllrande människomassor på gator och torg -- revolutionens huvudpersoner om man så vill. Och in på värdshusen, där Casanova mätt på kvinnor finner sitt enda kvarvarande sensuella utlopp i mat och dryck. Ja, vi hamnar till och med på toaletten med en Casanova som med nedhasade byxor sitter och pudrar sig!

Det är överdådigt så det förslår, fyllt av liv, färg och dofter. Stor hjälp har Scola haft av Nannuzzi, vars mästerliga foto formligen utmejslar, skulpterar minsta lilla skiftning i sidentyger och fångar solstrålarna som strilar ner genom skogens lövverk och bokstavligen färgar luften grön.

Men det som imponerar mest är lättheten och luftigheten mitt i detta överdåd -- denna säregna blandning av inlevelse och distans man känner igen från Scolas tidigare filmer.

Som till exempel hans grepp att inleda och avsluta filmen med ett parisiskt gycklarsällskap som förevisar den gapande populasen det nyuppfunna tittskåpet. "Kom och se", ropar de, "kom och se den nya världen i naturligt perspektiv!" Det är sannerligen en uppfinning som förebådar en ny värld -- inklusive filmkonsten själv, som Scola på det här lekfulla sättet låter beledsaga oss in i historien." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Scola har gjort den folkligt förankrade författaren Restif de la Bretonne till sin undersökande krönikör.

Restif inser att något håller på att hända och följer i diligens det kungliga ekipaget. Han får som ressällskap bland andra den åldrade ädlingen Casanova, en av Marie-Antoinettes hovdamer och den engelske författaren Tom Paine, som just det här året skrivit "De mänskliga rättigheterna" och lever mitt i händelseutvecklingen.

Casanova var 1791 66 år gammal och på flykt undan en tysk välgörare, vars omsorger ibland tycktes honom alltför kvävande. Av hans förförarkonst återstår mest en fenomenal förmåga att elegant avvisa intresserade damer.

Marcello Mastroianni är lysande som övermätt och övermogen charmör, ohjälpligt fånge i sin egen älskvärdhet. Jean-Louis Barrault är nästan ännu bättre som den oförtrutet nyfikne Restif.

Tillsammans färdas de mot den obekanta framtiden under spirituella samtal i aktuella filosofiska och politiska ämnen. Scola speglar de väldiga omvälvningar som är på gång i denna sirliga konversationskonst. Allt närmare kommer gränsen, allt närmare kommer gåtans lösning.

På en och samma gång är det här ett filosofiskt krönikespel, en deckare i kostym, en krängande salongskomedi, en road movie i kaross." Bernt Eklund i Expressen

"Bildmässigt växer filmen -- i Armando Nannuzzis foto -- ut till ett doftigt landskapsmåleri när diligensen stannar vid rastställena utefter vägen. Eller när hela sällskapet, för att hästarna inte skall få det för tungt, går till fots genom Argonneskogen, där solen silar genom lövverket: en sekvens man alltid kommer att minnas. Det finns fler: till exempel Casanovas och Grevinnans möte vid skogskanten, där de båda bryter igenom den galanta konversationen och når varandra på ett djupare mänskligt plan i det vemodiga konstaterandet att så många av livets möten kommer för sent.

För Casanova, den utbrände, är allting för sent och det finns också mer humorfyllda anspelningar på detta.

Natten i Varennes är en film full av den visdom som bara livet ger -- och politiken får sin mångsidiga belysning. Och Ludvig XVI och Marie-Antoinette? Jo, vi ser deras fötter och ben, när vi med Grevinnan kikar in i det rum där de hålls fångna i borgaren Sauces hus, medan Varennes alla klockor ringer och folket skyndar till. Vid något tillfälle hör vi några historiska repliker.

I en intervju i Il Tempo har Scola själv kommenterat detta: "Restif kände inte kungar så bra och jag kan inte säga att jag känner dom alls. Jag skulle därför ha svårt att ge dem liv eller ett språk på film"." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Urpremiär	1982-05-15		Paris	Frankrike
Annan visning	1982-09-23			Italien	152 min	(italiensk premiär)
Sverigepremiär	1986-07-14	Filmlstaden	Stockholm	Sverige	128 min
	1986-07-14	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	128 min
Videorelease	1998-08			Sverige	123 min
TV-visning	2001-03-31	SVT2		Sverige	123 min
Dvd-release	2006-04-19			Sverige
Cinemateksvisning	2014-09-07	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-09-07
	2014-11-02
	2014-11-11

DK Drama

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3487

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Språk	Franska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	8
Dia	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck