Zarah Leander

Media (5 st)

Svensk artist och skådespelare (filmroller 1931-1973). Född Zarah Stina Hedberg i Karlstad, död i Oscars församling, Stockholm.

-

Hon växte upp i en högborgerlig familj där det var otänkbart att göra karriär som artist, särskilt för en ung flicka, som i stället med tiden förväntades träda in i husfrurollen. Enligt henne själv blev hon medveten som sin lite unika röstbegåvning vid en resa till Riga 1925 och 1926 sökte hon till Dramatens elevskola men kom inte in. En osäker uppgift gör gällande att hon skulle gjort scendebut vid utställningsteatern i Karlstad 1927. 1929 engagerades hon i vart fall av Ernst Rolf efter att ha provsjungit för denne och fått omedelbart engagemang i dennes revyturné där hon gjorde omedelbar succé. Samma år kom hon första gången i kontakt med Karl Gerhard då hon medverkade i dennes revy Karl Gerhards Ny-Bygge. Han beskrev senare hennes manér då som ganska primitiva men att hon besatte en artistisk nerv och stark sensualism i rösten. Han såg henne då som en oslipad diamant och en naturbegåvning, som skulle komma att utvecklas på bara ett par år. Hon medverkade sedan i utställningsrevyn 1930. Säsongen 1930-1931 var hon hos Gösta Ekman och Vasateatern och hon medverkade 1931 i Per Lindbergs kontroversiella och omtalade uppsättning av Glada änkan  på Konserthus-teatern.

L. kom sedan att samarbeta med Karl Gerhard från 1932 till 1936 då hon efter ett framträdande i Wien i Axel an der Himmelstür tillsammans med Max Hansen fick erbjudande att filma i Tyskland.

Hon engagerades av Ufa som hoppades hitta en ny Garbo för den tyska marknaden. Att hon valde tysk film förklarade hon efteråt att hon dels behärskade tyska språket så mycket bättre än engelska, dels att de de ekonomiska villkoren var mycket bättre. Hon förblev i Tyskland till 1943 som en av tredje rikets mest uppburna film- och sångstjärnor innan hon var klok nog att rädda sig och delar av sina tillgångar undan till Sverige innan sagda rike föll samman. Detta genom att förebära att Ufa gjort sig skyldigt till kontraktsbrott. Genom sin verksamhet i Tyskland blev hon mer eller mindre utfryst hemma i Sverige och det dröjde flera år efter krigsslutet innan hon åter accepterades fullt ut. Perioden i Tyskland har alltsedan dess varit flitigt omdiskuterad och det har funnits och alltjämt finns åtskilliga åsikter för och emot huruvuda man skall betrakta henne som simpel medlöperska eller ej. Själv brukade hon på ett inte alltför övertygande sätt hävda att hon bara var en naiv, politisk idiot.

Karl Gerhard som under kriget varit aktiv antinazist ville redan 1944 engagera henne men detta mötte starka protester från en dansk-norsk kulturförening som var verksam i Sverige och han var tvungen att inhibera sina planer. Sedan dröjde det flera år innan isen så att säga bröts när hon uppträdde i Malmö 1949 genom den så kallade Pressens rundtur och sedan i Stockholm på Konserthuset. Detta var enligt henne själv ett av hennes mest nerviga ögonblick men responsen var överväldigande. Hon kom ånyo att filma i Västtyskland på 1950-talet och spela operett i Österrike.

Zarah Leander hade en utpräglad mörk och skön utstrålning, som andades stor extravaganza och spektakel, tillika hade hon en sonor och fyllig sångröst. I de tidiga svenska filmerna kom detta att utnyttjas för rena femme fataletyper som i Falska miljonären (1931) i den tyska karriären mer i dramatiska roller som i ett par filmer av melodramens mästare Detlef Sierck (senare Douglas Sirk) som La Habanera  (1937)och Till främmande strand (Zu neuen Ufern, 1937). Dessa egenskaper och hennes karisma har i modern tid även gjort att hon blivit föremål för dyrkan i gaykretsar.

På så sätt och vis blev hon med sin stil och tvetydighet något av en ikon för 1930-talets modernitet. Hon hade många av de egenskaper man kan förknippa med en av de stående kvinnliga figurerna i samtida amerikansk film nämligen "The Good-Bad Girl". Karl Gerhard, som kände henne väl, beskrev hennes tidiga uppträdande som Marlene Dietrichkopia i ”Jag är från topp till tå” som en blandning av en doft från den undre världens lastbarhet och något änglarent och karamelljuvt.

Man kan diskutera huruvida hon var en ”stor skådespelerska” eller inte. Karl Gerhard ansåg i vart fall att hon var ett ämne till en sådan men att hennes talang slösades bort på det han kallar ”okonstnärliga effektfilmer” i Tyskland.

1972 gav hon ut sina memoarer Zarah med Jan Gabrielsson som medskribent, en bok som i väsentliga stycken är en apologi och försvarstal men också med en lite självironisk syn på sig själv när hon menar att hon också i verkliga livet kom att i mycket spela sig själv som den stora sångerskan.

Hon var först gift med skådespelaren Nils Leander, sedan med journalisten Vidar Forsell och slutligen med orkesterledaren Arne Hülphers.

 P O Qvist (2004)