Äktenskapsleken (1935)

Media (295 st)

Originaltitel	Äktenskapsleken
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ragnar Hyltén-Cavallius
Manus	Karl Gerhard
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri AB M-film
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1935-11-25

Medverkande

Zarah Leander
Tora Diidiken, skulptris

Gösta Cederlund
chefredaktör John Nordenson, Toras förste man

Harry Roeck-Hansen
statsrådet Folke Ström, Toras andre man

Ragnar Widestedt
direktör Ludvig Melin, Toras tredje man

Einar Axelsson
skulptör Gunnar Grahn, Toras fjärde man

Elsa Carlsson
Polly Tiwander, aktris, Toras väninna

Visa fler

Om filmen

Zarah Leander, tjusig skulptris i lyxfunkisateljé, har en man som är emot att kvinnor gör konst. Dialog av Karl Gerhard, som spelar skilsmässoadvokat.Zarah...

Visa hela texten

Handling

Skulptrisen Tora Diidiken är gift för fjärde gången och den make hon förekommer med i filmens första scen är skulptören Gunnar Grahn som missbelåtet bläddrar i några tidskrifter....

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Först och främst måste konstateras att Äktenskapsleken är ett elegant arbete. Utsökt fotografering, vackra interiörer, påkostade toaletter. Regissören...

Visa all press

Zarah Leander, tjusig skulptris i lyxfunkisateljé, har en man som är emot att kvinnor gör konst. Dialog av Karl Gerhard, som spelar skilsmässoadvokat.

Zarah Leander bearbetar njutningsfullt ett par manliga skinkor, med båda händerna. Hon är en berömd skulptör i svepande målarrock och vida byxor, och har knappt något smink. I en av den enorma lyxfunkis-ateljéns många soffor sitter hennes fjärde man, skulptören som det inte alls går lika bra för. Han surar för att hon sjunger när hon arbetar, och för att hon gör reklam för sig själv med veckotidningsintervjuer om allt från själskval till underkläder.

Det görs mycket av skinkorna i bildkompositionerna, liksom av reaktionerna på en kroppsdel som aldrig är i bild. Ragnar Hyltén-Cavallius Äktenskapsleken är två filmer: en elegant societetskomedi med spirituella repliker av manusförfattaren Karl Gerhard – "Jag är så nere så du kan gott ge mig den billigaste champagnen" – och en fars om de dumsluga invånarna i Byköping.

"Konst… " Den sorgsna Zarah, lämnad av sin avundsjuka man, börjar tvivla på att konsten verkligen är meningen med livet. Hon ser ut i natten och sjunger om att hon lagt sitt varma hjärta för hans fot, och om att giva och ej taga. "Lyckan är ett flarn på livets vilda strömmar…" Efter sista versen lägger hon handryggen mot pannan.  Det är första och sista gången hon gör en melodramatisk gest. En skönhet som njutningsfullt glider ner på rygg på en schäslong och lojt sträcker ut sig i en trappa i ett moln av tyll utan att det känns onaturligt – det är imponerande. Zarah spelar som en lugnare Garbo, och är ljussatt som sin kollega. Hon är kanske naturligare än Greta, i alla fall i den här filmen, men Greta gjorde inte karriär i Nazityskland.

Äktenskapsleken är en försvenskad Hollywoodfilm där kvinnor inte får vara konstnärer. "Du har inte förblivit kvinna, du är skulptör!" skriker hennes man, "Spritt naken. Så han ser ut. Och det där ska vara utfört av ett fruntimmer" ojar sig Byköpings-tanterna som smygtittar på en skulptur. "Kvinnorna vill inte nöja sig med att vara kvinnor längre, de försöker ta det dagliga brödet ur munnen på sin egen man istället för att älska honom och göra honom lycklig" klagar den åsidosatta fjärde maken.

Zarahs rollfigur har överseende med de stackars männen, men Byköpings änkefru Berg skrämmer vettet ur allt i byxor. Under ett möte om vad som ska stå på torget sliter hon till sig den manliga ordförandens klubba och skriker "Här är det JAG som föreslår!" Skådespelerskan Karin Swanström var bakom kameran både regissör och producent, och en av den svenska 30-talsfilmens tyngsta makthavare.

StT (Robin Hood): "[…] Utsökt fotografering, vackra interiörer, påkostade toaletter. […] Man imponeras i början av den lugna, sobra bildföringen, men småningom irriteras man: man börjar tycka att lugnet och soberheten gå nästan för långt. Man längtar efter ett kraftigt utbrott, puls, tempo, rött blod. Men det blir just ingenting. Jo, det blir repliker. För en gångs skull i svensk film ha replikerna skrivits av en mästare. Kvicka, beska saker slängas till höger och vänster. Felet är bara att Karl-Gerhard lagt dessa uddiga repliker i alla de uppträdandes munnar. Alla bli så spirituella att det hela blir monotont. […] Det vill inte bli riktiga människor, utan mannekänger som gå omkring och säga Karl-Gerhard-kvickheter. […]"

Ragnar Hyltén-Cavallius ("Följa sin genius", 1960): "De som tyckte att [Äktenskapsleken] spelade i en alltför kylig atmosfär hade nog rätt. Det var t. ex. ej helt lyckligt att vi skämtade så pass obarmhärtigt med svenskt småstadsliv. […] Första halvan av filmen med scenerna från konstnärernas ateljéhem vann mera bifall. Vi hade här hållit oss på en munter och ironisk linje – bl. a. förekom där en av Karl-Gerhard uppfunnen 'skilsmässolunch', vid vilken de båda parterna hyllade varandra i försåtligt milda, ingalunda gråtmilda, skåltal. Men kylan hade nog spritt sig även till kärleksscenerna. Och så fanns där ett annat fel: vi tänkte för högt om vår svenska publik som ju inte precis är född för ironi."

Nina Widerberg (2017)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Skulptrisen Tora Diidiken är gift för fjärde gången och den make hon förekommer med i filmens första scen är skulptören Gunnar Grahn som missbelåtet bläddrar i några tidskrifter. Vilken publikation han än tar så finner han glamorösa fotografier av sin hustru, antingen pysslande i hemmet eller demonstrerande senaste modet eller poserande mot någon lyxbil. I bakgrunden arbetar Tora belåtet med en manlig torso och knådar leran på torsons bakdel, samtidigt gnolar hon med sin altröst, vilket irriterar maken än mera.

Makarna har kommit överens om att skall de framgent skiljas så skall det ske med den yttre ceremoni Tora tillämpat i sina tidigare tre äktenskap - hon ger maken en prickig slips och han ger henne ett par tofflor - som tecken på att han står under toffeln. Medan Tora förbereder sig på ett cocktailparty i hemmet för 80-90 personer går Gunnar ut för att köpa ett signifikativt toffelpar.

För sin vän skådespelerskan Polly visar Tora upp tofflor från det förflutna. De som hon fick av makarna ett - två - tre, d v s chefredaktör John Nordenson, det socialdemokratiska statsrådet Folke Ström och direktör Melin. Bland tofflorna finns ett skämtsamt miniatyrpar av skilsmässoadvokaten Hjalmar Gregorson som Tora aldrig varit gift med.

Samtliga tre f d makarna anländer till Toras party och av en slump har alla tre råkat ta på sig hennes famösa prickiga slips vilket ironiskt kommenteras av Gregorson som talar om "de frånskildas klubb".

Makarna skiljs inte, de endast separerar några månader medan Gunnar arbetar på ett tävlingsbidrag. På stora torget i Broköping skall man resa ett monument, en erinran om kommunalmannen Per Olof Bergs livsgärning. Det skall symbolisera samhörigheten med jorden och kallas "Vårt dagliga bröd".

I Broköping förlovar sig dottern till kommunalpampen Lars Larsson - hon heter Märta - med Per-Olof Berg, son till änkefru Carolina Berg, som donerat pengar till statyn. Carolina hoppas att sonen skall bli politiker. I Stockholm träffar Per-Olof den kringsvärmade Tora och låter henne avbilda sitt huvud ovanpå en naken manskropp som hon skulpterar för tävlingen. Kroppen tillhör således en annan karl och huvudet är Per-Olofs. Hon kallar sitt bidrag för "Torvans genius". I sin isolering har maken färdigställt "Plöjaren". Fem personer bedömer bidragen, Per-Olof har utslagsrösten och han röstar för Toras bidrag.

När Tora vinner skär det sig genast med maken som återvänt hem och tillfälligt försonats med henne. I Broköping vållar den nakna statyn skandal och Märta slår upp förlovningen. Gamla fru Berg och Tora kommer överens om att byta ut statyerna och ställa "Plöjaren" på torget i stället.

Per-Olof återfår sin Märta och blir vald till landstingsman. Tora går på skilsmässolunch hos Gregorson och finner där samtliga fyra makarna. Advokaten håller ett cyniskt tal som retar upp Tora och Gunnar och förenar dem på nytt. Det blir äktenskaplig slutkyss.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Först och främst måste konstateras att Äktenskapsleken är ett elegant arbete. Utsökt fotografering, vackra interiörer, påkostade toaletter. Regissören Hyltén-Cavallius har många bra bildövergångar. Man imponeras i början av den lugna, sobra bildföringen, men småningom irriteras man: man börjar tycka att lugnet och soberheten gå nästan för långt. Man längtar efter ett kraftigt utbrott, puls, tempo, rött blod. Men det blir just ingenting. Jo, det blir repliker. För en gångs skull i svensk film ha replikerna skrivits av en mästare. Kvicka, beska saker slängas till höger och vänster. Felet är bara att Karl-Gerhard lagt dessa uddiga repliker i alla de uppträdandes munnar. Alla bli så spirituella att det hela blir monotont. Naturligtvis skrattar man och småler och njuter, men karakteriseringen av de olika människorna lider. Det vill inte bli riktiga människor, utan mannekänger som gå omkring och säga Karl-Gerhard-kvickheter. Vilket är vackert så. Men filmen som helhet hade vunnit om Karl-Gerhard sparat spiritualiteten åt ett par figurer -- främst sig själv som styckets resonnör -- och låtit de övriga tala ett annat språk.

Ämnet är otvivelaktigt originellt och spirituellt. Raljeri med moderna äktenskaps- och skilsmässoseder, konsttävlingsförhållanden, kommunalpolitik och reklamsjuka."

DN (Jerome): "Någon nydanare och djuplodare som filmförfattare är väl vår svenske Aristofanes inte, han skapar varken gestalter eller formar situationer med samma skicklighet och verv som han delar ut fyndiga, elaka och som oftast roliga snärtar åt olika håll. Här ligger Äktenskapslekens styrka och svaghet. Man njuter av den gnistrande, spirituella dialogen och fröjdas åt aktualiteterna. Personerna i denna komedi äro roliga att lyssna till, åtminstone så länge de få tjänstgöra som författarens språkrör.

När de sedan skola handla och ge uttryck åt sina känslor blir resultatet inte alltid lika lyckligt. Man har svårt att komma den berömda, tydligen även efter författarens mening något alltför berömda skulptrisen Tora Diidiken in på livet."

Kommentar Svensk filmografi

Med tanke på Karl Gerhards stora produktivitet är det förvånande hur sällan han medverkade i film. Hans pjäs Hennes lilla majestät filmades två gånger (se 1939/18). Äktenskapsleken är hans enda originalmanus. Som skådespelare förekommer han ytterst sparsamt på film. Mellan 1913 och 1958 förekommer han endast fem eller sex gånger på film, och endast under ljudfilmstid har han ordentliga filmroller.

Ragnar Hyltén-Cavallius (från hans memoarbok "Följa sin genius", 1960): "Äktenskapsleken blev raskt färdig, kom tidigt ut och blev relativt väl mottagen. De som tyckte att den spelade i en alltför kylig atmosfär hade nog rätt. Det var t. ex. ej helt lyckligt att vi skämtade så pass obarmhärtigt med svenskt småstadsliv -- det var i ett ogemytligt Grönköping som den av de båda makarna omtävlade skulpturen skulle resas, och där lät vi olika slags intriger med fusk och fula knep korsa varandra. Första halvan av filmen med scenerna från konstnärernas ateljéhem vann mera bifall. Vi hade här hållit oss på en munter och ironisk linje -- bl. a. förekom där en av Karl-Gerhard uppfunnen 'skilsmässolunch', vid vilken de båda parterna hyllade varandra i försåtligt milda, ingalunda gråtmilda, skåltal. Men kylan hade nog spritt sig även till kärleksscenerna. Och så fanns där ett annat fel: vi tänkte för högt om vår svenska publik som ju inte precis är född för ironi."

Jakob Michail Katz (1889-1964) är den skulptör som utfört de bägge tävlingsbidrag som makarna i filmen levererar. Dessutom gick både Zarah Leander och Einar Axelsson i skola hos honom i ett par månader före inspelningen och lärde sig de rätta handgreppen som en skulptör bör kunna.

Katz föddes 27.10.1889 i Vologda i Ryssland, studerade vid konstskolan i Kazan och sedan konstakademin i S:t Petersburg fram till 1916. 1926-1951 var han bosatt i Stockholm. Sedan 1955 var han verksam vid konstakademin i Sofia, Bulgarien, där han blev professor 1963. Han var bl a känd för sina porträttbyster. På Gävlegatan 8 i Stockholm nära Vanadisplan finns hans granitstaty "Arbetaren", rest 1937.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se