Dag Wirén

Svensk kompositör. Född Dag Ivar Wirén i Stiberg vid Nora, Örebro län. Död i Danderyd. Studentexamen 1924. Studerade komposition och instrumentering i Paris 1931-34. Musikanmälare i Svenska Morgonbladet 1938-1946. Ledamot av Musikaliska Akademien 1946. Erhöll Litteris et Artibus 1978. Komponerade flera symfonier, stråkkvartetter etc. Komponerade filmmusik till filmer 1942-1960.

-

Under 1930-, 1940- och 1950-talen var det relativt vanligt att svenska filmbolag anlitade konstmusikkompositörer, ofta sprungna ur den mer modernistiskt färgade fåran. Dag Wirén var en av dem. Trots att Wirén är känd för sitt credo om den absoluta och "rena" musiken (instrumentalmusik utan några utommusikaliska associationer) skrev han insiktsfull filmmusik och han påstod till och med i Dagens Nyheter 1955: "[Filmmusik] är mycket roligare än att göra absolut musik, ty där måste man komma med idéerna själv". Han medverkade med musik till sammanlagt nio spelfilmer. I de flesta av dessa stod han för huvuddelen av den originalkomponerade musiken som i till exempel Oss tjuvar emellan eller en burk ananas (Olof Molander, 1945), Bara en mor (Alf Sjöberg, 1949), En lektion i kärlek (Ingmar Bergman, 1954), Vildfåglar (Alf Sjöberg, 1955) och Körkarlen (Arne Mattsson, 1958). I två av filmerna - Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951) och Hällebäcks gård (Bengt Blomgren, 1961) användes till stor del musik komponerad av andra, och i den senare filmen förekommer musik av flera andra av de mer namnkunniga konstmusikkompositörer som skrivit för svensk film.

Under Wiréns tjugoåriga karriär som filmmusikkompositör skrev han musik till olika genrer, allt från komedier till tunga melodramer. Han visar i dessa filmer upp en imponerande bredd både i kompositionsstilar och i anpassning till genrernas olika krav. Framträdande hos Wirén är en känsla för utommusikaliskt uttryck, det ovan nämnda credot till trots. Det är olika sorters filmmusikberättande som man kan se prov på: tematisk anknytning till karaktärer i Man glömmer ingenting (Åke Ohberg, 1942), den totala kopplingen till det utommusikaliska genom s.k. mickey mousing (musik som direkt följer, eller efterhärmar rörelser och händelser i bild) i Oss tjuvar emellan, framhävandet av psykologiska sinnestillstånd i Bara en mor (som kanske är hans bästa bidrag inom filmmusiken), strukturbildning i En lektion i kärlek, betoning av klasskillnader i Fröken Julie, framhävande av ödesdigra relationer i Körkarlen och en mängd andra funktioner. Flera av filmerna har en kvinna i centrum samt handlar om uppror och motstånd.

Han gav i några artiklar uttryck för ett visst förakt för filmmusik, vilket man får förmoda avsåg den hollywoodska filmmusikstilen. Hans eget filmmusikidiom uppvisade för det mesta en väsensskillnad från de hollywoodska uttrycken. Ur musikalisk synpunkt är hans musik sällan skriven i det romantiska tonspråk som kännetecknar Hollywood, och ur ett berättande perspektiv väljer man också ofta i bland annat de filmer som Wirén medverkade i att låta filmmusiken delta i berättandet och skapa betydelser på ett annorlunda sätt. Det är inte svulstigt utan mer lågmält. Det är inte heller särskilt klichémässigt, med något undantag (Vildfåglar). Denna typ av filmmusikberättande ger därmed en speciell aura åt dessa svenska filmer, det är filmmusik som försöker ge ytterligare en dimension. Och med detta lyckades Wirén. Kanske den som följt ett sådant credo som Dag Wirén satte upp för sig kunde se det som en inspirerande befrielse att skriva filmmusik.

Ann-Kristin Wallengren (2015)