Håkan Westergren

Media (68)

Skådespelare (filmroller 1927-1980, scendebut 1922). Född Håkan Carl Leonard Westergren i Stockholm. Död i Högalids församling, Stockholm.

Under sin tid i läroverket spelade han spex i gymnasieföreningen Saga och efter studentexamen 1919 tänkte han först söka in vid Schartaus handelsskola men var för sent ute liksom för att komma in vid Dramatens elevskola. I stället tog han privatlektioner i teater för Frans Enwall och läste litteraturhistoria vid högskolan. Följande år kom han dock in vid Dramatens elevskola 1920 och efter examen 1922 var han 1922-1923 vid Svenska Teatern i Vasa, Finland, innan han återvände till Sverige och var vid ett flertal scener i Stockholm som Blanche, där han gjorde debut i Odygdens belöning, Komedi-teatern, Oscars-teatern i fem år, Dramaten och även vid Riksteatern.

Det är dock som filmskådespelare som han blivit mest känd, inte minst genom ett stort antal charmörroller som inte förändrades så mycket genom åren. Sammantaget spelade han ett hundratal film- och TV-roller. Även som gammal och grå hade han kvar sin pojkaktiga charm. När han 1972 satte in en annons där han sökte jobb betecknade han sig själv som "Sveriges yngste 72-åring".

I början av 1930-talet fick han dock spela mer tvetydiga figurer av karaktären rena odågor som Hasse Brickman i Fridas visor (1930), bolsjevikyngling i Röda dagen (1931) och "direktör" i Hans livs match (1932) och, som han själv uttryckte det vid denna tid, höll detta på att förstöra hans karriär eftersom dessa roller renderade en del obehag i det verkliga livet. Senare följde en lång filmkarriär med mer sympatiska roller med en rad direktörer, advokater, adelsmän osv, med åren alltmer i fadersroller bl.a. som farbror Blå i tv-filmsviten efter Elsa Beskows berättelser (1968-1971). Under sina sista år var han också aktiv inom stiftelsen Höstsol.

Han var gift med skådespelarskan Inga Tidblad och är far till skådespelarna Meg (Margareta) Westergren och Claes-Håkan Westergren.

P O Qvist (2004)