Hans Alfredson

Media (1)

Svensk regissör, manusförfattare, komiker och skådespelare. Född Hans Folke Alfredson i Malmö. Död i Stockholm. Far till regissörerna Daniel Alfredson och Tomas Alfredson. Hedersguldbagge vid Guldbaggegalan 2013.

-

Det mest slående intrycket av Hans Alfredsons persona på scen och i film är att han redan som ung med bravur gestaltade bittra gamla gubbar, som titelfiguren i sketchen "Gamle man" i revyn "Gula Hund" (1964), den argsinte fiskaren Garbo i Att angöra en brygga (1965), Johan Björk i I huvet på en gammal gubbe (1968) och den ondskefulle fabrikör Höglund i Den enfaldige mördaren (1982). Det finns en svärta och misantropi i Alfredsons konstnärskap som saknas hos kollegan Tage Danielsson och som kanske har en förklaring i hans brådmogna ungdomstid. I en intervju i Staffan Schöiers och Stefan Wermelins bok "Hasse & Tage" berättar han om hur sorgen över fadern Folkes för tidiga död gjorde honom hård och tuff. Åke Falcks radiointervju 1948 med unge läroverkstidningsredaktör Alfredson för programmet "Vårt plugg har färg" är ett möte med en allvarsam och myndig röst man knappast förknippar med en 17-åring.

Då extraknäckte han som reporter på Öresunds-Posten och som filmkritiker (under pseudonymen Simson) på konkurrenttidningen Helsingborgs-Posten. Lundaspexet "Djingis Khan" (1954), som han skrev och spelade titelrollen i, gjorde honom till en celebritet i studentvärlden. Efter filosofie kandidatexamen i litteratur- och konsthistoria arbetade han 1956-1960 på Sveriges Radio i Stockholm. Där träffade han Tage, och tillsammans kom de att bli kända som "HasseåTage". På radio gjorde Hasse succé med "Mosebacke Monarki" (1958-1979 i olika omgångar samt som Mosevision på TV 1967-1968), i vilken Tage till en början inte medverkade men väl producerade. Tillsammans skrev de sin första revy 1959: "Doktor Kotte slår till eller Siv Olson". Trots svalt mottagande noterades Alfredsons scensäkerhet i framförallt den numera klassiska sketchen "Guben i låddan" mot Martin Ljung.

AB Svenska Ord registrerades som bolag i december 1961 och flyttade in i Alfredsons skrivarstuga i Vita Bergen. Genom åren producerade bolaget radioprogram, revyer, TV-program, grammofonskivor m.m. Samma år publicerade Hasse "En liten bok om att bränna löv, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården", följd av bl.a. kåserisamlingar, barnböcker ("Varför är det så ont om Q", 1968), historiska romaner ("Den befjädrade ormen", 1979) och kriminalfiktion ("En ond man", 1980; "En yxa i nacken", 1992). Han sjöng också in egna barnvisor ("Blommig falukorv: Hans Alfredson (nästan) sjunger egna bitar för barn", 1965). I par med Tage Danielsson blev han dock mest känd som revymakare, med succéer som "Gröna hund" (1962), "Lådan" (1966, även film 1968), "88-öresrevyn" (1970), "Glaset i örat" (1973) och "Fröken Fleggmans mustasch" (1982). Berömda är hans många improviserade Lindeman-sketcher, som utgivits på skiva.

År 1964 lockade Ingmar Bergman Hasse & Tage till Svensk Filmindustri. Förstlingsverket Svenska bilder är en ojämn samling sketcher präglade av radarparets bakgrund som studentspexare, men snart blev de vid sidan av Astrid Lindgren-filmatiseringarna bolagets ekonomiska ryggrad med miljonpublikdragande titlar som Äppelkriget (1971) och Picassos äventyr (1978). De skrev filmerna ihop, men Danielsson stod ensam som regissör. När Hasse själv intog registolen på filmer som Ägget är löst (1975), Den enfaldige mördaren och Falsk som vatten (1985) blev anslaget betydligt mörkare. Här som i böckerna genomsyras hans berättelser av en social och politisk undertext om klassförtryck, sexism, miljöproblem, rasism och nazism. Det återspeglas också i hans medverkan i andra politiskt laddade filmer, som Ingmar Bergmans Skammen (1968), Jonas Cornells Grisjakten (1970), Christer Dahls Sista budet (1981) och filmversionen 2009 av Stieg Larssons Millenniumtrilogi.

Tage Danielssons död 1985 innebar, som stipulerat i bolagets stadgar, nedläggningen av Svenska Ord. Men bortgången påverkade uppenbart Alfredsons kreativitet djupare än så. Barnfilmen Jim och piraterna Blom (1987) handlade om en pojkes sorgearbete men fick ljummen kritik, och efter förgörande recensioner samt usla publiksiffror för Vargens tid (1988) övervägde han att sluta filma. Det blev också bara några få TV-produktioner på 1990-talet innan han helt drog sig tillbaka som regissör. Han fortsatte dock med revyerna, bland andra "Tingel Tangel på Tyrol" (1989) med Povel Ramel och "Prins Korv under taket" (1999) med Peter Dalle, om än inte med samma genomslag som tidigare. Genom åren mottog han en rad priser, bl.a. medaljen Litteris et artibus 1981, Piratenpriset 1990, Svenska Filmakademins silvermedalj 1982, Natur & Kulturs Kulturpris 1997 och Kungliga priset 2011. Han blev hedersdoktor vid Lunds universitet 1992. Samma år ansvarade han för utformningen av den svenska paviljongen vid världsutställningen i Sevilla. Åren 1992-1994 var han VD för Skansen. Den 1 juli 2006 invigdes Hasse & Tage-museet i Tomelilla, den stad som också hade varit inspelningsplats för de flesta av deras filmer under 1970- och 1980-talen.

Michael Tapper (2012)