Bengt Ekerot

Media (19)

Skådespelare (filmroller 1940-1970). Född Nils Bengt Folke Ekerot i Kungsholms församling, Stockholm, död i Oscars församling, Stockholm.

Han slutade gymnasiet innan examen för att pröva in vid Dramatens elevskola men misslyckades vid första försöket. Efter studier för Willy Koblanck och Julia Håkansson blev han antagen 1938. Under elevtiden var han med i den uppmärksammade elevuppsättningen av Diana går på jakt på Nya Teatern 1940 och efter examen 1941 kom han till sagda scen och var där till 1945.

1947 följde han med sin gamle lärare från elevskolan, Stig Torsslow, till Malmö stadsteater och 1950 kom han till Göteborgs stadsteater. I Malmö började han gradvis att övergå till regi och 1953 kom han åter till Dramaten, där han i huvudsak var verksam som regissör. 1960 var han vid Stockholms stadsteater. Mellan 1953 och 1961 var han också lärare i scenframställning vid Dramatens elevskola.

Han kom att göra en rad pregnanta filmroller varav en av de mest kända var som Döden i Det sjunde inseglet (1957). I början spelade han sensibla men problematiska ynglingar som i Dynamit (1947) för vilken rollprestation han fick AT:s filmpris (vilket han även fick för sin roll i Britta i grosshandlarhuset 1946). I slutet av sin karriär gjorde han några mycket pregnanta bifigurer i några av Jan Halldoffs filmer som Myten (1966), Ola & Julia (1967) och Korridoren (1968).

Hans intensiva ögon bidrog till hans stora scenauktoritet och scennärvaro, inte minst på film. Han led i viss mån av scenskräck vilket var förklaringen till att han föredrog regisserandet framför agerandet på teatern och hans insatser här täcker såväl teater som film och tv. Hans senare karriär blev också till del tragiskt självförbrännande och bidrog till hans förtidiga död.

Ekerot var en tid gift med operasångerskan Margareta Hallin. 1941 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium och 1956 Teaterförbundets guldmedalj.

P O Qvist (2004)