Erotikon (1920)

Media (67 st)

Mauritz Stillers stumfilm Erotikon är en romantisk komedi om modernitet, mondäna människor och månggifte i det tidiga tjugotalets Stockholm.

Mauritz Stiller är en av de stumfilmsregissörer som förknippas med idén om den svenska filmens guldålder, och Erotikon tillhör denna epok, som inleddes 1917 med Victor Sjöströms filmversion av Ibsens dikt "Terje Vigen". Men till skillnad från guldålderns många filmatiseringar av nordisk litteratur är Erotikon baserad på en ungersk pjäs. Stillers relationskomedi om Professor Leo Charpentier (Anders de Wahl), hans hustru Irene (Tora Teje), deras yngre släkting Marte (Karin Molander) och Leos bäste vän, skulptören Preben Wells (Lars Hanson) utspelar sig i överdådigt inredda våningar, konstnärsateljéer, exklusiva butiker, dyra bilar, universitetsbyggnader, operahus och flygplan. Det är det urbana societetslivet i en modern europeisk storstad år 1920, långt ifrån de karga landskap som kännetecknar exempelvis Sjöströms Körkarlen (1921) och Stillers Gösta Berlings Saga (1924).

Leo ägnar sina dagar åt att forska om skalbaggar medan hans eleganta fru sysselsätter sig med shopping, manikyr, romantisk musik och manliga beundrare. Professorn tycks nämligen mer intresserad av insekternas sexliv än sitt eget äktenskap. Den flörtige baron Felix (Vilhelm Bryde) tar med Irene på flygturer, men det är den karismatiske Preben som hon är förälskad i. Preben vill dock inte vara illojal mot Leo, och dessutom är han svartsjuk på Felix. Irene i sin tur misstänker att Prebens har en affär med sin modell. Slutligen är Leo förtjust i Marte, en till synes anspråkslös flicka som kan laga professorns favoritmat får i kål. Fast när inte Leo är i närheten är det mer godis och cigaretter än husmanskost som gäller för Marte.

När en skolfilmskopia av Erotikon togs fram i mitten på 1920-talet kortades filmen ner, och senare skadades denna kopia i en projektorsbrand. Den restaurerade filmen är därför mer än tio minuter kortare än originalet, som anses förlorat.

Med tanke på att Erotikon fick premiär innan kvinnlig rösträtt infördes i Sveriges riksdag, och medan gifta kvinnor fortfarande stod under sin makes förmyndarskap, är Professor Leos liberala syn på utomäktenskapliga förbindelser – som inspireras av polyamorösa skalbaggar – att betrakta som modern. Men det som samtida kritiker tycktes uppfatta som särskilt nytt och uppseendeväckande var filmens skildring av urbant sällskapsliv, med extravaganta kostymer och påkostad scenografi; recensenterna drog paralleller till samtida amerikansk filmproduktion och använde ord som "lyxfilm", "utstyrselstycke" och "praktfilm". Den överdådiga livsstilen framstod säkert som särskilt frapperande i och med att biografpremiären på hösten 1920 sammanföll med en ekonomisk kris.

Erotikons humor bygger på antydningar och erotiska undertoner; Stiller tycks sukta efter sofistikerade leenden snarare än högljudda skrattsalvor. Samtidigt blinkar regissören till komedipubliken när han efter en dansföreställning på operan låter Leo konstatera att biografpubliken har rätt om att lyckliga slut är att föredra över tragedier. Den självreflexiva lekfullheten känns igen från Stillers tidigare filmer Thomas Graals bästa film (1917) och Thomas Graals bästa barn (1918). Modekreationerna, interiörerna och det specialkomponerade balettnumret gör dock Erotikon till en mer visuellt minnesvärd upplevelse. En särskilt intressant detalj är Alva Lundins dekorativa textskyltar, vars små illustrationer ofta utgör en humoristisk kommentar till handlingen. I en scen mellan Irene och Leo understryker exempelvis en teckning av en innesko ett skämt om att Leo är en "toffelhjälte". Den här typen av illustrerade dialogtexter hade varit populära i amerikansk film sedan mitten av tiotalet, men i svensk film var det ett nytt fenomen.

Erotikon exporterades till många länder och räknas idag som en klassiker, men på hemmaplan var mottagandet till en början kluvet; filmens manus kritiserades för att inte leva upp till den påkostade ytan.

Ingrid Stigsdotter (2015)

 

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Hör mer om denna film i vår podd "Djur på film"

Läs mer om denna film i vår artikel "Affischarkivet – en unik konstsamling"

Läs mer om denna film i vår artikel "Flyg och film"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Erotikon : Komedi i fem akter efter ett främmande uppslag
Svensk premiärtitel	Erotikon
Internationell titel	Erotikon
Distributionstitel	Bonds That Chafe (Storbritannien) Erotikon (Danmark) Erotikon (Norge) Erotikon (Finland) Erotikon (Tyskland) Erotikon (Österrike) Vers le Bonheur (Frankrike) Just Like a Man (USA) Just Like a Man (Kanada)
Alternativtitel	When We Are Married Eroticon (titlar på reklam)
Inspelningstitel	Der Blaufuchs

Regi	Mauritz Stiller
Manus	Stiller och C:o
Foto	Henrik Jaenzon
Koreograf	Carina Ari (Baletten på operan)
Arkitekt	Axel Esbensen
Kläder	Carl Gille (Tora Tejes toaletter)
Textdesign	Alva Lundin
Dansare	Carina Ari (Schaname) Martin Oscàr (Schahen)

Anders de Wahl	Leo Charpentier, professor i entomologi
Tora Teje	Irene, hans hustru
Karin Molander	Marthe, professorns niece
Elin Lagergren	Irenes mor
Lars Hanson	Preben Wells, bildhuggare
Vilhelm Bryde	baron Felix
Bell Hedqvist	baronens väninna
Torsten Hammarén	Sidonius, professor
Wilhelm Berndtson (som Vilhelm Berndtson)	Jean, betjänt
Stina Berg	trotjänarinna
John Lindlöf	Prebens vän
Greta Lindgren	Prebens modell
Carl Wallin	pälshandlare
Gucken Cederborg	köksa
Tora Wibergh	Jenny, husa

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015

Professor Leo Charpentier ägnar hela sitt intresse åt entomologin och forskningar om fortplantningsförhållandena för en speciell art skalbaggar.

Hans unga hustru, den vackra och eleganta Irene, är omsvärmad av beundrare. En av dem, flygaren baron Felix, tar henne med på en flygtur och de passerar över den bildhuggarateljé, från vars tak Preben Wells, en annan av hennes beundrare, svartsjukt följer deras färd i kikare.

Leo har en ung söt niece, Marthe, som delar hans intresse för skalbaggar och älskar honom i hemlighet. Hon sköter familjens hushåll, vilket Irene aldrig skulle drömma om att intressera sig för. Marthe lagar en utmärkt får i kål.

En kväll på operan, dit Leo och Irene får sällskap av Preben, som är en gammal vän till Leo, får de på scenen se en balett, som gestaltar Irenes och Prebens dilemma: Vilket är starkast, vänskap och heder eller kärlek?

Irene glittrar flirtigt mot både Preben och baron Felix, som besöker henne i logen, men Preben ser inget komiskt i hela situationen utan lämnar operan i pausen.

Nu går det erotiska spelet in i en ny och medvetnare fas, där plötsliga utbrott av svartsjuka från Prebens sida möts av flirtiga undanglidanden hos Irene.

Det blir den unga och kloka Marthe, som håller huvudet kallt, hindrar Leo att av misstag duellera med baron Felix, klarar upp det ena missförståndet efter det andra och slutligen, när Irene har lämnat Leo och återvänt till sin mamma, tröstar Leo med förståelse, kärlek och får i kål.

Censurnummer	25460
Datum	1920-11-03
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	1983 meter
Kommentar	Kopiornas längd varierar mellan 1921 m och 2179 m 11 (en tolvte kopia hösten 1925 för skolfilmsbruk)

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	18
Längd i meter	2179 meter
Längd i minuter	106 min
Akter	5 rullar
Texter i läslängd	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Erotikon, som sedermera fått ett grundmurat, internationellt rykte som fullfjädrad, sofistikerad erotisk komedi, en föregångare om inte rentav förebild för Ernst Lubitsch och andra, senare komediregissörer, fick vid sin svenska premiär ett genomgående tveksamt mottagande. Vad eftervärlden sett så klart, såg samtiden eller i varje fall dess filmrecensenter nästan inte alls.

Man var visserligen bedårad av filmens eleganta och lyxiga inredningar, Tora Tejes praktfulla och extravaganta toaletter och den spirituella dialogen, men samtidigt hittade man mycket att anmärka på. Flera skribenter tyckte att man borde ha kunnat finna ett originellare uppslag och förresten heller inte med tystnad borde förbigått att uppslaget och större delen av intrigen var hämtade från Herczegs i Stockholm något år tidigare spelade pjäs "Riddaren av i går". En recensent, R-n i AB, skrev t o m: "För internationell publik hade det dock säkert varit mera lyckat om man kommit med något nytt."

Några recensenter skriver att det äntligen är skönt att i svensk film slippa "det välsignade bondlandet med alltför idealistiskt tecknat bondfolk" (FDP).

I SvD kallar Quelqu'une det "en sann lisa att få se människor i hyggliga kläder och med normalt hår efter de evinnerliga bondefilmerna samt konstatera, att Amerika ingalunda har monopol på lyxfilmer i raffinerad uppsättning".

Man är i allmänhet ense bland recensenterna om att filmens manuskript är "tunt och obetydligt" (FDP), att det saknar "djup och styrka i själva handlingen" och lider av "en betänklig brist på koncentration, främst i styckets första del" (Damsel i StD), att handlingen har "blivit väl tunn och långsam för den vidlyftiga yttre apparaten" (Marfa i DN) eller att raden av "befängda förutsättningar" möjligen skulle kunna accepteras i en fars men inte i en komedi, som filmen utger sig för att vara, med slutklämmen "spiritualitet är det icke" (Quelqu'une i SvD).

Som regissör får Stiller emellertid övervägande lovord: "iscensättningen är gedigen, präglad av utsökt smak" (Quelqu'une), "regi och iscensättning var för svenska förhållanden något ganska enastående" (FDP), det hela var "mycket ståtligt och magnifikt, gjort med mycken smak och kultur -- alldeles som de amerikanska praktfilmerna" (Marfa). Nästan alla recensenterna gör någon hänvisning till den samtida amerikanska filmproduktionen. Jens Flik i NDA skriver sålunda: "Stiller, som, med sin böjelse för moderna motiv och modern miljö, väl närmast är att jämföra med en Thomas Ince, eller ännu bättre en Cecil B. de Mille, presenterar (--) ett nytt mästerprof, som säkert kommer att afsevärdt skärpa hans berömmelse."

Samtidigt frågar sig Damsel i StD om Erotikon trots sin "kontinentala prägel" verkligen har några chanser "i den hårda tävlan med högklassiga amerikanska filmer av närliggande idéinnehåll" och Nick i SocD skriver litet sötsurt: "Samtidigt med att den moderna filmtekniken på gott och ont firar triumfer i Erotikon, visar filmen en anmärkningsvärt stor avhängighet av talscenens franska komedier."

Även ifråga om skådespelarprestationerna är meningarna delade bland recensenterna. I SvD skriver Quelqu'une: "Spelet är ojämnt. Anders de Wahl, som här debuterar på den vita duken, gör erkännansvärda försök att få fason på sin inkonsekventa professor. Övertygande blir han aldrig, därtill är rollen för konturlös, men rolig är han mångfaldiga gånger, ehuru han ej på långa vägar får utnyttja sina möjligheter."

I AB tror R-n emellertid att det är Anders de Wahl som "kommer att bli filmens egentliga dragplåster" i stället för den Tora Teje, om vilken Marfa i DN skriver att platsen i filmens förgrund "så småningom intas av Tora Teje eller rättare sagt, av hennes toaletter. De spela nämligen en särdeles framträdande roll i dramat och äro också ofantligt eleganta för svenska förhållanden. Fru Teje bär också upp dem med utsökt raffinemang, men förutom de rena mannekängposerna blir det inte mycket mera. Spelet saknar den omedelbara naturlighet och charm som behövas för att fängsla åskådaren. Som det nu är, får man inte mycken sympati för det lilla raffinerade konstkabinettet till professorska. Men vacker är hon så att det förslår, och alla de scener i vilka hon förekommer äro uppbyggda med henne som medelpunkt och direkt arrangerade så att de bilda bakgrund och ram till hennes farliga, sällsynta skönhet."

För övrigt får fotografen Henrik Jaenzon, som kritiserades hårt för fotot i Stillers föregående film, Fiskebyn (1920/5), genomgående mycket beröm, och dessutom uppmärksammas de eleganta textvinjetterna, som ritats av en ung dam, Alva Lindbohm-Lundin, som sedemera skulle bli den svenska filmens främsta textriterska under en lång följd av år.

Baletten, som ingick i filmens operaföreställning, fann många recensenter däremot både långtråkig, odramatisk och väsensfrämmande. Stiller, som tidigare haft så blandade erfarenheter av "film i filmen" (Vingarne, 1916) gjorde nu samma erfarenhet med "teater i filmen".

Kommentar Svensk filmografi

Erotikons underlag utgörs av den ungerske författaren Ferenc (Franz) Herczegs (1863-1954) pjäs "A Kék róka" (Den blå räven), på tyska kallad "Der Blaufuchs". Under titeln "Riddaren av i går" spelades pjäsen, som haft sin urpremiär i Budapest 13.1.1917, i Stockholm som säsongöppningsprogram på Svenska teatern hösten 1917. Därvid uppbar Tora Teje den roll som i filmen spelas av Karin Molander.

Den roll, som Tora Teje själv sedermera spelar i filmen, spelades då av Pauline Brunius, som under de följande åren gästspelade i rollen, bl a på Svenska teatern i Helsingfors. Pjäsen och dess innehåll får alltså anses välbekant, när SF beslöt att spela in den. Herczeg var heller inte obekant i andra avseenden.

En roman av honom låg till grund för SF:s Gyurkovicsarna (1920) och senare skulle man spela in dess parallell Flickorna Gyurkovics (1926).

Som medarbetare vid utformningen av Erotikons manuskript hade Stiller f.d. redaktionssekreteraren i Norrköpings Tidningar, sedermera fil. dr Arthur Nordén (1891-1965). Denne hade sommaren 1919 varit den förste innehavaren av Svenska Bios då nyinstiftade filmstipendium och i den egenskapen följt bolagets inspelningsverksamhet.

Efter sin återkomst till Norrköping fick Nordén på hösten 1919 en förfrågan från Stiller om han ville ta anställning i bolaget som manuskriptförfattare, litterär medarbetare och sekreterare åt Stiller. Nordén svarade ja och blev från årsskiftet 1919-20 för tre år framåt anställd vid SF. Han stannade emellertid endast något över ett år och var under denna tid veterligt inte verksam annat än som en f.ö. mycket flitig medarbetare åt Stiller. Han har berättat om den tiden i en även i särtryck utgiven artikel i Norrköpings Tidningars julläsning 1938.

På olika håll förekommer uppgiften att Erotikons manuskript författats av "herrar Rellits & Nedron", en signatur som senare åter skymtar i andra sammanhang: Stillers och Nordéns namn baklänges. Signaturen har faktiskt på sina håll (utomlands) tagits på allvar.

Stillers Erotikon har ingenting annat än titeln gemensam med Per Hallströms (1866-1960) 1908 skrivna och 1909 på Dramaten i Stockholm uppförda, till dåtida Stockholmsmiljöer förlagda, satiriska lustspel. Där spelade Anders de Wahl den manliga huvudrollen, författaren Herman Bardolf.

Erotikon spelades in under juni och juli 1920 och ateljéscenerna togs i den just färdigställda och pingstdagen den 23 maj 1920 invigda Filmstaden i Råsunda. Från och med nu upptogs även två negativ av varje spelfilm, ett A-negativ och ett B-negativ, varandra så identiskt lika som möjligt. De bägge kamerorna var placerade tätt intill varandra och sköttes av en A- och en B-fotograf, benämningar som fortfarande kvarstår men med numera helt förändrade innebörder.

A-fotografen var då som nu filmens verklige fotograf. Anledningen till arrangemanget, som varade i flera år, var att tekniskt tillfredsställande duplikatnegativ ännu inte kunde framställas och Svenska Bio hade i flera år varit van att låna ut originalnegativet utomlands. Bägge kamerorna tog alltså exakt samma bild, inte som i Hollywood ofta var fallet bilder med olika inställning: helbild, närmare bild eller närbild.

Den musik som framfördes vid premiären på Röda Kvarn känner man väl. Ouvertyren bestod av förspelet till Otto Nikolais "Muntra fruarna i Windsor". Det fortsatte in i första akten, där det övergick i ett potpurri ur samma opera. Fru Irenes besök hos sin pälshandlare och mötet med baron Felix ledsagas av ett allegro av Ernest Gillet, kallat "Gai Printemps". Vid deras gemensamma flygtur återkommer Gillet, nu med "Valse brillante".

När professorn visar sig middagsklädd i sitt hem, hälsas han av "Jag är kungen gemålen, kungen gemålen, Sköna Helenas man ..." ur Offenbachs "Sköna Helena". Den gamle stofilen professor Sidonius gör entré till tonerna av ett humoristiskt intermezzo av Ad Selenick.

Under scenerna i salongen efter middagen följer några franska gavotter, och när fru Irene sätter sig vid pianot följer först ett pianosolo av Christian Sinding och sedan - i överensstämmelse med innehållet i filmen - Griegs "Jeg elsker dig".

Men snart är man tillbaka i en lättare tonart och när baron Felix i sin ungkarlslya gör sig i ordning för operabesöket, intoneras en vals ur Richard Strauss "Rosenkavaljeren". Den fortsätter under de första scenerna på operan.

Baletten på operan åtföljs sedan av Kurt Atterbergs för ändamålet specialkomponerade musik. Därpå följer ett preludium av Bizet och sedan prologen ur Leoncavallos "Pajazzo".

"Pajazzo" inleder även tredje akten, nu med en gavott och en menuett. Under gatubilderna, där Prebens svartsjuka väcks, spelas en ouvertyr ur Johann Strauss "Karneval i Rom" och därpå en menuett ur Puccinis "Manon Lescaut". Uppgörelsescenerna mellan Preben och Irene ackompanjeras av Agostino Filipuccis "Appassionata" med sina dramatiska accenter.

Därpå följer musik ur Johann Strauss "Läderlappen", och när Irene ger sig av "hem till mamma", åtföljs hon av Franz Lehárs vals från "Die blaue Mazur".

Filmens avslutning ackompanjeras först av Johann Strauss ouvertyr till "Drottningens spetsnäsduk" (avlöst helt kort av Griegs "Jeg elsker dig") och sedan slutar filmen till toner ur "Läderlappen".

Filmen Erotikon är inte bevarad i ursprungligt skick. Förlaga till den av SFI restaurerade kopian är den i september 1925 framställda, då av "pedagogiska skäl" förkortade kopia, som tillfördes SF:s skolfilmarkiv. Den var 1921 meter, dvs 200 meter kortare än originalet. Vid en visning 1964, då filmen ännu inte restaurerats, tog ett parti av denna skolfilmskopia eld och förstördes. Detta parti har i likhet med de 1925 klippta delarna aldrig kunnat ersättas, då ingen annan originalkopia av Erotikon veterligt är bevarad. Den av SFI numera restaurerade kopian är med insatta svenska originaltexter 1769 meter, varför numera totalt ca 350 meter saknas i förhållande till filmens ursprungliga längd.

Flera recensenter betonade att Erotikon var Anders de Wahls filmdebut. Så var dock inte fallet. Debuten hade skett redan tre år tidigare (1917) i en kortfilm, inspelad av Pathés svenska dotterbolag och visad under titeln Anders de Wahl på filmen eller Vem är hänsynslösast, mannen eller kvinnan? Mycket litet är känt om filmen som veterligt inte är bevarad.

Erotikon såldes för visning i Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien, Holland, Belgien med kolonier, Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Tysk-Österrike, Ryssland med Sibirien, Egypten, Sudan, Syrien, Palestina, Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Ecuador, Guyana, Paraguay, Peru, Uruguay, Venezuela, Mexico, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua, Costa Rica, Panama, Cuba, Jamaica, Haiti, Puerto Rico och övriga länder i Västindien, USA, Canada, Japan, Australien. Efter några års bortfall hade Ryssland, nu med Sibirien särskilt angivet, återkommit som köpare av svensk film.

Några närmare uppgifter om totala antalet sålda kopior eller det ekonomiska resultatet av filmen är inte bevarade.

Efter framgången med Erotikon planerade Stiller ett slags fortsättning men därvid inte en film utan en serie i samma genre, byggd kring en genomgående person av Tora Tejes typ, spelad av en attraktiv, internationell skådespelerska. Men trots att mycket arbete lades ner på projektet, ledde det inte till något.

Herczegs pjäs är senare filmad en gång. Det tyska bolaget UFA spelade 1938 in Der Blaufuchs med Zarah Leander i den roll som Tora Teje hade i Erotikon. Regissör var Viktor Tourjansky och filmen hade premiär i Sverige 13.3.1939 under titeln Blåräven.

Originaltitel	A kék róka (Pjäs)
Författare	Ferenc Herczeg

Filmstaden	Solna	Sverige	Filmstaden, Råsunda. Carl Eldhs skulpturateljé. Kungl Operan, Stockholm. Naturhistoriska riksmuseet, Frescati. Nybrokajen vid Strand Hotel, Hovslagaregatan, Stockholm.
Carl Eldhs skulpturateljé	Stockholm
Kungliga Operan	Stockholm
Naturhistoriska muséet	Frescati
Nybrokajen vid Strand Hotel	Stockholm
Hovslagaregatan	Stockholm

Sverigepremiär	1920-11-08	Cosmorama	Göteborg	Sverige	106 min
	1920-11-08	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	106 min
	1920-11-08	Metropol	Malmö	Sverige	106 min
	1920-11-08	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	106 min
Urpremiär	1920-11-08	Cosmorama	Göteborg	Sverige	106 min
	1920-11-08	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	106 min
	1920-11-08	Metropol	Malmö	Sverige	106 min
	1920-11-08	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	106 min
TV-visning	1978-12-29	TV1		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	1996-04-02
	2000-03-21
	2001-06-01
	2001-06-01
	2001-06-03
	2001-10-16
	2001-10-23
	2003-11-11
	2003-12
	2004-10-21
	2006-07-01
TV-visning	2007-01-29	SVT1		Sverige
	2008-08-07	SVT2		Sverige	97 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2009-10-21
TV-visning	2010-10-04	SVT1		Sverige
	2012-10-01	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2012-10-14
TV-visning	2015-04-27	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning	2017-04-29	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2017-04-29
Cinemateksvisning	2019-09-03	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2019-09-03
	2022-01-13		Stockholm	Sverige

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Erotikon (1920)
Klassiska svenska filmer (1959)		Erotikon (1920)

Balett

Entomologi

Flygning

Otrohet

Skulpturateljé

Sofistik

Stockholm/Hovslagaregatan

Stockholm/Naturhistoriska riksmuseet

Stockholm/Nybrokajen

Stockholm/Operan

Svartsjuka

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1769

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1764

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1770

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	1772

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	1764

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	1763

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	1770

Typ	Ej typbestämt material
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Typ	Videokopia digital
Bärare	DVCAM (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Erotikon. Filmkomedi i 5 akter av Mauritz Stiller & Co
Tryckeri	Rokotryck AB Kopia
Affischdesign	Einar Nerman

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Erotikon

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	72 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Komedi i fem akter av Rellits och Nedron.
Omfång	5 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	16 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	5 s.
Språk	Danska

Typ	Dialoglista
Omfång	6 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	8 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Längd i minuter	97 min
Texter i läslängd	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264