Två konungar (1925)

Media (167 st)

Originaltitel	Två konungar : Romantiserad skildring från Gustaf III:s och Bellmans dagar
Svensk premiärtitel	Två konungar
Distributionstitel	Bellman (Danmark) Kaksi kuningasta (Finland) Tvä konungar (Finland)
Alternativtitel	Bellmanfilmen (arbetstitel) Filmen om Bellman (arbetstitel)

Regi	Elis Ellis
Manus	Henning Ohlson Elis Ellis
Foto	Julius Jaenzon (som J. Julius) Gustaf Boge
Koreograf	Sven Tropp
Arkitekt	Allan Egnell Agne Beijer (se Kommentar)
Musikarrangör	Rudolf Sahlberg (stumfilmsmusik vid premiären på Röda Kvarn.)
Orkester	Röda Kvarns orkester (stumfilmsmusik vid premiären på Röda Kvarn, 18 m)
Orkesterledare	Rudolf Sahlberg (stumfilmsmusik vid premiären på Röda Kvarn.)
Kläder	Sixten Strömbom
Smink	Manne Lundh

Arne Weel	Gustaf III
Åke Claesson	Carl Michael Bellman
Harald Schwenzen	Thure Hielm
Hugo Björne	baron Gustaf Mauritz Armfelt, gunstling vid hovet
Nils Arehn	baron Carl Fredrik Pechlin, sammansvuren
Gabriel Alw	Jacob Johan Anckarström, sammansvuren
Renée Björling	Anne-Charlotte von Stapelmohr
Jessie Wessel	Frederique Grönlund, senare fru Bellman
Inga Ellis	Karin Blom
Ebon Strandin	Ulla Winblad
-	Ej krediterade:
Manda Björling	fru von Stapelmohr, Anne-Charlottes mor
Thor Modéen	Mollberg
Stina Berg	roddarmadam
Alva Garbo	Magdalena Rudenschöld		(ej identifierad)
Astri Richard	drottningen
Gerda Ström	mamsell Arfvedsson, sibylla
Nils Ekstam	Hans Henric von Essen
Erik "Bullen" Berglund	Elis Schröderheim
Ernst Brunman	Fader Blom på Gyllene Tuppen, Karins far
Arvid Enström	Fredman
Wilhelm Tunelli	Armfelts lakej
Hulda Malmström	en mor med barn på Gröna Lund
Thor Christiernsson	Bielke
Wictor Hagman	Reuterholm, sammansvuren
Gustaf Lövås	kunglig executeur
Carl-Gunnar Wingård	kunglig executeur
Gösta Gustafson	passagerare i roddbåten
John Melin	passagerare i roddbåten
Herman Lantz	passagerare i roddbåten
Nils Jacobsson	sammansvuren
Emmy Albiin	den fattiga modern som får en stekt fasan av Bellman
Sven Tropp	dansare i Drottningholmsparken
Elly Holmberg	dansare i Drottningholmsparken
Carl Browallius	en man på krogen Tre Liljor
Oscar Bergström	Sergel
Gösta Richter	en sammansvuren
Knut Frankman	Fader Movitz med basfiolen
Gucken Cederborg	kvinna i Bellmans sällskap
Georg Fernquist	lakej hon konungen
Helge Kihlberg	pukslagaren på Gröna Lund
Justus Hagman	en man på krogen Tre Liljor
Sven Quick	en man på Tre Liljor
Alfred Sundberg	en sammansvuren
Sture Baude	lakej hos konungen
Erik Johansson	en skålande vid Fredmans bord på Gröna Lund
Albion Örtengren			(ej identifierad)
Ragnar Falck			(ej identifierad)
Anna Lilja			(ej identifierad)

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	Filmindustri AB Skandias Filmbyrå	1925
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Den unge lycksökaren Ture Hjelm möter en dag ett skenande ekipage och lyckas genom ett rådigt och våghalsigt ingripande avstyra en olycka. Ekipaget tillhör Gustaf III:s gunstling, baron Armfelt, och som belöning för sin bragd får Ture tjänst vid konungens garde. Konspiratörer försöker lönnligen locka honom över till kungens fiender, men Ture rapporterar för Gustaf som får ett bistert och beslutsamt uttryck i ansiktet: "Spioner även här!" Hans förtroende för Ture tilltar.
Lyckligt ovetande om anslagen som hotar hans vän och gynnare framlever filmtitelns andre konung, dvs Carl Michael Bellman, sina dagar sjungande visor till luta i Stockholms omgivningar.
I hans närhet finns ständigt de unga damerna Ann-Charlotte von Stapelmohr och Frederique Grönlund. Bellman har bara ögon för den förstnämnda, vilket synbarligen smärtar den tillbakadragna Frederique.
Vid midsommarfirandet på Gröna Lund ska Bellman framträda, och konungen får lust att trots faran närvara. "Det skulle bereda mig stor plaisir att se hur mitt folk amuserar sig utan att mitt incognito röjes". Han blir igenkänd, och hans trogna folk hyllar honom entusiastiskt.
Men de sammansvurna konspirerar mot hans liv, och Ture Hjelm råkar få veta att de planerar ett attentat på Haga slott om natten. Han beger sig dit, och duktig fäktare som han är lyckas han driva de maskerade skurkarna på flykten.
Under en picknick vid Mälarens strand friar Bellman till Ann-Charlotte som emellertid inte ger något bestämt svar. Under hemfärden får han för första gången upp ögonen för Frederiques behagfulla väsen. Denna gång är hans kärlek besvarad.
Konungen visar sitt mod och sina dramatiska böjelser genom att uppsöka sina fiender i deras eget kvarter och inviterar dem till divertissemang på Drottningholm.
Flera år har gått. På Huvudsta slott spionerar Ture Hjelm på de sammansvurna som planerar inför den slutgiltiga gärningen på maskeradbalen. Han blir emellertid upptäckt och bunden och kan inte hindra dem från att förverkliga sina onda anslag.
Samtidigt sitter den nu åldrande Bellman i sitt hem med Frederique och skriver. Man får egendomliga varsel om vad som är på väg att hända: en sträng brister på lutan, konungens porträtt lossnar från sin spik.
På maskeradbalen närmar sig en grupp djupt maskerade män Gustaf III. "Godnatt, vackra mask!" är signalordet, och så kommer skottet. "Se inte så förskräckt ut, Armfelt, det gör inte alls ont. Det smärtar mig bara att den krabaten sköt mig bakifrån", säger kungen innan han dör.

Censurnummer	36060
Datum	1925-11-06
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2461 meter

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit (tintad)
Bärare	35 mm
Hastighet	20
Längd i meter	2461 meter
Längd i minuter	108 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det var ett ovanligt mottagande som premiärpubliken på Röda Kvarn fick i går, då rokokofilmen Två konungar hade premiär. Hela personalen, biljett- och konfektförsäljerskor och vaktmästare voro skrudade i dräkter från gustavianska tidevarvet. Man måste också medge att det gav intryck av fest och glädje med detta pittoreska inslag."

Denna beskrivning gav AB:s Refil, som kallade filmen en sensation, en upplevelse. Även den övriga stockholmspressen gav i huvudsak uttryck åt stor uppskattning. Mest entusiastisk var Arbetarens recensent, som kallade filmen "den utan tvivel bästa film, som hittills framställts i vårt land". Gvs i StD berömde Elis Ellis' förmåga att levande gestalta i bild: "Man har verkligen allt skäl att tala om regi (-). Två konungar är utan jämförelse bland de senare årens svenska filmer."

Reservationerna gällde främst överflödet av episoder, splittringen i sammanhanget och bristande dramatisk stringens.

"Det var nämligen ganska klent bevänt med den dramatiska utvecklingen men de vackra bilderna, som ibland medförde, att man hade känslan av att sitta och bläddra i ett illustrerat praktverk, framkallade i förening med den ytterst skickligt arrangerade musiken en reflex från den gustavianska tiden med all dess prakt och esprit.

Och här komma vi in på ett viktigt kapitel -- det är nämligen obestridligt att denna film står och faller med musiken. Hr Sahlberg, som med fog torde kunna betecknas som den svenska filmens främste musikexpert, har här genom en skicklig sammanflätning av Bellmansmelodier och samtida kompositioner -- Mozart, Haydn, Rameau -- åstadkommit ett ackompanjemang, som icke blott bär filmen utan också förlänar den det liv, som den ursprungligen saknar. Jag skulle icke vilja se denna film med ackompanjemang av enbart piano och fiol! Emellertid har Två konungar mer än någon annan film dokumenterat musikens betydelse för filmen och när man lämnar Röda Kvarn, minnes man icke minst de många vackra melodierna. Hur träffande var t ex icke ledmotivet ur Haydns barnsymfoni inpassat i den lilla gatuscenen med barnen, som spelade Gubben Noak!" (Hake i SvD)

Sahlbergs musik hörde till det som konsekvent berömdes, liksom Julius Jaenzons foto. "Många av de tavlor som upprullas ha en rokokomålnings lekande, idylliska behag. Till denna effekt bidrar fotografen, J. Julius, med ett godt kameraarbete." (StT)

Däremot var reaktionerna delade inför de två titelrollernas framställare. Flera kritiker ansåg att Arne Weels Gustaf III saknade pondus och majestät och framstod som operettaktig. Åke Claesson som Bellman uppfattades av somliga som livlös och beskedlig, utan färg och must.

S G S i FDP ansåg dock de båda konungarna vara "tagna på kornet, i synnerhet den sistnämnde, ty Åke Claesson har gjort ett mästerverk av sin roll som den romantiske idealisten. Man ser den av folket så älskade skalden i en mängd idylliska scener från Haga, då denne med sitt älsklingsinstrument inspireras av den natursköna omgivningen till sina många vackra dikter och melodier."

SocD:s recensent påpekade i förbigående det anmärkningsvärda förhållandet att de sammansvurnas motiv aldrig blir redovisade i filmen, och oaktat sin entusiasm för den rojalistiska filmen erinrade Arbetarens kritiker om att en "något så när genomsnittsbildad människa vet vem Gustaf III var, känner hans reaktionära sinnelag, hans statskupp, hans ömkliga roll som mecenat och dålig rådgivare åt den franska revolutionens fiender".

Kommentar Svensk filmografi

Denna utomordentligt påkostade kostymfilm tillhör den patriotiska och rojalistiska genre som blomstrade under senare hälften av 1920-talet. Stor möda lades ned på den yttre autenticiteten. Vetenskaplig expertis tillkallades för att dekorer, dräkter och rekonstruktioner skulle bli historiskt korrekta.

Uppbyggandet av friluftsteatern i Drottningholms slottspark leddes av Agne Beijer som även kontrollerade den historiska korrektheten i maskeradbalens masker, vilka kopierats efter Desprez' teckningar.

De läckert utförda textkartongerna har ett demonstrativt arkaiserande och franskinfluerat ordval och är ofta försedda med spirituella rokokovinjetter som anspelar på situationen. Åtskilliga scener är inspelade i autentiska miljöer som ställdes till förfogande av hovet som t o m lånade ut Gustaf III:s galavagn och kungaslupen "Vasaorden" till inspelningen. Den magnifika operamaskeraden är dock filmad i Råsundaateljéerna som här åstadkom ett av de mest påkostade byggena i Filmstadens historia. Inspelningen ägde rum i maj, juni och juli 1925.

Den svenska tjugotalsfilmens internationella orientering tar sig uttryck i att man med sikte på grannländerna engagerade den danske operettskådespelaren Arne Weel för Gustaf III:s roll och den unge norrmannen Harald Schwenzen som Ture Hjelm. Det kan i marginalen påpekas, att rollen som Magdalena Rudenschöld spelades av Greta Garbos syster Alva, som avled en tid efter inspelningen.

Åke Claesson, som gjorde sin filmdebut i Två konungar var redan väl förtrogen med Bellmans roll. Han hade gjort Bellmanturnéer runt om i Skandinavien och på kontinenten, och han hade spelat rollen i Ernst Didrings pjäs vid Svenska Teatern i Helsingfors. I svensk film skulle han förbli bellmantolkaren par préférence och spela rollen i ytterligare tre filmer: Ulla min Ulla (1930/8), Sol över Klara (1942/15) och Hans majestäts rival (1943/33).

I Två konungar framför Claesson åtskilliga av Bellmans visor i sekvenser som är så långa, att de ska ge biografkapellen rejält med utrymme att blomma ut musikaliskt. Texterna anger konsekvent vilka visor som tänkes exekverade av sånga!ren.

Filmens uppläggningar erinrar i mycket om pjäsen "Två konungar" av Ernst Didring (1868--1931), men manuskriptet räknades av SF som ett original för filmen. Däremot måste bolaget utverka Didrings tillstånd att få använda pjäsens titel även på filmen. Kungaparet hade för övrigt varit huvudpersoner och gett namn åt en svensk spelfilm redan långt tidigare, nämligen Gustaf III och Bellman av år 1908.

Samtidigt med Ellis hade John W Brunius för Film AB Nordstjärnans räkning påbörjat en inspelning om Gustaf III med Gösta Ekman i huvudrollen. Den inspelningen avbröts, sannolikt av hänsyn till de publika vanskligheterna med två filmer på samma motiv, men också till följd av Gösta Ekmans engagemang i den tyska filmatiseringen av Faust. Av Nordstjärnans projekt förverkligades bara en liten kortfilm, inspelad på Stockholms slott under titeln En afton hos Gustaf III på Stockholms slott (se do i Appendix).

Två konungar räknades vid premiären i november 1925 som producerad av Svensk Filmindustri, men ännu i september annonserades Kronfilm som officin.

Originaltitel	Två konungar (Pjäs)
Författare	Ernst Didring

				1925-05	1925-07
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
Stockholms slott	Stockholm	Sverige
Drottningholms slott	Ekerö	Sverige
Tessinska rummen i Överståthållareämbetets palats	Stockholm	Sverige
Hagaparken	Stockholm	Sverige
Djurgården	Stockholm	Sverige
Gamla Stan	Stockholm	Sverige
Gustavianska rummen på Gripsholms slott	Strängnäs	Sverige
	Mälaren	Sverige

Sverigepremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	108 min
Urpremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	108 min
Sverigepremiär	1925-11-09	Victoria	Göteborg	Sverige	108 min
Urpremiär	1925-11-09	Victoria	Göteborg	Sverige	108 min
Sverigepremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	108 min
Urpremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	108 min
Sverigepremiär	1925-11-09	Scania	Malmö	Sverige	108 min
Urpremiär	1925-11-09	Scania	Malmö	Sverige	108 min
Sverigepremiär	1925-11-09	Skandia	Norrköping	Sverige	108 min
Urpremiär	1925-11-09	Skandia	Norrköping	Sverige	108 min
Sverigepremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	108 min
Urpremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	108 min
Sverigepremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	108 min
Urpremiär	1925-11-09	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	108 min

Adel

Attentat

Bellman, Carl Michael (1740-1795)

Drottningholm

Död

Fester

Fäktning

Förräderi

Gripsholm

Gustaf III, kung av Sverige (1746-1792)

Huvudsta

Häst/skenande

Kungligheter

Maskerader

Midsommar

Mord

Mälaren

Norrflärke

Olyckstillbud

Opera

Patriotism

Picknick

Räddningsbragd

Sammansvärjning

Skådespelare

Spioner

Stockholm Gamla stan

Stockholm Slottet

Stockholm/Djurgården

Stockholm/Haga

Stockholm/Överståthållareämbetets palats

Sångare

Teatrar

Varsel

Vasaorden

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2242

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2270

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2270

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	Allan Egnell

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostymskiss
Teknik	Färgkrita
Storlek	23

Typ	Kostymskiss
Teknik	teckningar
Storlek	2 st Bläck

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Der Königsmord in der Stockholmer Oper.
Omfång	3 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Scenario: Henning Ohlsson och Elis Ellis.
Omfång	6 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Fighting Thgough.
Omfång	6 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Der Köningsmord in der Stockholmer Oper.
Omfång	7 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Deux rois.
Omfång	6 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Textlista upprättad efter nyrestaurerad kopia.
Omfång	17 s. Produktionsuppgifter och rollista (1 s.).
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Finska