Vi två (1939)

Media (91 st)

Originaltitel	Vi två
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Schamyl Bauman
Manus	Ragnar Hyltén-Cavallius
Förlaga	Din nästas hustru (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Terrafilms Produktions AB
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-02-23

Medverkande

Sture Lagerwall
Sture Ahrengren, arkitekt

Signe Hasso
Kristina Ahrengren, Stures hustru

Stig Järrel
Baltsar Ekberg, byggnadsingenjör

Ilse-Nore Tromm
Helena Ekberg, Baltars hustru

Gösta Cederlund
professor Hagstam, arkitekt

Carl Barcklind
doktor Frodde, Stures gamla konfirmationslärare

Visa fler

Handling

Det unga paret Sture och Kristina ligger i sin säng. Han ger henne en ring i present eftersom de firar sin bröllopsdag. De talar om sin gränslösa lycka men oroar sig också för...

Visa hela handlingen

Press

DN (Per Lindberg): "Det har på sistone börjat tjatas om att svensk film behöver svensk vardagshumor och svenskt vardagsspråk. I berättigad reaktion mot en äldre, uppskruvad teaterton har...

Visa all press

Det unga paret Sture och Kristina ligger i sin säng. Han ger henne en ring i present eftersom de firar sin bröllopsdag. De talar om sin gränslösa lycka men oroar sig också för morgondagen. Det här kan ju inte vara för evigt och tänk om det tar slut en dag, om det kommer en dag då de inte längre kan älska varandra, se på varandra och kyssa varandra. De har talat om att skaffa barn men säger sig inte har råd.

Vid frukostbordet talar de vidare om vad de ska göra om han vinner en arkitektpristävling han deltagit i. Samtidigt är hans chef, professor Hagstam på arkitektfirman, irriterad över att Sture inte kommer i tid. När Sture sedan kommer till sitt arbete ringer han först hem till Kristina och säger med förställd röst att han fått tredje pris. Sture har därefter en dispyt med sin chef. Denne är förtörnad över priset. Han kan inte ha en anställd som arbetar vid sidan om. Sture meddelar sin chef att han gör vad han vill på sin fritid. Han vill inte vara någon springgrabb och går sedan sin väg.

Sture träffar sin bekant Baltsar Ekberg, som har egen byggnadsfirma, och berättar att han sagt upp sig. Hemma hos Kristina igen uttrycker Sture sin oro över att han inte kan få någon plats, men säger att det är tur att de inte har några barn. Han ångrar sig och vill gå tillbaka till Hagstam och be om ursäkt, men Kristina säger till honom att inte göra det. Du ska gå framåt, säger hon.

Baltsar ringer i samma ögonblick och pratar om en generalkonsul Odelgren som ska bygga en villa och som behöver ritningar. Sture är tveksam och säger till Kristina att det inte går. Det är egentligen Hagstams jobb och att Odelgren egentligen vänt sig till honom som anställd i Hagstams berömda arkitektfirma, inte honom själv. Kristina fortsätter att mana på honom. I valet och kvalet kastar Sture krona och klave och bestämmer sig för att acceptera budet.

Sture visar Odelgren skisser över bygget han tidigare gjort. Odelgren tycker att de är utmärkta. Sture menar dock att han gjort dem som anställd hos Hagstam och därför kan inte ta uppdraget. Odelgren står dock på sig om avtalet. Efteråt äter Sture och Kristina middag med Baltsar och hans fru Helena. Hon gör uppenbart intryck på Sture, vilket oroar Kristina. När Helena spelar och sjunger om att smickra en kvinna, ser Sture helt betagen ut, vilket Kristina observerar.

På husbygget frågar Odelgren jobbarna hur de trivs och lovar ordentligt taklagsöl om de arbetar på duktigt. När han gått, resonerar de sinsemellan om att byggmästaren är en skum typ och att bygget kan vara blockerat. Odelgren diskuterar med Sture om att lägga på en våning mer än vad som varit planerat.

Sture och Kristina äter middag med Hagstam i Baltsars sportstuga, och Sture redogör för sina framtidsplaner och villabygget. Hagstam berättar att det är strejk på byggplatsen. Bygget är satt i blockad och kanske aldrig blir färdigt. Han frågar Sture om hur det varit om han hade begagnat sig lite av de äldres erfarenheter. När Hagstam sedan går kommer Kristina efter och säger argt, att det är hon som driver på Sture. Hon tror på honom och att han inte ska gå tillbaka. Hagstam tycker att hon är en prima kvinna och bra fostrad.

Baltsar har bjudit Sture att bo i deras sportstuga. Helena kommer ut och tycker att Sture och Kristina undviker dem. Hon uppträder förföriskt och Sture förefaller rådvill. Han säger att han numera inte vet vad han själv vill. Helena sätter honom på prov och frågar om han skulle kunna tänka sig att skiljas från Kristina för hennes skull. Nej säger han, han skulle inte kunna göra så mot Baltsar. Men Sture verkar vara på väg att falla och Helena ångrar sig.

Sture åker hem igen. Av en ren tillfällighet stöter han på sin gamle konfirmationslärare Frodde på ett kafé. Sture säger att han vill tala med honom om en sak och börjar prata ut som sina problem, bl a att familjen inte har råd att skaffa barn. Så talar en nutidsmänniska, säger Frodde, men barn är äktenskapets välsignelse. Han berättar om sitt eget liv, hur han välsignats med många barn i sitt 51-åriga äktenskap. Han varnar för de okända djupen i människosjälen, när Sture berättar hur han frestats. Frodde talar också om hur ett av hans barn ryckts bort, men att han insåg att det blev ett svart inslag i kärlekens väv. Han uppmanar nu Sture att själv lösa sina problem och köra ut djävulen och Freud med om det skulle behövas.

Sture kommer hem till Kristina och berättar nu om vad som hänt i sportstugan och om mötet med Frodde. Baltsar ringer och ber om ett möte på Stures kontor. Sture kommer dit, och Baltsar förefaller mycket nervös. Han tror att Sture misstänker att det är något mellan honom och Kristina. De börjar lösa upp sina hämningar med allt fler whiskygroggar och talar ut med varandra. Baltsar föreslår att de stryker ett streck över alltsammans och att de träffas igen i sportstugan.

Sture och Kristina åker ut i bil och Sture sitter moltyst. Kristina undrar varför. Han förklarar henne sin kärlek, och säger att det bara finns de två. Just då råkar de köra av vägen och Sture slår sig i huvudet. När han kvicknar till säger han att när det händer något sådant så känner man hur mycket kärleken och livet betyder. Kristina betygar sin kärlek och säger att hon nu vill bli mor.

Professor Hagstam har hamnat på sjukhus och Kristina besöker honom. De pratar om olyckan och om att Sture löst konflikten på Odelgrens bygge på egen hand. Hagstam erbjuder Sture att bli hans kompanjon i firman och efterträda honom så småningom. Han säger sig också veta vad som förestår henne. Han har sett det på "glansen i hennes ögon".

En tid senare är Kristina själv på sjukhuset inför den väntade förlossningen. Sture är mycket nervös, men Hagstam lugnar honom. Kvinnan är heroisk i ett sådant ögonblick, säger han. Helena och Baltsar är närvarande på sjukhuset. Sture undrar om inte de också ska ha barn. Helena pekar på sin man och säger att hon redan har ett, han blir aldrig fullvuxen. Sture får därefter gå in och titta på det nyfödda barnet under stor förundran.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (Per Lindberg): "Det har på sistone börjat tjatas om att svensk film behöver svensk vardagshumor och svenskt vardagsspråk. I berättigad reaktion mot en äldre, uppskruvad teaterton har man varit benägen att acceptera det karaktärslösa som tecken på en ny tidsstil. Man har varit benägen att utplåna gränsen mellan konstnärlig dialog och löst tjafs, mellan stil och svada, mellan spiritualitet och dumhet.

Så mycket trevligare var det därför att nu i Vi två få både se och höra en improvisatorisk lätthet som aldrig föll in i det vulgära. Förmodligen är den roman som ligger till grund för filmen, Hilding Östlunds 'Din nästas hustru', en ren och riktig sak. I varje fall har Ragnar Hyltén-Cavallius aldrig förr haft så god hand med ett filmmanus som denna gång. Mycket tyder på att Sture Lagerwall och Signe Hasso varit med om att ge dialogen dess impressionism.

Söker man något att anmärka på, finns givetvis också det. Framför allt en liten sockrad grötighet (gout suédois) i lustspelstonen här och var och en rörande förenkling av problemet om barn och äktenskap. Men man vill hälst slippa kritisera inför den graciösa svalkan och det humoristiska allvaret i detta förtjusande lustspel med dess ungdomliga kroppslighet och dess naiva öppenhet. Man vill hälst bara be publiken lägga märke till den utsökta fraseringen hos de två styva unga artisterna, sekunderade av Stig Järrel och Ilse-Nore Tromm, den senare visserligen mer bunden än de övriga. Hela denna kvartett gick rätt in i publikens hjärtan. Medan både Carl Barcklind som gammal konfirmationslärare och Gösta Cederlund som gammal bitvarg togo applåder för sina maximer om kärlek och barnalstring.

Schamyl Bauman hade givit filmen en underhållande bildrytm, som mjukt ansluter sig till berättelsen, påhittig, utan omständlighet. En välförtjänt succés."

SvD (Lill): "(-) Alltsammans klart, redigt, rejält och sympatiskt. Scenerna rada upp sig lätt och naturligt, dialogen flödar så osökt och ohämmat som man vant sig vid i regissör Baumans filmer och spelet håller den lagom lätta och lagom allvarliga komeditonen precis som det skall vara.

En invändning mot det rent kompositoriska i historien kan dock icke tillbakahållas; det gäller vad som borde varit en kort epilog, sedan konflikten lösts och orosmolnen av alla slag skingrats, men som i stället fått svälla ut till en kompakt och naiv nativitetspropaganda, visserligen älskvärd och välment men tyvärr fullkomligt onödig. Denna utväxt på den dramatiska byggnaden är emellertid den enda allvarliga anmärkning man har lust att rikta mot Vi två. Filmen är anspråkslös, vinnande, välgjord i det tekniska och underhållande. Den ger en bit modern vardag med moderna unga människor på ett riktigt sätt. Ibland är den banal -- som livet oftast är banalt, en smula sentimental som verkligheten kan vara.

Paret Signe Hasso och Sture Lagerwall har nu nått en naturlighet i samspelet, som ger alla de intima scenerna den charm som är nödvändig, de äro unga och förälskade på ett samtidigt spontant och raffinerat sätt. Fru Hassos utsökt känsliga mimik lyfter ibland prestationen upp på ett nästan Bergnerskt plan, även om rollen icke ger tillfälle till någon särskilt differentierad framställning."

Kommentar Svensk filmografi

Författaren Hilding Östlunds (1894-1969) roman "Din nästas hustru" kom ut 1936, han medarbetade sedan med Ragnar Hyltén-Cavallius om manus till denna film, Vi två, som lätt sammanblandas med en svensk film inspelad i Paris 1930 med samma titel i regi av John W. Brunius med bl a Edvin Adolphson, Anne-Marie Brunius och Ragnar Falck i rollerna. Manus den gången på en amerikansk pjäs av John Meehan bearbetad av Elsa Kastengren och de två filmerna har ingenting gemensamt annat än titeln.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se