Folket i fält (1953)

Media (1 st)

Originaltitel	Folket i fält
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Sölve Cederstrand Bengt Logardt
Manus	Bengt Logardt Sölve Cederstrand
Förlaga	Fänrik Ståls sägner. Del 1 (Dikt)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Centrumateljéerna
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1953-03-14

Medverkande

Åke Grönberg
Sven Pettersson, kallad ''Sven Duva'', lantbrukare, hemvärnsman

Bengt Logardt
Folke Holmqvist, t.f. professor i historia, hemvärnsman

Öllegård Wellton
Gunilla Brinkman, lotta

Mary Rapp
Lotta Holmqvist, lotta, Folkes syster

Rune Halvarsson
Viktor Frans Emanuel Goliat Svensson, kallad ''Virriga Viktor'', konditor, hemvärnsman

John Botvid
"Tvålfarfar", äldre hemvärnsman

Visa fler

Handling

Okända fallskärmstrupper landar i trakten av Norrköping. Hemvärnet larmas och rycker ut. Bland fosterlandsförsvararna finner vi lantbrukaren Sven Pettersson och storbondesonen Folke...

Visa hela handlingen

Press

Två tidningars recensenter gladde sig åt Logardt-Cederstrands "militärlustspel". "Mestadels har man kul", tyckte den ene av dem, Filmson i AB, och gav Åke Grönberg betyget "faktiskt...

Visa all press

Okända fallskärmstrupper landar i trakten av Norrköping. Hemvärnet larmas och rycker ut. Bland fosterlandsförsvararna finner vi lantbrukaren Sven Pettersson och storbondesonen Folke Holmqvist, egentligen t f professor i historia men vid anfallet just på semester hos sin far. Sven -- kallad "Sven Duva" emedan han anses klent begåvad och klumpig -- lyckas infånga en "fiende". Det avslöjas snart att det är fråga om en övning för att pröva hemvärnets beredskap.

Folkes syster Lotta skall genomgå en fjortondagars!kurs på Hemvärnets Stridsskola i Vällinge. Hon övertalar sin bror att följa med. Folkes förlovning har nyligen slagits upp, och han behöver avkoppling.

Då kursdeltagarna anländer till Vällinge finner de Sven redan där i egenskap av trädgårdshandräckning. Han har åkt till utbildningsorten på eget bevåg, dels för att visa att också han duger till något, dels för att få vara i närheten av Lotta, som han är intresserad av utan att våga ta några initiativ.

Första dagen inträffar en olycka i samband med en sprängning; en man fastnar under ett stenblock. Sven anlitas för att befria honom, och då det kort därefter visar sig att lantbrukaren är lika slug som stark får han delta i hemvärns!kursen på prov.

Under skolskjutningen utmärker sig Sven för stor träffsäkerhet, trots att han blundar vid avfyrningen. I själva verket är det den stridsvane Folke som placerat sina femettor på Svens tavla.

Lottorna erbjuder en dag manskapet vegetabilisk kost, men experimentet slår inte väl ut. Hemvärnsmännen lovar bjuda på bättre menu och själva svara för bespisningen när lottorna har sin friluftsdag.

Lottorna råkar under sin skogsmarsch in i ett manöverområde, tappar orienteringen i en utlagd dimridå, rullar ned för en grusbrant och hamnar slutligen i ett träsk. I förläggningens kök förstör Sven samtidigt genom oaktsamhet hela köttförrådet så att lottorna vid hemkomsten inte har något annat än de gamla grönsakerna att välja på.

På kärleksfronten går det bättre. Lotta dras till Sven, och Folke har funnit ett nytt intresse i den söta lottan Gunilla. Hon är dotter till rikshemvärnschefen, general Brinkman, och försedd med en av föräldrarna godkänd fästman, vilket Folke inte vet om. Han tror att den pojke -- Olle -- som plötsligt överlämnas i Gunillas vård är hennes eget barn. Barnet tillhör emellertid Gunillas syster.

Under en cykelutflykt får de två paren i förälskelsens begynnelse tillfälle att bokstavligen sjunga ut tillsammans. Olle vaktas under tiden av en annan, mycket välsjungande lotta (Ingrid Almqvist), som låter honom somna till visan "Ole Lukkeøye".

Bland mannarna från norrköpingstrakten finns Robert. Han försummar sällan att göra narr av "Sven Duva" och uppvaktar både Lotta och Gunilla.

Kursen skall avslutas med en partisanövning under general Brinkmans överinseende. I samband med övningen förbereder Robert, som arbetar åt en spionliga, inbrott i vapenförrådet. För att skydda sig misstänkliggör han Folke, vars logementskåp innehåller litteratur om franska revolutionen. Folke avstängs från deltagande. Nu ingriper Gunilla och tvingar sin far att personligen ta kontakt med Folke, varvid generalen blir helt övertygad om den unge professorns oskuld. Gunilla blir allt mer böjd för att glömma sin fästman och tänka sig Folke i rollen som livsledsagare.

Övningen går av stapeln. Sven utmärker sig för enastående tapperhet genom att ensam hålla en bro mot den anstormande fienden till dess försvararnas huvudstyrka anländer. Senare på kvällen överraskar han och Folke spionligan efter inbrott i vapenförrådet. De tar upp jakten på förövarna och lyckas efter en kort strid oskadliggöra dem. Robert och hans uppdragsmän överlämnas till stridsskolans befäl.

Vid den avslutande ceremonin tilldelas Sven och Folke medaljer för sitt föredömliga uppträdande. Folke passar på att göra en anhållan hos Brinkman "att få överta kommandot över generalens dotter". Detta beviljas. Även Sven får sin utvalda. Efter hemvärnschefens patriotiska tal traskar han rakt i armarna på Lotta.

Pressreaktion Svensk filmografi

Två tidningars recensenter gladde sig åt Logardt-Cederstrands "militärlustspel". "Mestadels har man kul", tyckte den ene av dem, Filmson i AB, och gav Åke Grönberg betyget "faktiskt riktigt underhållande som en halvmodern Sven Dufva"; om Rune Halvarsson hette det att han "lattjade suveränt". Beröm fick också Öllegård Wellton, Mary Rapp, Rut Holm och Hanny Schedin för sina "fina lottor". Att Nils Kihlberg faktiskt såg ut som en riktig officer hedrade "både honom och filmens upphovsmän", ansåg Filmson, som särskilt uppmärksammade Rune Ericsons foto, "alla gånger bra i sånt där lagom grådisigt manöverväder som efteråt (och på film) får ett förklarat skimmer".

En annan glatt överraskad recensent var S G-d i MT: "En riktigt rolig och trevlig militärfars (-). Den brokiga samling hemvärnsmän av växlande format, som här tillsammans med söta och lustiga lottor ställer till med en massa tokiga upptåg, bereder stor förströelse. Munterheten är det som man först och främst tagit sikte på, men också denna sanna beredskapsanda får sin lilla fina glorifiering." Upphovsmännen förklarades "med säker hand ha kokat ihop anrättningen". "Och den serveras med ett hejdundrande gott humör av Åke Grönberg (-), Rune Halvarsson, Eric Gustafson och John Botvid. Och lottorna Mary Rapp och Öllegård Wellton gör livet ljuvligt för de bålda krigarna, som trivs storartat. Och det gör också publiken."

Vad Lbk i DN egentligen tyckte gick inte att helt utläsa av recensionen, emedan den kapats vid sättningen. Så mycket framgick emellertid att kritikern ansåg lustspelet på Vällinge ligga en nivå över 91:an Karlsson: "Det är i allra högsta grad oförargligt -- med rätta barntillåtet -- och inte rått och klumpigt, och där finns en och annan rolig poäng." Dock lämnade upphovsmännen i stor utsträckning skådespelarna i sticket genom en underhaltig dialog. Lbk undrade slutligen om försvarspropagandan verkligen gick hem: "Vad säger de riktiga hemvärnsmännen och lottorna om en sådan här löskokt reklamfilm?"

I övriga stockholmstidningar förargade sig kritikerna. Tidningen Arbetarens recensent Odd Kjölsrud skrädde inte orden: "Man måste förvåna sig över att svensk film verkligen fortsätter att producera sådan smörja men det visar bara vad publiken vill ha eller åtminstone vad producenterna tror att den vill ha och det är inte så smickrande för någondera parten." Även Kjölsrud observerade barnet som "kröp in i handlingen för att ännu några plattheter skulle kunna serveras" och undrade om inte "hemvärnets höga vederbörande borde tagit sig en ordentlig funderare innan stridsskolan i Vällinge lånades ut och gärna läst igenom manuskriptet så kanske vi hade blivit förskonade från eländet".

Staffan Tjerneld (Expr) kände sig plågad: "Bedövning, doktorn, bedövning, viskar man då man tar del av tandläkare Bengt Logardts senaste film, där han gjort både manus, regi och huvudroll. Och det är inte för att den är så dum -- fast det är den ju förstås också på sina ställen -- utan för att den innehåller mängder av falsk patriotism framförd med en helt enkelt mördande naivitet."

Värre än Åsa-Nisse ansåg signaturen Movie i StT, ehuru han fann någon förnöjelse i Ingrid Almqvists "trivsamma sång". Inte den minsta förnöjsamhet redovisade Zack i SvD: "En sak är säker, inte har då Bengt Logardt och Sölve Cederstrand gjort det svenska hemvärnet någon tjänst med den stupida film!smörja de kokat ihop under namnet Folket i fält. Något värre har sällan skådats. Det är en enda anhopning av gamla, dammiga vitsar, småsnaskiga avklädningsscener och grovkorniga farsinslag, som man sett roligare utförda många gånger förut. Och mitt uppe i denna obeskrivliga soppa springer John Botvid omkring som en slags Stålfarfar, sjunger Ingrid Almqvist 'Ole Lukkeøye', leker Åke Grönberg Sven Duva, poserar Logardt som charmör. Och som ett extra meningslöst russin i kakan har man som sluteffekt satt in en fullkomligt omöjlig spionhistoria."

Kommentar Svensk filmografi

Folket i fält var den militärfars Bengt Logardt, i egenskap av medproducent, utfäst sig att tillverka åt Sandrews' biografer för att få med bolaget i produktionen av Ogift fader sökes (1953).

Några kritiker ville inte tro att Hemvärnets ledning i förväg granskat manuskriptet, men så förhöll det sig. Den svenska försvarsmakten hade sedan länge lärt sig leva fredligt i farsmakarnas sällskap och överse såväl med kvaliteten hos deras alster som det stundtals hårda gycklandet. Grundtonen var trots allt försvarsvänlig.

Populärmusikalisk dragkraft utgick från den filmdebuterande norsk-svenska sångerskan Ingrid Almqvist (1915-1993). Visan "Ole Lukkeøye", skriven och musiksatt av henne själv, uppmärksammades först i radions program "Frukostklubben" 1951. Pressad av skivbolaget Cupol gick den ut i 160 000 exemplar, en av tidens större försäljningsframgångar. Sångerskan gjorde ej något ytterligare framträdande i svensk spelfilm och övergick mot slutet av 1960-talet till annan konstnärlig verksamhet.

Inspelningen av filmen pågick en månad hösten 1952 med start en vecka in i oktober. Erforderlig militär rådgivning och hjälp lämnades av officerare vid Hemvärnets stridsskola i Vällinge utanför Södertälje.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se