Göran Stangertz

Media (1 st)

Svensk skådespelare och regissör. Född Göran Nils Robert Stangertz i Flen, Södermanland. Död i Helsingborg. Teaterchef i Helsingborg 2001-2009. Gift med skådespelarna Nina Gunke och Kajsa Ernst samt far till skådespelaren Niki Gunke Stangertz.

-

Göran Stangertz var uppväxt i Lund där hans talang första gången upptäcktes när han som skolelev spelade med i en ljudföreställning vid folkskoleseminariets övningsskola. Som gymnasist studerade han 1961-1963 vid ABF:s och Malmö stads ungdomsstyrelses teaterskola Thespis i Malmö och spelade senare studentteater i Lund. Han utbildades 1964-1967 vid Scenskolan i Göteborg och engagerades därefter vid Göteborgs stadsteater där han kom att ingå i den första gruppteaterverksamheten och som regissör var han i slutet av 1960-talet verksam vid teaterns barnteatergrupp. Där gjorde han även 1969 regidebut med en popversion av Shakespeare med Your Own Thing. Vid denna tid brukade han även framträda som poppratare i radion och medverkande i det satiriska radioprogammet Radiomonopol. Under 1970-talet var han flitigt verksam vid Göteborgs-TV både som regissör och skådespelare, bl.a. med ansvar för serier som Hammarstads BK och De lyckligt lottade. Som skådespelare blev han uppmärksammad för främst ett par roller hos Jan Halldoff: som ung man med psykiska problem i Det sista äventyret (1974) och senare i huvudrollen i filmversionen av Ulf Lundells Jack (1977).

Under 1980-talet var han vid Malmö stadsteater där han 1982 var regissör för Lars Noréns Natten är dagens mor, vilket innebar genombrottet för Norén på svenska scener. Därefter har han svarat för en lång rad uppmärksammade iscensättningar som t.ex. Gökboet på Folkan i Stockholm (1994), som han senare gjorde i en särskild tv-version 1996. På 1990-talet också uppmärksammad i sin genomgående roll som rockmusikern Mikael Persson i Richard Hoberts filmsvit om de sju dödssynderna med början i Glädjekällan (1993). Samtidigt gjorde han en serie uppmärksammade dokudramer om olika missbruksproblem, En dag i taget, för TV 1999, bl.a. om alkoholism som han själv trätt fram och talat om från egna erfarenheter.

Han var teaterchef i Helsingborg 2001-2009. Även om han inte spelat så många filmroller så framstår bilden av en utmärkt uttolkare av i grunden osäkra och veka män, särskilt märkbar i Det sista äventyret, men även i en roll som han anser som en av sina främsta som Nils Strindberg i Ingenjör Andrées luftfärd (1982). Även den genomgående rollen i Hoberts filmsvit kan räknas dit liksom den tidigare rollen som lingonodlare i Paradistorg (1977).

1975 fick han Guldbagge för sin roll i Jan Halldoffs Det sista äventyret. 1983 erhöll han Kvällspostens Thaliapris. För rollen i Spring för livet fick han 1997 års Guldbagge.

P O Qvist (2004)
(Redigerad 2012)