Förlorade stumfilmer

En artikel av
Jon Wengström, Senior Curator, Filmarkivet vid Svenska Filminstitutet
De landsflyktige (Mauritz Stiller, 1921). En i stort sett förlorad film, endast ett fragment på ett par minuter är bevarat.

År 1941 gick vid en explosionsartad brand en stor del av den svenska filmhistorien bokstavligen upp i rök, vilket har gjort att endast hälften av all spelfilm från stumfilmstiden finns kvar i våra dagar. Men det händer att vissa av dessa förlorade filmer dyker upp igen, ibland på de mest oväntade ställen. Filmarkivets Jon Wengström berättar i denna artikel om både saknade och återfunna filmer.

Den nationella filmografin för stumfilmsperioden 1897–1929 omfattar 478 filmer, av vilka drygt 270 finns bevarade, flera av dem dock endast som korta fragment. Detta betyder att närmare 50% av filmerna från denna period inte har överlevt till våra dagar.

Den främsta anledningen till att så många filmer har gått förlorade är branden i Svensk Filmindustris inhyrda lokaler i september 1941. Eftersom nitratfilm är så eldfängt hade myndigheterna med tanke på det pågående kriget förmått SF att flytta sitt lager från Filmstaden i Solna till en plats där det inte fanns bostadshus i närheten. Byggnaden som hyrdes ägdes av Nitroglycerin AB och låg på Rävudden vid Vinterviken i södra Stockholm. Där förvarades alla originalnegativ till spel- och långfilmsproduktionen från stumfilmsepoken som producerats av antingen Svensk Filmindustri, dess föregångare Svenska Biografteatern, eller bolag som genom åren förvärvats eller införlivats i Svensk Filmindustri, d.v.s. en överväldigande del av den svenska stumfilmsproduktionen.

Att så mycket som drygt 50% av filmerna från denna epok fortfarande finns kvar beror på att visningskopior fanns bevarade på annat håll när branden bröt ut; det gäller i synnerhet de mest kända och vid tiden framgångsrika filmerna, av vilka det framställdes många kopior från negativen. Dessa har återfunnits i bl.a. maskinrum på biografer, hos privatsamlare och inte minst i utländska arkiv.

Från dessa återfunna kopior har genom åren nya negativ kunnat framställas, från vilka nya visningskopior har gjorts så att filmerna åter blivit tillgängliga. I vissa fall har ett omfattande restaurerings- och rekonstruktionsarbete utförts, inte minst då ett nytt negativ framställts från flera olika kopiekällor. För filmer som återfunnits i form av utländska distributionskopior från tiden har de ursprungliga svenska mellantexterna återskapats. På senare år har också återfunnet material digitaliserats och digitalt restaurerats. Det är också värdefullt när nitratkopior från tiden av redan bevarade filmer återfinns, eftersom nya analoga eller digitala restaureringar då kan göras som bättre återger originalets ursprungliga längd, bildformat, mellantexter och eventuella färger.

Observera att ovanstående gäller för de filmer som finns upptagna i bokverket ”Svensk filmografi” och som räknas som vår nationella filmografi. Utöver dessa filmer producerades under stumfilmstiden en stor mängd korta dokumentär-, journal-, reklam- och informationsfilmer, såväl av Svensk Filmindustri (som inte förvarade negativen till dessa filmer i Vinterviken och som därför i många fall finns kvar) som av ett flertal andra bolag. Hur många filmer som totalt producerades finns det idag inga uppgifter om, därmed inte heller något mått på hur stor del av dessa filmer som finns kvar eller som har gått förlorade.

Eftersom närmare hälften av alla spelfilmer från stumfilmsperioden har gått förlorade är alla svenska stumfilmer som kan återfinnas av största intresse för oss. Om ni har filmmaterial som ni vill donera till oss så finns det en länk längst ner på denna sida. Där finns också en länk till Filmarkivets sida ”Bevarade och förlorade stumfilmer” med en lista över samtliga svenska stumfilmer i den nationella filmografin.

(publicerad i juni 2022)

Svenska stumfilmer som återfunnits under 2000-talet

Det händer glädjande nog att svenska filmer som setts som förlorade då och då återfinns, framför allt i utlandet. Det kan dels röra sig om att andra arkiv upptäcker filmerna i sina samlingar när de går igenom och identifierar okatalogiserat eller felregistrerat material, och dels att filmer dyker upp på de mest udda ställen – allt från nedlagda biografer till vindsförråd eller t.o.m. kyrkor – och lämnas in till något arkiv som därefter kontaktar oss om fynden. Här följer en lista med exempel på filmer som dykt upp under 2000-talet. Klicka på titlarna för att läsa mer om filmerna i Svensk Filmdatabas.

  • 2005 meddelade Cinémathèque française i Paris att de återfunnit filmens originalnegativ i sina samlingar. Filmen hade en fransk regissör, och var producerad av Pathé Frères filial i Stockholm, och i filmens tre manliga huvudroller återfinns de svenska regissörerna Victor Sjöström, Mauritz Stiller och Georg af Klercker. Filminstitutet lånade negativet och framställde nytt bevarandematerial och en ny visningskopia, med återskapade färger utifrån anteckningar på negativet och med rekonstruerade svenska mellantexter, utifrån en komplett textlista i Filminstitutets dokumentationssamlingar.

  • 2009 meddelade Cinémathèque française i Paris att de identifierat originalnegativet till filmen i sina samlingar. Filminstitutet lånade negativet och framställde en ny visningskopia 2014 där färgerna återskapats utifrån handskrivna noteringar på negativet. Filmen är den enda av de långfilmer som den Malmö-baserade Frans Lundberg producerade under 1910-talet som idag finns bevarad.

  • Ett kort fragment av filmen i Sveriges Televisions arkiv var det enda som fanns bevarat av filmen fram till 2009, då filmarkivet Filmoteka narodowa i Warszawa meddelade att en i det närmaste komplett nitratkopia av filmen återfunnits i en kyrka i södra Polen. Filminstitutet lånade kopian från det polska arkivet, och framställde 2011 ett nytt negativ och en ny visningskopia, med återskapade färger och svenska mellantexter.

  • Deutsche Kinemathek i Berlin återfann 2002 en tintad kopia av filmen i sitt nitratarkiv i Koblenz, från vilket Filminstitutet framställde nytt negativ och ny kopia med återskapade färger och svenska mellantexter.

  • Hösten 2018 meddelade arkivet vid Centre Nationale du Cinéma et de l’image animée (CNC) i Bois d’Arcy utanför Paris att de återfunnit en tintad nitratkopia med franska och tyska mellantexter av filmen. Den restaurerades av CNC i samarbete med Filminstitutet, som ansvarade för återskapandet av filmens ursprungliga mellantexter, och vi har nu en digital biografkopia av filmen.

  • Distributionsbolaget Lobster Films i Paris återfann en tintad nitratkopia av filmen med franska mellantexter, som filminstitutet via Det Danske Filminstitut i Köpenhamn lånade in 2006, då ett nytt negativ och visningskopia med återskapade färger och svenska mellantexter framställdes.

  • Sedan tidigare fanns ett fragment av filmen i Filminstitutets samlingar, ca 11 av filmens ursprungliga 96 minuter. I början av 2010-talet meddelade BFI National Archives i London att en donation de tagit emot från en nedlagd biograf också innehöll en i det närmaste komplett nitratkopia av filmen. BFI har framställt nytt negativ för att säkra materialet.

  • Det ryska arkivet Gosfilmofond i Moskva hade material till filmen som var felaktigt identifierat och katalogiserat (som en tysk film med samma namn från slutet av 1910-talet). 2009 förvärvade Filminstitutet en master (en av filmens sex akter saknades dock helt), från vilket nytt negativ och ny kopia framställdes. De svenska mellantexterna återskapades utifrån befintliga originaltextkartonger i Filminstitutets arkivsamlingar.

  • 2017 meddelade en privatsamlare att denna hade en komplett tintad nitratkopia av Georg af Klerckers sista film, som donerades till Filminstitutet.

Läs mer