I lifvets vår (1912)

Media (3 st)

Originaltitel	I lifvets vår
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Paul Garbagni
Manus	Abdon Hedman
Förlaga	Första älskarinnan (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Pathé
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1912-12-16

Medverkande

Victor Sjöström
Cyril Alm

Anna Norrie
fru Alm, Cyrils mor

Georg af Klercker
von Seydling, kommerseråd

Selma Wiklund af Klercker
Gerda, von Seydlings dotter

Mauritz Stiller
von Plæin, löjtnant

Astrid Engelbrecht
Sara Andersson, änka

Visa fler

Handling

En sjuk, ogift mor skriver på dödsbädden ett brev till sin dotters far och skickar henne till honom med det. Fadern, kommerserådet von Seydling, tar väl emot den unga Gerda, men då han...

Visa hela handlingen

Press

Inga recensioner har återfunnits i Stockholms dagstidningar. Filmen fick emellertid sin urpremiär i Malmö och alla tre Malmötidningarna, SDS, SkD och Arbetet hade dagen...

Visa all press

En sjuk, ogift mor skriver på dödsbädden ett brev till sin dotters far och skickar henne till honom med det. Fadern, kommerserådet von Seydling, tar väl emot den unga Gerda, men då han är ogift, lämnar han henne till en ung änka, Sara Andersson, för att denna skall ta hand om henne. Han anar inte att den unga änkan i maskopi med den ljusskygge Brooms lever på att skicka ut småbarn att tigga. Hon tvingar den unga Gerda att tigga, samtidigt som hon meddelar fadern att dottern rätt och slätt försvunnit.

Gerda tigger bl a av Cyril Alm, som anar ett organiserat geschäft bakom det hela. Han följer flickan till Brooms, som mot en lämplig summa avstår henne till Alm. Han tar henne hem till sin mor, där hon får ett gott hem. Alm anger Brooms för polisen och denne häktas.

Tolv år senare har Gerda vuxit upp till en ung, vacker kvinna. Hon är nu adoptivdotter till Alm, och hon uppvaktas energiskt av en granne, löjtnant von Plein, en lättsinnig vivör som dock framgångsrikt lyckats dölja detta faktum för Gerda. När Cyril, som förälskat sig i Gerda, äntligen bekänner detta för henne, får han veta att hon är kär i von Plein. Cyril avslöjar emellertid von Pleins utsvävande liv för Gerda, vilket medför att han utmanas på pistolduell av von Plein. Duellen slutar med att Alm blir lätt sårad och att Gerda lämnar dem båda och försvinner mot obekant mål.

Ytterligare tio år senare har Gerda blivit en internationellt berömd operasångerska, signora Hausser, och hon är nu på gästspel i sin hemstad, beundrad och uppburen. Cyril har emellertid känt igen henne, medan von Seydling ingenting anar. Gerda har också känt igen Cyril, som varje kväll kommer till teatern och åser föreställningen. Sara Andersson tjänstgör som Gerdas påkläderska och anar ingenting, förrän hon en kväll i Gerdas handväska hittar ett barndomsfoto som avslöjar allt.

En kväll, när Gerda uppträder i "Romeo och Julia", utbryter en brand på teatern. Cyril rusar in och lyckas rädda Gerda, men Sara blir svårt skadad. Döende avslöjar hon för von Seydling att Gerda är hans dotter.

Far och dotter återförenas, och någon tid senare ler också en gemensam lycka mot Cyril och Gerda.

Pressreaktion Svensk filmografi

Inga recensioner har återfunnits i Stockholms dagstidningar. Filmen fick emellertid sin urpremiär i Malmö och alla tre Malmötidningarna, SDS, SkD och Arbetet hade dagen efter recensioner. SDS fattade sig dock mycket kort i ett enda omdöme: "Victor Sjöström, som gått med glans i land med sin roll". Arbetet var något mera utförlig: "Pjäsen, ehuru något naiv i vissa handlingar, gör sig utmärkt på biografduken, väl inspelad som den är och med praktfulla ljuseffekter."

Betydligt utförligare var SkD, som inledningsvis kallade filmen "utmärkt" och fortsatte: "Handlingen är synnerligen fängslande och med klappande hjerta och tårar i ögonen följer åskådaren lilla Gretas [Gerdas] öden. Dramats första del lemnar en hemsk inblick i fosterbarnsindustrien, hvaraf upprörande fall helt nyligen äfven förekommit i vår stad. Det hela är inspeladt med stor realism och under Viktor Sjöströms konstnärliga regie. Flera scener äro biografiska mästerverk."

För veterligt första gången går en recensent även in på både filmens färg och den beledsagande musiken: "Filmen är diskret och konstnärligt kolorerad. Musiken ur Figaros bröllop och Romeo och Julia passar förträffligt in i stämningen."

Kommentar Svensk filmografi

August Blanches (1811-1868) roman "Första älskarinnan" utkom 1848. Författaren av filmmanuskriptet Abdon Hedman var kontorist på Svenska Bios kontor i Stockholm och blev något år senare chef för Svenska Bios nyupprättade försäljningskontor i Berlin, en befattning som han uppehöll under första världskriget.

Det stora franska filmbolaget Pathé Frères hade vid denna tid en framgångsrik och energisk representant i Stockholm och en stor marknad i Sverige för sina filmer. Genom ett avtal med Svenska Bio representerade man detta bolag internationellt och hade ensamförsäljningsrätten till bolagets filmer utanför Skandinavien. Man producerade även några filmer i Sverige och i ett försök att göra svenska filmproducenter och -regissörer mera bekanta med franska och internationella uppfattningar inom filmproduktionen engagerade man en känd fransk regissör, Paul Garbagni. Denne hade varit chef för Théâtre des Capucines på Boulevard des Italiens i Paris och hans erfarenhet av film var inte påfallande stor, även om han varit verksam som både manuskriptförfattare och regissör några år hos Pathé i Paris. I Stockholm knöts emellertid stora förhoppningar till hans namn.

Både Sjöström och Stiller fick stora roller i filmen, som spelades in under sensommaren 1912. Även om I lifvets vår producerades av Pathés svenska representation, delades distributionen i Sverige av Pathé och Svenska Bios filmbyrå. Publikframgången var också odiskutabel. Filmen gick ut i fyra kopior, vilket var dubbelt så mycket som det vanliga vid denna tid. Alla inblandade var nöjda.

Ett antal program- och reklamblad för filmen är bevarade. På dem skiftar filmens titel i olika variationer. Även uppgifterna om de medverkande skådespelarna skiftar. Victor Sjöström anges någon gång ha en annan roll än den han verkligen har. Någon gång uppges han även vara regissör. Men sådana mer eller mindre avsiktliga "misstag" var inte ovanliga vid denna tid.

För Stillers del är det nöjsamt att notera att han 1912 - hans enda år som filmskådespelare - medverkade i sammanlagt fem filmer. Av dessa hans roller var tre fräcka och hänsynslösa förförartyper de två övriga pastorsadjunkter.

I lifvets vår ansågs länge ha gått förlorad, men 2006 återfanns filmens originalnegativ vid Cinémathèque française i Paris. Från detta negativ framställde Filmarkivet vid Svenska Filminstitutet 2008 bevarandematerial och visningskopior.

(kommentaren redigerad 2013 och 2019)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se