Anders Sandrew

Media (3 st)

Svensk filmbolagsdirektör. Grundare av Sandrew-koncernen. Född Anders Andersson i Vendels församling, Uppsala. Död i Johannes församling, Stockholm.

-

"Berättelsen om Anders Sandrew är en blandning av saga i svensk folkton och den amerikanska drömmen om framgång. Hans enkla leverne och krumeluriga framtoning gjorde honom till en folkkär man. Redan i livet var han en legend. Inte bara film- och teaterkung utan hela svenska folkets Pappa Sandrew."

Så presenterar Anders Sandrews stiftelse sin grundare, som aldrig bildade familj och testamenterade sin förmögenhet till stiftelsen som skulle ge stöd till unga studerande vid konstnärliga utbildningar samt äldre, fattiga skådespelare.

Själv var han bondson, näst yngst av sju syskon, och visade tidigt sin affärsbegåvning. Endast 16 år gammal köpte han och den äldre brodern Gustaf en nergången lokal på Östermalm i Stockholm och öppnade speceriaffär. Då Andersson & Andersson var upptaget som firmanamn tog Anders sonika sig ett nytt efternamn efter etiketten på ett portvin. Affären fick heta Andersson & Sandrew. Genom hårt slit rodde de upp affären till att bli en riktig kändisaffär där även film- och teaterfolk handlade och så vaknade Sandrews intresse för dessa områden - även som investeringsobjekt.

1926 öppnade han biografen Metropol, 1928 kom Astoria och Eriksberg. Han insåg tidigt ljudfilmens publika gensvar och1930 lierade han sig framgångsrikt med nystartade Europa Film, som under 1930- och 1940-talet hade Edvard Persson som sin stora stjärna. Det blev fler och fler biografer, 16 enbart i Stockholm, och snart vaknade Sandrews intresse också för distribution och produktion, inte minst genom goda personliga kontakter med Lorens Marmstedt och Schamyl Bauman, som vid den tiden hörde till de mer kvalitetsinriktade i branschen.

1938 inregistrerades såväl Sandrewateljeerna som distributionsföretaget Sandrew-Bauman Film och Sandrewfilm, som dock, efter en enda film, Oss baroner emellan (Ivar Johansson, 1939; den enda film där Anders Sandrew är krediterad som producent) bytte namn till Sandrewproduktion. I andra världskrigets skugga blev svensk filmproduktion allt mer nödvändig.

Till produktionen behövdes en produktionschef och djärvt nog satsade Sandrew på filmkritikern Rune Waldecrantz, som snabbt gav bolaget en egen profil, först genom folkkära berättelser som Kan doktorn komma (Rolf Husberg, 1942) och Flickorna i Småland (Schamyl Bauman, 1945), den senare med den nya publikmagneten Sickan Carlsson, och på 50-talet lyckades han från SF locka över såväl Alf Sjöberg (Fröken Julie, 1951) som Bergman (Gycklarnas afton, 1953) samt Arne Sucksdorff (Det stora äventyret , 1953).

Under 1940-talet tog Sandrew också över en rad teatrar. Oscars-teatern blev hans speciella skötebarn och han lät flytta kontoret till samma byggnad. Allt tycktes lyckas för honom och han tog även över kända restauranger som Prinsen och Foresta. 1954 var Sandrews först på plan att introducera svensk television, den s.k. Sandrew-veckan, men statsmakterna satte den gången stopp för kommersiell TV.

"Arbetsamhet, sparsamhet och nykterhet" var hans framgångsrecept, men hans personliga serviceinriktning var det som folk fäste sig vid. Länge cyklade han gärna till sina biografer och tog på sig vaktmästaruniformen och rev biljetter.

Medieimperiet Sandrews fortsatte att vara en nyckelspelare i Filmsverige i ett halvt sekel efter Anders Sandrews död men den enda verksamhet som återstår idag och bär hans namn är stiftelsen.

Bengt Forslund (2014)

Se Börje Nybergs korta dokumentär Pappa Sandrew och filmer från TV-satsningen Sandrew-veckan på filmarkivet.se.