Amerikaminnen (1908)

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Rosa sitter och läser en bok, när hon får besök av väninnan Emma. Återseendets glädje är stor och de båda börjar dansa en bostonvals (möjligen flera). Efter att ha tagit avsked av väninnan återgår Rosa till bokläsandet. (Efter recension)

Pressreaktion Svensk filmografi

"En originalbild af synnerligen lyckadt slag (-). Det är en hiskligt lång bild, men, som sagdt, synnerligen lyckad, klar och tydlig, samt i duktigt stort format. En bild, som verkligen hedrar sin fotograf och förvisso skall draga mycket folk samt desslikes rikta öfriga biografägares blick på fördelen att vara så lokala som möjligt i valet af nya bilder." (Ali i StT)

"De båda populära skådespelerskorna Emma Meissner och Rosa Grünberg ha låtit biograffilmen föreviga den dans de inöfvat och under allmänt och välförtjänt bifall utförde på Pressens karneval för någon tid sedan 'Den glada ankan'. Numret utgjorde då aftonens clou och kommer helt säkert att nu på London-biografen, Bryggaregatan 5, bli programmets största lockelse. (-) Aldrig visste jag, att boston kunde göras så omväxlande, med så många trefliga turer och olika 'gångarter'. Det var emellertid mycket vackert och trefligt.

Bilden är ytterst väl lyckad, dansen graciös, och de båda damerna, ja, dem känna ju förut alla så väl, att man ej behöfver närmare påpeka deras alla älskvärda egenskaper. Och så blef det ljust i salongen och vi kommo alla öfverens om att det var ganska godt, det vi fått skåda." (Foto i StD)

Kommentar Svensk filmografi

Bostonvalsen "Amerikaminnen" var komponerad av Emma Meissner och Rosa Grünberg, och titeln hänsyftade på den konsertturné som artisterna tillsammans genomfört i USA år 1906. Åtminstone vid förhandsvisningen av filmen framfördes musiken av en orkester under Hjalmar Meissners ledning. Något synkronljud på grammofon har inte, som tidigare påståtts, beledsagat filmen.

Filmen fick stor spridning och annonserades över hela landet med en flerspaltig annons, där texten flankerades av medaljongporträtt på de två stjärnorna.

"Den producerande biografen" Apollo i Stockholm hade vid denna tid inlett samarbete med Templarordens stockholmsdistrikt, som under sommaren blev dess formella ägare. Templarna ägde tidigare en annan biograflokal, som nu gick under namnet Nya London (senare Centralbiografen). Fotografen Walfrid Berg!ström var ordförande i templarnas ungdomsorganisation och föreståndare för Nya London. Han skulle något senare bli föreståndare också för Apollo. Även en annan pionjärfilmare återfinns tidigt bland de ansvariga för templarnas biografer, nämligen Erik Dahlberg.

Koreografen Josephine Gullberg var sedan 1915 balettmästarinna på de ranftska teatrarna.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se