En rackarunge (1923)

Media (19 st)

Originaltitel	En rackarunge
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Fredrik Anderson
Producent	Fredrik Anderson
Manus	-
Förlaga	En rackarunge (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Filmfred Produktion
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1923-11-26

Medverkande

Elsa Wallin
Ann-Mari Sofia Lindelöf, fosterflicka, 13 år

Fredrik Frendberg
Rudel i Smestorp

Sven Bergvall
pastor Dammel

Ebba Gard
Elin, pastorskan

Ida Gawell-Blumenthal
Augusta, faktotum

Bertil Duroj
Josef Andersson i Tolfteryd

Visa fler

Handling

Ann-Mari Lindelöf är fosterflicka i en småländsk prästgård, där hon är strängt hållen och försöker sätta piff på tillvaron med att göra rackartyg av skilda slag, gärna...

Visa hela handlingen

Press

Stockholmskritikerna gav vitt skilda omdömen både om filmen, den debuterande regissören och huvudrollsskådespelerskan. Att utformningen blivit något amatörmässig och tablåartad och att...

Visa all press

Ann-Mari Lindelöf är fosterflicka i en småländsk prästgård, där hon är strängt hållen och försöker sätta piff på tillvaron med att göra rackartyg av skilda slag, gärna tillsammans med den lille Rudel från Smestorp. De gör bl a tillsammans en otillåten järnvägsresa till Värnamo marknad och ger Niklas i Backesta ett kok stryk för att han slår en blind häst.

Ann-Mari deltar i timmerflottning och faller i forsen men lyckas själv rädda sig upp, och hon hjälper den godhjärtade mördaren Josef Andersson att få medel att utresa till Amerika.

En kärlekshistoria utspelas mellan ett par semestrande ungdomar. (Referatet baserat på recensioner, censurbeskrivning och branschpressmaterial.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholmskritikerna gav vitt skilda omdömen både om filmen, den debuterande regissören och huvudrollsskådespelerskan. Att utformningen blivit något amatörmässig och tablåartad och att texterna överflödade var de flesta dock överens om.

"Rackarungen är en filmatisering av Ester Blenda Nordströms friska och trevliga bok med samma namn, och som dess regissör debuterar direktör Fredrik Andersson. För att vara ett försök måste emellertid resultatet kallas riktigt gott, ty En rackarunge har blivit en trevlig och underhållande, alltigenom sympatisk film, som åtminstone hjärtligt roade premiärpubliken. Visserligen har filmsäsongen bjudit på en hel härskara av odygdiga ungar, men den oefterrättliga Ann-Marie Lindelöfs alla öden och äventyr äro roligt påhittade och fullt naturliga. De verka inte att vara hopkomna för sin egen skull, utan hänga mera samman med handlingen.

Den som nästan helt och hållet bär upp filmen är Elsa Wallin i rackarungens roll. Hon har gjort en verkligt skicklig studie av den trettonåriga flickungen och i sin behärskning av plastik och mimik för hon tanken på Mary Pickford. Men också endast i detta, de eljest så frestande Pickfordska korkskruvslockarna har hon alldeles låtit vara i fred och är så svenskt och okonstlat stripig och rufsig som man kan önska. Det är ett riktigt nöje bara att se hennes hårt flätade, krokiga råttsvans! För övrigt är hon bra på alla sätt, käck, varmhjärtad, absolut naturlig och med ett ypperligt humör, inte rädd för någonting." (Marfa o Co i DN)

"Den bok av Ester Blenda Nordström, som lämnat stoffet till denna film är måhända en underhållande lektyr. I varje fall skall varken boken eller författarinnan lastas för att filmen inte gör någon människa glad. Den 13-åriga Ann-Maris små upptåg och rackarstreck i den småländska prästgården äro samvetsgrant inregistrerade, fotograferade och kommenterade i kilometerlånga texter -- men åskådaren känner sig fasligt oberörd av alltsammans. Filmen saknar fart och liv. De olika påhitten verka omsorgsfullt förberedda och utspekulerade. Den löst skisserade kärlekshistorien mellan några semestrande ungdomar, som skall kitta ihop det hela, är släpig, matt och ointressant. Över hela filmen ligger ett slags avmätt värdighet, som ju visserligen kan passa i en prästgård, men som är döden för ett lustspel." (Bes i FDP)

"För några år sedan förebrådde man oss, att vi filmade för mycket bönder. Då slutade vi med det. Nu ha vi i stället slagit oss på att filma våra odygdiga ungar, större och mindre. Materialet bör räcka ännu en tid framåt." (SvD)

Kommentar Svensk filmografi

Filmdirektören Fredrik Anderson hade varit med om att lansera Anderssonskans Kalle på film och gjorde med denna produkt ett nytt försök i rackartygsgenren.

Liksom för Andersson, Pettersson och Lundström (1923/8), som han producerat tidigare under året, engagerade han från början Carl Barcklind som regissör. Producent och regissör blev emellertid snart oense, varpå Fredrik Anderson själv övertog regiansvaret för En rackarunge. Den spelades in under högsommaren 1923 med start vid mitten av juli. Det kan tilläggas att Fredrik Anderson efter flera års uppehåll i filmproducerandet 1929 återkom med ännu en rackartygsfilm, Ville Andesons äventyr (1929/2).

Filmen byggde på en roman av Ester Blenda Nordström (1891--1948) som utkommit 1919. Det är oklart vem som stod för filmmanuskriptet.

Ett scenario, byggt på romanen och signerat Ernst Eklund, förvaras i SFI:s arkiv. Det är skrivet med gammalstavning, odaterat och i avsaknande av andra attributionstecken, och det är ytterst tveksamt om det är det manus som använts vid inspelningen. Personbeteckningar, textutformning och intrigmoment saknar på flera punkter överensstämmelse med vad som är känt om den slutliga filmen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se