Ingmarssönerna (1919)

Media (231 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Selma Lagerlöf och den svenska guldåldern"

Originaltitel	Ingmarssönerna : Filmskådespel i 10 akter efter inledningskapitlet i Selma Lagerlöfs Jerusalem
Svensk premiärtitel	Ingmarssönerna
Distributionstitel	Ingmarsønnerne (Danmark) Ingmarsønnerne (Norge) Ingmarin pojat I osa (Finland) Ingmarin pojat I delen (Finland) II sarja Ingmarin pojat (Finland) II serien Ingmarssönerna (Finland) Dawn of Love (Storbritannien) La voix des ancêtres (Frankrike)
Alternativtitel	Selma Lagerlöf: Ingmarssönerna. : Berättad i bilder under ledning av Victor Sjöström
Censurtitel	Jerusalem I. Ingmarssönerna Ingmarssönerna Del II

Regi	Victor Sjöström
Manus	Victor Sjöström
Producent	Charles Magnusson
Foto	Julius Jaenzon
Arkitekt	Axel Esbensen Harry Dahlström
Inspicient	Olof Ås
Musikarrangör	Rudolf Sahlberg (vid premiären på Röda Kvarn i Stockholm)
Orkester	Röda Kvarns orkester (vid premiären på Röda Kvarn i Stockholm)
Orkesterledare	Rudolf Sahlberg (vid premiären på Röda Kvarn i Stockholm)
Dekormålare	Erik Johansson
Smink	Manne Lundh Ester Lundh

Victor Sjöström	Lill Ingmar Ingmarsson
Harriet Bosse	Brita Eriksdotter i Bergskog, hans fästmö
Tore Svennberg	Stor Ingmar
Hildur Carlberg	mor Märta, Lill Ingmars mor
Hjalmar Peters	Britas far, riksdagsman
Svea Peters	Britas mor
Gustaf Ranft	häradsdomaren
William Ivarson	prosten
Wilhelm Högstedt	Sven, dräng på Bergskog
-	Ej krediterade:
Jenny Tschernichin-Larsson	Kajsa, brödförsäljerska
Axel Nilsson	rödfärgaren
Emil Bergendorff	Sankte Per
Margit Sjöblom	piga på Ingmarsgården
Elsa Christiernson	piga på Ingmarsgården
Sigurd Wallén	man på oppsittskvällen på Bergskog/tingsbesökare
Edith Wallén	kvinna på oppsittskvällen på Bergskog/tingsbesökare
Richard Lindström	gammal Ingmarsson i himmelriket
Olof Ås	dräng på Ingmarsgården
Artur Cederborgh	dräng på Ingmarsgården
Hugo Björne	dräng på Ingmarsgården
Emil Fjellström	gammal Ingmarsson i himmelriket/nämndeman i tinget
Ernst Brunman	tingsväktare
Yngwe Nyquist	nämndeman i tinget
Eric Lindholm	nämndeman i tinget
Sven Quick	nämndeman i tinget
Gösta Gustafson	tingsbesökare
Martha Colliander	piga på Ingmarsgården
Ester Lundh	brudtärna i Ingmars tankar
Eugen Nilsson	tingsbesökare
Sven d'Ailly	tingsbesökare
Birger Sahlberg	tingsbesökare
Artur Rolén	tingsbesökare
Harry Ahlin	ung tingsbesökare
Gucken Cederborg	kyrkobesökare
Anna Diedrich	kyrkobesökare
Ragnar Klange	man på oppsittskvällen på Bergskog
Mia Gründer	kvinna utanför kyrkan
Georg Blomstedt	man utanför kyrkan

Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå	1919
Laboratorium	AB Svenska Biografteaterns filmlaboratorium

Första delen. Lill Ingmar går en sommarmorgon och plöjer sitt träde, försänkt i grubbel över vad han ska ta sig till med sin fästmö Brita. Hade far levat nu, tänker han, skulle jag ha frågat honom till råds. Och i tankarna klättrar han upp för en himmelsstege till det paradis där hans far och förfäder sitter i en storstuga, och för dem framlägger han sitt bryderi.

Han har för fyra år sedan friat till riksdagsmannens dotter, vars föräldrar tackat ja eftersom Ingmarssönerna var ett gott gifte, men ingen av dem var egentligen kära i varann.

Brita flyttar över till Ingmarsgården, och så småningom lyses det också i kyrkan, men det har varit ett dåligt år, och Ingmar tycker sig inte ha råd till bröllop, och med Mor Märta beslutar han att skjuta upp det ett år.

Brita trivs inte med Ingmars mor och blir allt mer inbunden, vilket också förklaras av att hon väntar barn med Ingmar. Ingmar är glad åt detta, men kan inte visa detta och förstår inte Britas känslor. Hon har självmordstankar och funderar på att kasta sig utför ett stup, men i stället väljer hon att som hämnd döda sitt barn när det föds frampå vårkanten.

Strax innan födseln försvinner hon från gården. Ingmar blir orolig, och man går skallgång efter henne, och på natten finner en av pigorna henne ute i skogen -- och det döda barnet i en lada intill.

Ingmar förstår att han på något sätt gjort orätt, men vet inte hur han ska handskas med situationen. Därför vill han fråga sin far till råds . . . (Slut på första delen.) Andra delen De gamla tiger, och Ingmar fortsätter att berätta. Vid tinget har han försökt ta skulden på sig, men Brita har dömts till tre års fängelse. Den tiden har nu snart gått.

Tycker Stor Ingmar att han ska anse sig fri från Brita eller ska han gifta sig med henne? Det tål att tänka på menar Stor Ingmar och vill tala med förfäderna...som kryptiskt råder honom att gå Guds vägar. Och därmed vaknar Lill Ingmar åter på den åker han gick och plöjde.

Av Britas far får han nu höra att hon skall bli frisläppt och att föräldrarna beslutat att sända henne till Amerika för att hon skall slippa skam och vanära. Ingmar ser i detta ett tecken från fadern, men beslutar ändå att möta henne utanför fängelseporten när hon blir fri.

Men Brita har förändrats i fängelset. Hon har kommit att älska Ingmar, därför att han i rätten ville ta skulden på sig. I ett brev har hon skrivit om sin kärlek till Ingmar, men det skall han inte få förrän hon är ute på havet...hon vill inte bli ett hinder för honom.

Tysta möter de varann utanför fängelset, tysta kör de mot hemsocknen. Det är söndag, och plötsligt grips Brita av längtan att få gå i kyrkan, och motvilligt går Ingmar med -- ty uppståndelse blir det givetvis att se henne där, barnamörderskan. Efter gudstjänsten kör Ingmar hem med Brita till Ingmarsgården, men stolt visar Mor Märta henne på porten, och de far vidare därifrån. Det måste väl bli Amerika ändå . . .

Men på vägen möter de brevbäraren som råkar ge Ingmar det brev Brita skrivit i fängelset och nu öppnas hans ögon -- och hennes. De älskar verkligen varann, fast de aldrig kunnat visa det förut.

Samtidigt har prästen sökt upp Mor Märta och berättat vilket föredöme Lill Ingmar varit som tagit med sig Brita till kyrkan. Mor Märta bör verkligen vara stolt över sin son som nu verkligen visat att han brås på Stor Ingmar.

Hastigt låter Mor Märta skicka bud efter Ingmar och Brita att de måste återvända till Ingmarsgården -- och i en sista dröm ser Ingmar hur han får mottaga sin fars och sina förfäders välsignelse för att han handlat rätt till slut.

Censurnummer	20700
Datum	1918-12-19
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2183 meter
Kommentar	(Del 2) Kopiornas längd varierade mellan 2171 - 2224 m, Två kopior med en kortare version visades med en varierande längd av 1630 - 1696 m. Antal kopior: 9, varav 4 i samband med premiären

Censurnummer	20693
Datum	1918-12-18
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2020 meter
Kommentar	(Del 1) Kopiorna varierar mellan 1864 - 2028 m Två kopior med en kortare version visades med en varierande längd av 1355 -- 1383 m

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit (tintad)
Bärare	35 mm
Hastighet	18
Längd i meter	4252 meter
Längd i minuter	207 min
Akter	10 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Det djärva experimentet med att presentera Ingmarssönerna som en helaftonsfilm vid den inledande festföreställningen nyårsdagen 1919 rönte i samtliga tidningar ett synnerligen positivt, för att inte säga entusiastiskt, gensvar. Praktiskt taget allt berömdes i högstämda ordalag, filmatiseringen, skådespelarna, fotot, och inte minst fäste sig många vid den kulturhistoriska aspekten:

SvD hade som rubrik "En storartad svensk film!skapelse" och Quelqu'une fortsatte:

"Efter att ända till leda ha nödgats taga del av den amerikanska filmreklamen, vars svallvågor också nå fram till vårt land, efter att ha vederbörligen smält alla Griffiths tekniska filmunderverk med deras jätteapparat och jättesiffror, känns det som en outsäglig vederkvickelse att en gång få ställas inför ett konstverk, ett mästerverk på filmens område, där man har rätt att säga: 'detta är svenskt'.

Inför intet svenskt filmverk hitintills har man i högre grad haft denna känsla än inför Ingmarssönerna (-). Man var verkligen stolt att vara svensk under de timmar, då denna inkarnation av ursvenskt kynne och ursvensk natur upprullades inför ens blickar, troget åtföljd av berättelsens egna, starkt karaktäristiska text och satt i bild och gestalt på ett sätt, vars pietetsfulla anda och grundliga kunnighet lämna intet övrigt att önska. (-) Inför Victor Sjöströms mästerliga regi nedlägger man villigt sitt hjärtas och sitt förstånds oinskränkta hyllning. Här finns allt förenat -- teknisk rutin, kulturhistoriskt vetande, konstnärlig blick och framför allt en kärlek till svensk bygd och svensk natur som träder fram, strålande och värmande, i varje liten detalj i det stora verket."

Z-k-s i StT menade inledningsvis att filmen "icke lämnar rum för kritik i vanlig ordning. Icke blott beundran, men än mer tacksamhet äro känslor, som omedelbart efter åskådandet av detta verk storma över oss. (-) Vilket arbete, vilket energiskt och ingående studium av ämnet har icke föregått detta lysande resultat av Sjöströms regi. (-) Den är helt enkelt ett kulturhistoriskt aktstycke och har som sådant högt andligt värde -- den är därigenom att räkna som nationell egendom." Och avslutningsvis konstaterar recensenten att "för dagen inrymmer jublet erkännandet av den svenska filmkonstens säkerställda position och ett allt allmännare erkännande därtill, där detta hittills till äventyrs ej funnits, att filmen dock i sitt sköte bär framtidens stora konst."

Chinoise i StD är inne på samma tankegångar:

"Det är svårt att i ord tolka stämningen i Ingmarssönerna, men det är en film, som i sin rättframma trohjärtenhet måste rycka även den mest kritiske med sig, alldeles som man blir vek och varm om hjärtat inför ett stycke äkta svensk natur i sommarfestskrud. Därför är den också en film som borde gå ut i världen och bära bud om vårt land med vad det äger av kultur och natur och av -- filmkonst."

R- i AB upphöll sig framför allt vid filmens kulturhistoriska värde och räknar upp detalj för detalj som här levandegjorts, men framhåller givetvis också att filmen är ett "verkligt mästerprov på svensk regi- och skådespelarkonst. (-) Centralfigurerna i filmen äro Harriet Bosse och Victor Sjöström. Fru Bosses briljanta spel står över allt beröm och ändock är det en debut! I hennes uttrycksfulla ansikte kan man läsa den hårda kamp hon kämpar inom sig då hon tvingas att flytta till Ingmarsgården. När hon sedan efter utståndna lidanden känner att hon älskar Lill Ingmar har hon undergått en förvandling, ansiktet strålar av glädje. Det är en bild ur verkligheten hon förmår framställa, det känner åskådaren."

"Träffad på kornet, som det brukar heta, synes också herr Sjöströms Lill-Ingmar vara. Man bara förvånar sig över att han hunnit med att så intensivt gå upp i den vid sidan av sina maktpåliggande regissörsbestyr. (-) På ett mera betagande sätt än här sker kan detta verk icke gärna bli illustrerat. Åt såväl dess realism som mystik och skira poesi göres den fullständigaste rättvisa. Rent tekniskt överraskar filmen med en hel del nyheter, som väcka både undran och beundran (-) planlagda av den outtröttlige, av sin uppgift entusiasmerade regissören. Genom det sätt, på vilket han löst detta, visar med andra ord Victor Sjöström, att han på ingen punkt står tillbaka för utlandets mest berömda koryféer på området." (Jens Flik i NDA)

Kommentar Svensk filmografi

Trots att Ingmarssönerna, del 1 och 2 tillsammans, utgör en helaftonsfilm, baserar de sig faktiskt bara på drygt 30 sidor text ur Selma Lagerlöfs roman "Jerusalem" (1901). Sjöströms första tanke -- efter framgången med Tösen från Stormyrtorpet -- hade varit att ge sig i kast med "Liljecronas hem" men "efter flera försök att åstadkomma en duglig ryggrad till ett filmmanus av den måste jag ge upp. 'Ingmarssönerna' -- eller rättare 'Jerusalem' -- föreföll mig däremot ligga klart upplagd." (Sjöström: Selma Lagerlöf och filmen, 1941)

Sjöström skrev manuset i mars 1918 och fick det godkänt av författarinnan, som vanligt genom att fara hem till henne i Värmland och läsa upp det, och den 8 april köpte Svenska Bio filmrätten till såväl denna roman som "Herr Arnes penningar".

Inspelningen av filmen påbörjades i slutet av maj och fullföljdes under sommaren, större delen "på plats" i Dalarna. Stort arbete lades denna gång ner på såväl dekorationer som trickfilmning. För de förra svarade dekorationsmålaren Harry Dahlström som bl a svarade för det naivistiska paradiset och Ingmarssönernas himmelska boning i traditionsrik dalastil. Den uppmärksammade kyrkstegen och Lill Ingmars uppstigande till himlen gjordes i ateljé med ett miniatyrlandskap och enbildstagningar av en docka i Lill Ingmars kläder.

Som så ofta händer, när det kritiska och publika gensvaret blir nästan överväldigande -- filmens första del sågs enligt Biografbladet av inte mindre än 196 000 personer enbart i Stockholm, som då hade en befolkning på 400 000 -- höjdes andra kritiska röster. Dalarnas Hembygdsförening lät i en artikel i DN 2/9 1919 framföra att det var si och så med det kulturhistoriska värdet -- som så starkt betonats av filmkritikerna -- men det lite väl förnumstiga tadlet bemöttes omedelbart av konstkritikern August Brunius (5/3 1919), som hävdade konstnärens rätt att ta sig vissa friheter utan att för den skull slarva.

En knapp vecka senare (10/3 1919) gick den kände porträttfotografen Henry B Goodwin till angrepp mot Julius Jaenzons i hans tycke bristfälliga och flacka ljussättning till förfång för både sceneri och skådespelare, en kritik som nog faktiskt var mer välgrundad och såväl Julius som hans bror Henrik tycks ha tagit kritiken ad notam och i fortsättningen lagt ner betydligt större arbete på interiörfotograferingen. Det märks inte minst i filmer som Klostret i Sendomir (1920/1), Körkarlen (1921/1) och Vem dömer (1922/1). Men det mest aktuella resultatet av tidningsskriverierna blev naturligtvis att än fler gick och såg filmerna.

Mest uppmärksamhet fick i övrigt Harriet Bosses debut som filmskådespelerska och alla tycks ha fallit för hennes rollgestaltning, trots att hon egentligen var på tok för gammal för rollen, 1918 var hon 40 år! Det blev heller inte någon fortsatt karriär för henne på vita duken.

Filmens publika gensvar i Sverige kom inte att få någon motsvarighet utomlands. Den såldes visserligen till rätt många länder, men uppenbarligen var berättelsen denna gång lite för svensk -- och kanske lite för långsam. I Spanien släpptes bara första delen ut. Det gjorde att man för några år sedan där fann en helt ospelad originalkopia av andra delen, något av en raritet i filmhistoriska sammanhang.

Utom till Norden såldes filmen till Balkanländerna, Belgien, England, Frankrike, Italien, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Tyskland, Ungern, Österrike samt till Argentina, Brasilien och Chile.

I Sverige följde Victor Sjöström upp framgången med att i augusti 1919 spela in fortsättningen av romanen, Karin Ingmarsdotter (1920/2), men sedan fick Jerusalem-sviten vara för hans del. Den fullföljdes senare av Gustaf Molander med Ingmarsarvet (1925/22) och Till Österland (1926/2).

Originaltitel	Jerusalem I: I Dalarne (Roman)
Författare	Selma Lagerlöf

			(inspelningen slutade i början av juli 1918)	1918-05-15	1918-07
AB Svenska Biografteaterns ateljé	Lidingö	Sverige
	Rättvik	Sverige
	Nås	Sverige	(m.fl. platser i Siljanstrakten)

Sverigepremiär	1919-01-01	Cosmorama	Göteborg	Sverige	207 min	(endast del 1)
	1919-01-01	Metropol	Malmö	Sverige	207 min	(endast del 1)
	1919-01-01	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	207 min	(festföreställning med bägge delarna)
Urpremiär	1919-01-01	Cosmorama	Göteborg	Sverige	207 min	(endast del 1)
	1919-01-01	Metropol	Malmö	Sverige	207 min	(endast del 1)
	1919-01-01	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	207 min	(festföreställning med bägge delarna)
Annan visning	1919-01-02	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	99 min	(Del 1)
	1919-02-03	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	108 min	(Del 2)
	1919-03-09	Pallas	Helsingfors	Finland
	1919-03-16	Pallas	Helsingfors	Finland
	1919-04-08	Paladsteatern	Köpenhamn	Danmark
	1919-04-15	Paladsteatern	Köpenhamn	Danmark
	1919-10-13	Raadhus Biografen	Kristiania	Norge
	1919-10-23	Raadhus Biografen	Kristiania	Norge
Cinemateksvisning, arkivkopia	1994-09-05
	1994-09-08
	1995-08-21
	2000-07-25
	2003-04-26
	2004-04-14
	2004-12-04
	2004-12-07
	2005-03-03
	2005-03-08
	2005-11-03

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Karin Ingmarsdotter (1920)		Ingmarssönerna (1919)
Selma Lagerlöf 1858-1958 (1958)	Citat ingår från	Ingmarssönerna (1919)
Minns du? (1935)	Citat ingår från	Ingmarssönerna (1919)
Victor Sjöström - ett porträtt av Gösta Werner (1981)	Citat ingår från	Ingmarssönerna (1919)
Klassiska svenska filmer (1959)	Citat ingår från	Ingmarssönerna (1919)
Selma Lagerlöf 80 år (1938)	Citat ingår från	Ingmarssönerna (1919)

Amerikaresa

Barnafödsel

Barnamord

Brev

Bröllop

Dalarna

Emigration

Fängelse

Förfäder

Försoning

Himmelrike

Kyrkbesök

Missväxt

Nås

Paradis

Postiljon

Riksdagsman

Rättvik

Sankte Per

Siljan

Självmordsförsök

Skallgång

Stege

Svärmödrar

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2777

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2554

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	1010

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2139

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INGMARSSÖNERNA Andra delen. Fem akter
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	Eric Rohman

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Ingmarssönerna
Omfång	Sjal/krage i röd ull med broderi och virkad frans

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Ingmarssönerna. Av Selma Lagerlöf.
Omfång	12 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Ingmarssönerna. Svensk textlista.
Omfång	19 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Ingmarssons.
Omfång	10 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska