Flickan från varuhuset (1933)

Media (56 st)

Originaltitel	Flickan från varuhuset
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Torsten Lundqvist Anders Henrikson
Manus	Torsten Lundqvist
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Irefilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1933-08-24

Medverkande

Brita Appelgren
Ann-Marie Holm, expedit på Stora Varuhuset

Nils Ohlin
Erik Lindström, kallar sig Erik Lind

Eric Abrahamsson
"Limpan" Lindström, Eriks far, direktör för Stora Varuhuset

Valdemar Dalquist
Karl Nicodemus "Janne" Jansson, reklamchef

Eric Gustafson
Kurt (Fredrik) Berggren, direktör Lindströms brorson

Emy Hagman
Stina Svensson, expedit

Visa fler

Handling

På Stora Varuhuset (i verkligheten PUB i Stockholm), arrangerar personalen skyltning med skyltdockor. På kontoret sitter varuhusets något koleriske direktör och konfererar med sin...

Visa hela handlingen

Press

AB (Filmson): "En herre som i alla fall är så påhittig som hr Lundqvist borde kunnat göra något ordentligt av denna ställvis mycket roliga film från det stora varuhuset, som nu närmast...

Visa all press

På Stora Varuhuset (i verkligheten PUB i Stockholm), arrangerar personalen skyltning med skyltdockor. På kontoret sitter varuhusets något koleriske direktör och konfererar med sin reklamchef Jansson. De diskuterar bl a den dåliga försäljnngen av baddräkter och Jansson undrar skälmskt om felet möjligen kan vara Almqvists (d v s den på 30-talet verksamme naturistförespråkaren, professor Johan Almqvist).

Direktörens son Erik har nyss kommit hem från London efter tre års bortovaro. Han har studerat damkonfektion medan hans kusin Kurt har lärt sig modern reklamteknik. Erik tänker nu börja arbeta in cognito på varuhuset som vilken anställd som helst. Han börjar på herrekiperingen. Han blir där kollega med de två biträdena Anne-Marie och Stina. Anne-Marie blir intresserad av Erik, medan Stina behandlar honom mer kallsinnigt och snäsigt. Samtidigt börjar Kurt arbeta för Jansson.

Risico, ledaren för en tjuvliga, uppsöker varuhusets smyckeavdelning. Han tittar på ett dyrbart halsband, ett tilltänkt stöldobjekt. Risicos kumpan Fransson stjäl i förbifarten ett cigarettetui, som han ger till deras kvinnliga kompanjorn, Estelle Giron. Anne-Marie är sedan gammalt bekant med Risico och säger att de kanske ses ute i Saltsjöbaden nästa dag.

Nästa dag i Saltsjöbaden är det final på en stor skönhetstävling, vilken avslutas med en stor baddräktsparad. Erik får höra av de andra att chefen är en riktig "surlimpa". Han försvarar denne, men Stina säger att han ska vänta tills han själv blir avskedad. Jansson, Kurt och Estelle sitter vid ett annat bord. Kurt, som tidigare träffat Estelle på varuhuset, presenterar henne för Jansson. Man kommer att tala om baddräktsförsäljningen och Jansson efterlyser en bra reklamidé. Estelle föreslår att man arrangerar en baddräktsstöld, vilket skulle visa hur galna folk är i deras modeller. Jansson tycker att idén verkar vara för "amerikansk" men Kurt övertalar honom och Estelle erbjuder sig att spela tjuv.

Under tiden håller polisen på att utreda de stölder som begåtts på varuhuset och förhör de anställda. Man misstänker en man med svarta mustascher och sydländskt utseende, vilket väl stämmer in på Risico. Stina tycker att Erik verkar misstänkt och blir förstärkt i sin tro när hela personalen utom Erik beordras till övertidsarbete och när han ändå dyker upp. När personalen går hem sent på kvällen gömmer sig Anne-Marie kvar för att spionera på Erik som stannar kvar.

Kurt, Jansson och Estelle kommer till varuhuset. Estelle släpper in sina kumpaner som smyger i väg till juvelavdelningen. Där har de förekommits av en mystisk man. Han har tagit halsbandet och försvunnit. Risico och Fransson överraskas av Erik, som i själva verket åtagit sig att bevaka varuhuset. Risico hotar honom med en revolver. Då dyker Anne-Marie bakom Risico och slår ner honom. Anne-Marie och Erik låser in Risico och Fransson. Samtidigt arrangerar Kurt och Jansson sin "kupp", ringer tidningarna att de tagit en tjuv och tar Estelle till polisstationen. När den vakthavande får klart för sig att det bara är ett reklamjippo blir han arg och arresterar dem.

Erik och Anne-Marie börjar leka i det tomma varuhuset. De klär upp sig och spelar upp ett låtsasbröllop, med uppdukat festbord i matavdelningen. De sjunger förälskat och går sedan till sängs i var sin uppställning på möbelavdelningen.

Då anländer direktören med polisen efter att ha hämtat Kurt och Jansson på polisstationen. Estelle smiter sin väg. Hon plockas upp i en bil av den mystiske tjuven som förärar henne det stulna halsbandet. På varuhuset påträffas Erik och Anne-Marie. I den allmänna uppståndelsen råkar Anne-Marie ramla ner i ett jättestort akvarium, ur vilket hon fiskas upp av Erik. Hon tror att hon ska få sparken och säger att hon tänker söka en annan anställning. Men Erik viskar då i hennes öra att han vet en plats som blir ledig. Hon inser att Erik är son till chefen. Fadern föreslår, sedan bovarna tagits av polisen och de inblandades identiteter avslöjats, att man nu naturligtvis ska ha en bit mat.

Pressreaktion Svensk filmografi

AB (Filmson): "En herre som i alla fall är så påhittig som hr Lundqvist borde kunnat göra något ordentligt av denna ställvis mycket roliga film från det stora varuhuset, som nu närmast verkar ett stort dårhus.

Skall man vara rättvis måste det nämligen sägas att här finns många briljanta uppslagsändar, riktigt roliga infall och mycket spännande situationer. En skicklig reklamchef kommer alldeles säkert att kunna klippa ihop en samling superlativer ur presskritiken. Men som helhet är filmen svag och virrig. Författaren tappar inte bara bort en stackars misshandlad nattvakt, han tappar också fullständigt den lilla smula sunt förnuft, man har rätt att fordra till och med av en lustspelsförfattare, under den nattliga villervallan vid inbrottet i det stora varuhuset där varenda människa gör precis tvärtemot vad varje vettig själ skulle företa sig i samma situation. Skall man göra något slags spex à la Erich Pommer fordras betydligt mera humor och framför allt bättre handlag än regissörerna Henrikson och Lundqvist besitter. Det fordras också åtskilligt mera sprall än Nils Ohlin och Brita Appelgren är mäktiga. Som det nu är har Flickan från varuhuset samma fel som de flesta svenska filmer. Den håller inte stilen."

Ny Dag (osignerad): "En matt applåd -- från de medverkandes närmaste anhöriga? -- avslutade Rialtopremiären på den nyaste svenska filmprodukten: Flickan från varuhuset. Det var ändå mer än den filmen förtjänade. Den var nämligen 'jätte'-larvig och rekordusel. Här låg den svensksvenska pilsnerfilmen i lä, och den fotograferade buskteatern har ingen chanse att slå 'varuhusets' bottenrekord.

Manuskriptförfattaren Torsten Lundqvist borde verkligen förskona den redan förut hårt prövade filmpubliken från sin filmatiska skrivklåda, så länge den endast kan åstadkomma missfoster av det fruktansvärda slag som t ex kärleksscenerna i 'varuhuset' var. Naturligtvis hade 'regissören' Lundqvist medverkat till filmens fullständiga meningslöshet, som stundtals gränsade till idioti, men det mesta får nog stå för manuskriptförfattarens räkning. Visst fanns där enstaka poänger, men de visade oss endast vad filmen kunde ha blivit därest den inte gjorts av klåpare."

SvD (Eveo): "Av en aktningsvärd fruktan för longörer ha filmens upphovsmän då och då trampat utanför ramen för det naturliga händelseförloppet. En strängare genomarbetning av råstoffet skulle ha avhjälpt denna svaghet hos filmen. Om man skall fortsätta med att nämna verkets passiva, så måste man också säga att upplösningen har ett drag av hjälplöshet: det borde inte ha varit svårt för så påhittiga herrar att skapa en klatschigare final.

Efter dessa små reservationer kan man med gott samvete säga att Flickan från varuhuset väl förtjänar de applåder, den fick när den rullats slut. Det är en rolig film. Den utstrålar gott humör. Den har många roliga scener, icke blott exteriörerna. Och snurran går i ett, scenerna växla snabbt och de äro fulla av poänger. Romantik och spänning har man utlovat, och det ger man också publiken. Det sällskap, vari man införes, är blandat men underhållande. För Anders Henriksson har det varit en i det stora hela mycket lyckosam regidebut."

Kommentar Svensk filmografi

Med den här filmen regidebuterade både Anders Henrikson och Torsten Lundqvist. Henrikson skulle sedan vandra mot bättre ting och gjorde ett 30-tal filmer, bl a Ett brott (1940). Torsten Lundqvist var den man som skrev flest filmmanus i vårt land, men han regisserade sammanlagt endast tre filmer.

Georg Rydeberg hade tidigare skymtat i filmen Landskamp (1932/06) och fick här sin första verkliga filmroll -- han var en av tjuvarna. Hela inspelningen måste ha kännetecknats av stor förvirring, slutresultatet måste ha varit milt sagt osammanhängande. Innehållsbeskrivningen här har gjorts utan att vi haft tillgång till vare sig filmen, manuskript eller någon längre synopsis.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se