Atlantäventyret (1934)

Media (287 st)

Originaltitel	Atlantäventyret
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Edvin Adolphson Lorens Marmstedt
Producent	Lorens Marmstedt
Manus	Torsten Flodén Lorens Marmstedt
Förlaga	Potyautas (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska Engelska
Sverigepremiär	1934-02-05

Medverkande

Birgit Tengroth
Tusse Telmi, operettstjärna

Valdemar Dalquist
Freddy Alsterberg, direktör för Nya Operett-Teatern/barmästare

Edvin Adolphson
förste styrman på Kungsholm

Margit Manstad
Rita Grey

John Ekman
baron Winkelstein, Rita Greys kumpan

Carl-Gunnar Wingård
van Haag, holländsk juvelerare

Visa fler

Handling

Operetten "Champagneprinsessan" har gjort fiasko på Boulevardteatern. Teaterns direktör Freddy Alsterberg sitter på sitt kontor där utmätningsmännen gjort rent hus. Han är i sällskap...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Tutta Rolf far till Hollywood, skall Birgit Tengroth bli hennes efterträderska? Ty Atlantäventyret kommer med en glad överraskning: den tragiska Birgit Tengroth visar sig...

Visa all press

Operetten "Champagneprinsessan" har gjort fiasko på Boulevardteatern. Teaterns direktör Freddy Alsterberg sitter på sitt kontor där utmätningsmännen gjort rent hus. Han är i sällskap med brorsdottern Tusse, som haft huvudrollen i operetten. Freddy suckar över att det var mer folk på scenen än i salongen. Han duger inte som teaterdirektör, säger han, och tillägger att han fått inbjudan av en vän att resa första klass till New York. Ett vykort som kommer med posten avslöjar dock för Tusse att det bara gäller en plats som steward på atlantångaren Kungsholm. Tusse vill gärna följa med.

När hon går omkring på kajen upptäcker hon en pojke som håller på att försöker ta sig ombord som fripassagerare. Hon kör hem pojken till hans föräldrar men övertar hans kläder. Hon sätter sig i en bil, som vinschas ombord.

På båten finns diamanthandlaren Van Haag som ber styrmannen att få deponera en mycket värdefull diamant, den s k Borikoff-stenen, i hans kassaskåp. Han säger att en liga jagar honom och att de kommer att leta i båtens stora skåp. På båten finns också den vackra Rita Grey och en viss baron Winkelstein. De planerar en kupp och tänker byta ut diamanten mot en kopia.

Tusse vaknar upp i bilen och beger sig ut på däck, där hon upptäcks och blir jagad. Hon lyckas gömma sig i maskinrummet. Där råkar hon höra en konversation mellan Rita och hennes gamle kumpan och älskare Bob. Denne arbetar ombord och känner till att de andra planerar något. Han försöker övertala henne att slå sig ihop med honom i stället.

Tusse infångas av styrmannen när hon gått upp på däck. Hon förs upp till kaptenen som förhör henne. Hon uppträder kavat och självsäkert och de tror att hon är en pojke. Tusse blir skickad till baren, där Freddy arbetar. Han blir överraskad av att se henne. Tusse berättar om det samtal hon hört. När Rita kommer in i baren i sällskap med styrmannen, som hon gör allt för att charma, känner Tusse igen hennes röst.

Tusse får en plats bland det övriga manskapet och försöker spela tuff. Men när hon blir bjuden på en piprök blir hon svimfärdig och måste gå upp på däck. Hon träffar på styrmannen som beordrar henne att vara hans passopp. Tusse hjälper honom av med kläderna och han tycker att hans nye tjänare uppträder underligt. Hon lyckas få honom att gå med på att övernatta på en soffa i hans hytt.

Rita och Winkelstein samtalar på däck om att Rita ska charma till sig kassaskåpskoden från styrmannen. Tusse råkar höra samtalet och tar sig sedan in i Winkelsteins hytt där hon hittar en pistol. Hon tar ur patronerna. Rita uppsöker styrmannen och uppträder mycket flirtigt. Tusse, som är närvarande, visar sitt missnöje med Rita. Genom att spionera med en fickspegel lyckas Rita se det hon är ute efter när styrmannen låser in ett halsband åt henne i sitt kassaskåp. När Rita gått visar styrmannen sitt stora missnöje med Tusses uppträdande och utdelar ett par örfilar.

Tusse uppsnappar att kuppen ska äga rum samma natt. Hon tar sig in i styrmannens hytt och gömmer sig. Winkelstein kommer in och öppnar kassaskåpet. Han hejdar sig ett ögonblick när han hör ett ljud och Tusse passar på att byta tillbaka diamanterna, så att Winkelstein stoppar på sig den falska igen. Styrmannen kommer in i sin hytt och blir nerslagen av Winkelstein. Tusse börjar slåss med Winkelstein som flyr sin väg, men blir tagen av en besättningsman. Styrmannen som börjar kvickna till upptäcker nu till sin häpenhet att Tusse är kvinna. Hon ber honom inte förråda henne.

Bob kommer i sällskap med Rita och öppnar kassaskåpet. Bob tar diamanten men Tusse som gömt sig i ett skåp lyckas snappa tillbaka den. Hos kaptenen försöker Winkelstein hota med sin pistol men Freddy som vet att den är oladdad ser till att han blir övermannad. Winkelstein visiteras och Van Haag märker att det bara är en förfalskning. Han blir förtvivlad och erbjuder 100.000 dollar i hittelön. Då kommer Tusse in med den riktiga diamanten och får sin hittelön, med vilken hon nu kan köpa biljett. Hon säger till styrmannen att hon blev riktigt kär i honom när han gav henne örfilar. Han kysser henne som kompensation och konstaterar att det blev ett lyckligt slut på det här atlantäventyret.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Tutta Rolf far till Hollywood, skall Birgit Tengroth bli hennes efterträderska? Ty Atlantäventyret kommer med en glad överraskning: den tragiska Birgit Tengroth visar sig vara en utmärkt komediaktris, käck, pigg, rolig. Något så friskt och vinnande som fröken Birgit i Atlantäventyret får man sällan se. Hon bär upp hela filmen. Man har roligt bara hon visar sig. Och där ha männen gått och gett henne idel sorgliga roller med barn utom äktenskapet och andra ledsamheter. Vad veta väl männen?

Är hennes lyckade komedidebut Edvin Adolphsons förtjänst? Adolphson har en bra roll i filmen, och samspelet mellan honom och henne är mönstergillt. Men en del av framgången måste nog vara hennes egen förtjänst. Så piggt kan man inte snärta till repliker om man inte själv är road av situationerna -- och har begåvning.

Atlantäventyret kommer med en annan glad överraskning: en ny miljö -- hela handlingen försiggår ombord på en Atlantångare, Kungsholm. Och regissör Lorens Marmstedt har ett modernt sinne för film: han utnyttjar miljön. Han är inte rädd för den som de flesta svenska filmregissörer, han undviker den inte, springer inte bort och gömmer sig i interiörer i ateljéerna. Här har han havet och ångaren och hamnkajen med lyftkranar och bråte, och han försöker få ut så mycket som möjligt. Försöker. Marmstedt är inte färdig än. Han är ung, han vill men kan ännu inte. Han kan inte klämma in den rätta musten i scenerna, och han kan inte foga ihop dem så att åskådaren får det rätta intrycket av behaglig fyllighet. Longörerna äro många, särskilt sångscenerna för långa, filmen har svårt att komma i gång, början är betänkligt utdragen och blek, man vrider sig oroligt på stolen. Men det tar upp sig."

SvD (Eveo): "Som stoff räcker det mer än väl, men berättelsen har tyvärr tämligen liten rörlighet och en annan svaghet är att varje poäng långt i förväg annonseras i dialogen eller berättas sedan man sett den utspelad.

Bildspråket är annars, som man kunde vänta, sobert och fotograferingen -- av Elner Åkesson -- förstklassig. Birgit Tengroth spelar flickan-pojken och hon gör det med oväntad käckhet, ja, hon är nästan bättre i manlig habit än i kvinnlig. Till motspelare har hon Edvin Adolphson, som i egenskap av mäktig förste styrman möjligen lägger i dagen ett något för personligt intresse för mässpojkens angelägenheter, men det hör ju till rollen, och i sin uniform är han förstås ståtlig och tjusig."

DN (Jerome): "Birgit Tengroth är en av svensk films allra bästa tillgångar för närvarande, här visade hon sin användbarhet även i komedifacket. Hennes Tusse har en frisk, omedelbar charm, som är avväpnande, vartill kommer den i yttre hänseende fullkomligt illusoriska gestaltningen av pojkrollen. Hennes kavata tonfall och käcka pojkaktighet gjorde idel succes, det förefaller rentav som om hon inte alls känner sig så fri och obesvärad då hon skall uppträda i kvinnlig elegans. Och ändå lyste hennes ögon av ömhet och förälskelse i scenerna med hr Adolphson."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var den fjärde filmen som Lorens Marmstedt regisserade, han skulle sedan göra ytterligare två som regissör, därefter sysslade han uteslutande med produktion.

Manuskriptet baserades på en ungersk teaterpjäs "Potyautas", mest känd under sin tyska titel "Der blinde Passagier". Den har författats av Sándor Lestyan (1897-1956) och János Vaszary (1899-1963). Pjäsen hade sin urpremiär i Budapest på teatern Magyar Szinház den 22 maj 1931.

Edvin Adolphson (intervju 4.10.1975): "Det utmärkande för inspelningen var det ovanligt stora bygget i största ateljén på Råsunda där Arne Åkermark konstruerat Kungsholms däck med ett ovanligt långt perspektiv. Det gick att svänga på vissa saker på däcket så att man fick motsatta perspektiv -- ganska knepigt ordnat -- och tack vare att det var inomhus så kunde man ha nattbelysning på det hela när det behövdes."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se