Vildmarkens sång (1940)

Media (91 st)

Originaltitel	Vildmarkens sång
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Helge Lunde Gösta Stevens
Producent	Knut Næss
Manus	Helge Lunde
Förlaga	Bastard (Novell)
Produktionsland	Sverige Norge
Produktionsbolag	AB Svea Film Lunde-Film
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1940-02-05

Medverkande

Georg Løkkeberg
Burtaj, jägare

Gabriel Alw
Amgan, Burtajs far

Hilda Borgström
Taina, Burtajs mor

Signe Hasso
Aitanga

Georg Blickingberg
Jarlule, Aitangas far

Karl Holter
Iwan, bonde

Visa fler

Handling

Filmen, vars handling är förlagd till Sibirien, är en spelfilm med mycket stora inslag av dokumentärskildring. Spelhandlingen berättar hur den sibiriske jägaren Burtaj av sin...

Visa hela handlingen

Press

Recensenterna var över lag imponerade och entusiastiska över vildmarks- och djurbilderna. "Man sitter andlöst gripen inför de fullkomligt unika bilderna", skriver Filmson i AB. Lill i SvD...

Visa all press

Filmen, vars handling är förlagd till Sibirien, är en spelfilm med mycket stora inslag av dokumentärskildring.

Spelhandlingen berättar hur den sibiriske jägaren Burtaj av sin döende fader får veta att han på mödernet härstammar från tyska bönder. Han är sålunda en "bastard", då mellan jägarna och bönderna sedan urminnes tid råder djup fiendskap. Burtaj träffar den unga jägardottern Aitanga och de förälskar sig i varandra. I pälshandlar- och bondsonen Wasilj får Burtaj emellertid en rival, som på alla sätt försöker bli kvitt honom. De möts i en tvekamp, där Wasilj såras och dör, varefter Burtaj fängslas. Men Wasilj har skrivit ett brev som friar Burtaj, och han och Aitanga förenas.

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna var över lag imponerade och entusiastiska över vildmarks- och djurbilderna. "Man sitter andlöst gripen inför de fullkomligt unika bilderna", skriver Filmson i AB. Lill i SvD menar att "Vildmarkens sång är som bildverk och etnografisk skildring storslagen. Som alltid -- eller nästan alltid -- i dylika filmer består dock en klyfta mellan natur och människor, som aldrig överbygges och så omöjliggör en konstnärlig helhetsprägel. (-) Det är trist att behöva upprepa det som sagts ofta förut om liknande verk, men hela historien blir tyvärr teater. Den har för få uppriktiga tonfall och för många psykologiska blottor i dialog och människoskildring för att någonsin kunna gripa tag i åskådaren."

På liknande sätt formulerar sig Axon i NDA:

"Vildmarkens sång (-) kommer så långt ifrån dussin- och genomsnittsfilmerna, som gärna är möjligt. Den ger mer av härlig och säregen natur- och djurskildring än någon annan nordisk film kunnat ge, men detta har också medfört, att filmens människor få finna sig i att vara andraplansfigurer. Filmens storhet -- ty att den i vissa avseenden förtjänar betyget stor är otvivelaktigt -- ligger i det briljanta vildmarksreportaget".

Men Axon är kritisk mot filmens spelhandling: "Historien är i enklaste laget och få av skådespelarna förefaller trovärdiga i den för dem nya miljön. (-) Ingen gjorde något starkare intryck."

Mest kritisk är O R-t i DN. Han konstaterar redan från början att Vildmarkens sång "knappast blivit någon lyckad film. (-) Den innehåller lyckade enskildheter i sina skildringar från de stora vildmarkerna -- i vilka bilder dock alltför påtagliga ateljéscener instuckits på sina ställen. (-)

Mest hela människoskildringen i Vildmarkens sång är teatralisk och oäkta och blir det än mera när den ställs vid sidan av den äkthet varmed djurvärlden gör sin insats i filmen. Dess bästa skådespelarprestation görs av varghunden Volk. (-)

Det kunde inte hjälpas att tankarna medan man såg denna vildmarksfilm gingo till det underbara svenska vildmarksepos hr Sandrew en gång tidigare denna säsong presenterade på Royal: Midnattssolens son, och att man i minnet jämförde den absolut osökta äktheten i de unga lapparna Nilas och Marjas kärlekssaga med Burtais och Aitangas i Vildmarkens sång."

Kommentar Svensk filmografi

Bakom filmen låg ett mycket omfattande förarbete av den norske advokaten och friluftsentusiasten Helge Lunde, som några år tidigare börjat intressera sig mera aktivt för norsk filmproduktion. Han hade personligen skött dressyren av bl a varghunden Volk, som spelar en nyckelroll i filmen. Han uppges även ha sysslat med dressyr av jaktörnarna. Inspelningen sträckte sig över två vintrar och en sommar och var en för sin tid mycket omfattande och dyrbar produktion, hela tiden ledd med -- som det berättas -- fast hand av finansmannen Helge Lunde.

I Sverige presenterades filmen som regisserad av Gösta Stevens (hans filmdebut). I Norge stod Helge Lunde som ensam regissör. I verkligheten var Lunde regissör för alla jakt- och vildmarksscener, medan Stevens stod för spelscenerna, som till överväldigande del var ateljéinspelningar.

Filmen var en norsk-svensk samproduktion och det var den svenske medproducenten, Svea Film, som ställt kravet på en svensk regissör för spelscenerna. Språket i filmen var också svenska.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se